GOTT NYTT ÅR!

Året 2013

Året 2013 blev kanske inte riktigt så som jag hade tänkt mig. Ganska mycket inte alls som jag hade tänkt mig. Men det har varit både bra och dåligt.

Såhär i efterhand så känner jag mig ändå nöjd med hur det blev, när jag tänker på hur det kunde ha blivit utifrån vad jag kunnat läsa mig till om min uppkomna situation.

Jag ska nu, i vanlig ordning, försöka summera året lite kortfattat.

 

Januari

Inledde året med ett besök på ÖNH-kliniken p.g.a. min heshet.. Vad jag inte visste då var att det var bara ett i raden av många många besök på sjukhuset. Jag var lyckligt ovetandes kan man säga.

 

Februari

Blev bilägare för första gången någonsin. Vuxenpoäng? Jajamensan! En silverfärgad Opel Meriva fick följa med mig hem från Öland.

Detta var också månaden då jag sökte läkarkontakt för långvarig huvudvärk. Resultatet av provtagningen som genomfördes var inte vad jag hade väntat mig. Jag fick besked om att jag hade fått Graves sjukdom, en typ av giftstruma. En ämnesomsättningssjukdom som gjorde att jag på 1 ½ månad gick ner 10 kg och jag hade en vilopuls på 116 slag/m.

 

Mars

Lämnade min lilla etta (38 kvm) på Hornsgatan till förmån för en lite större tvåa (72 kvm) på Dahlborgsgatan.Jag som aldrig skulle bo i Kungshall… Men jag har trivts från första stund.

Jag fick träffa en ST-läkare på endokrinmottagningen i Kalmar som förklarade att jag var allergisk mot mig själv. För att förklara det enkelt. Påbörjade medicinering mot den höga produktionen av ämnesomsättningshormon i sköldkörteln. Blev för första gången i mitt liv sjukskriven av en läkare.

Gjorde en dagstur till Skåne med pappa. Vi hälsade på syrran i skolan en sväng och åkte sedan över till Helsingör ett par timmar.

I slutet på månaden kom hela familjen upp till mig och firade påsk.

 

April

Var inne i på sjukhuset och gjorde en tyreoideascintigrafi för att få ett grepp om hur sköldkörteln jobbade.

Fick feber och ont i halsen vilket ledde till ett besök på akuten för att kolla blodstatus. En biverkning på medicinen jag åt (Thacapzol – tyreostatika) var att man kunde få väldigt dåligt immunförsvar och det var viktigt att uppsöka läkare för kontroll. Det var ingen fara med mina värden visade det sig, men efter en vecka hade jag fortfarande ont i halsen och diagnostiserades med halsfluss. Dagen innan min födelsedag…

 

Maj

Mina modiga släktingar kom och firade min födelsedag. Jag fick ett citronträd och en microvågsugn. Några dagar senare fick jag även en kapselmaskin.

Köpte en liten träsoffa på RIA som jag målade så den blev vit.

Satsade på lite balkongodling: smultron, jordgubbar, rädisor, morötter och tomater.

 

Juni

Gick på välförtjänt semester. La en vecka av den i Tyskland ihop med farfar. Vi var där för att fira onkel Friedels 70-årsdag.

Fick lova att söka läkare för ledvärk (träffade även en arbetsterapeut för detta). Misstankarna riktades mot att det troligtvis var biverkningar av medicinen. Hade telefonkontakt med medicinmottagningen på sjukhuset. Fick byta medicin.

 

Juli

Åkte till stranden med systrarna E och O. Detta på Es födelsedag.

Slutade medicinera för att se om ledvärken blev bättre. Det blev den.

Augusti

Gjorde storkkok med pannbiff och kålpudding.

Körde “firmabilen” för första gången. Nervöst, men det gick fint.

 

September

Våra föräldrar firade bröllopsdag i Augusti och i September ordnade vi en tre-rätters överraskningsmiddag.

Började hos en ny sjukgymnast, Arne. Kändes bra från första stund, nu är jag på god väg att komma till rätta med mina bekymmer i nacken.

 

Oktober

Opererades i början på månaden, genomgick en total tyreoidektomi i Kalmar. Fick uppleva hur det kändes att vara hjälpbehövande och det var nog rätt nyttigt. Sjukskriven i två veckor och sedan tillbaka till jobbet med full kraft.

Var med “grabbarna” på älgjakt.

 

November

Piggade upp mig själv med en iPhone 5s.

 

December

Magnetröntgades för att försöka komma underfund med vad som orsakar huvudvärken jag har haft sedan lite innan jul 2012.

Firade jul med min fantastiska familj. Fick vad jag önskade mig och en hel del till. Underbart.

 

Antal sjukhusbesök under året: mååååånga. Antal provtagningar: oräkneliga.

 

Må 2014 bli bättre än 2013. Då är jag nöjd.

En sån där årslista

Gjorde du något 2013 som du aldrig gjort förut? Ja, det kan man verkligen säga. Bland annat så blev jag inlagd på sjukhus för att operera bort sköldkörteln och blev därmed kroniskt sjuk. Sjuk för all framtid alltså. Och så nu i slutet på året gjorde jag en magnetröntgen. Köpte min första bil också. Stort!

Genomdrev du någon stor förändring? Jag flyttade. Det måste ju räknas som en ganska stor förändring. Ytmässigt stor förändring var det iaf. Från 38 m2 till 72 m2.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Nej. Eller ja, en kusin blev det iofs.

Vilket datum från år 2013 kommer du alltid att minnas? Oj, det var svårt. Men födelsedagen kanske jag lär minnas, då var jag sjuk... Annars kanske det blir den 3 oktober, dagen då mitt liv förändrades för all framtid i samband med operationen.

Vilka länder besökte du? Danmark en gång och Tyskland två gånger.

Din största framgång på det privata planet? Tror inte att det varit så stora privata framgångar i år. Hoppas på nästa år. 

Vad spenderade du mest pengar på? Bilen, utan tvekan. Det dyraste jag köpt. Någonsin.

Största misstaget? Att jag tvättade min favoritklänning med ett par jeans och de annars vita ränderna blev gröna…

Gjorde någonting dig riktigt glad? Att jag fick kontrakt på en fantastisk lägenhet.

Saknar du något från år 2013 som du vill ha år 2014? Ett friskare liv.

Vad önskar du att du gjort mindre? Ängslat mig för sånt jag ändå inte kunde påverka.

Bästa boken du läste i år? Fasen, har knappt läst något i år, men jag har påbörjat “En man som heter Ove”.

Vad var din största framgång på jobbet 2013? Jobbet har bara tuffat på “som vanligt”.

Något du önskade dig och fick? En större bostad.

Något du önskade dig och inte fick? Få bli frisk med mediciner och slippa operation. Så blev det ju inte.

Vad gjorde du på din födelsedag 2013? Diagnostiserades med halsfluss dagen innan så jag var sjuk på födelsedagen. Men några modiga släktingar kom upp och fikade ändå, på köpekakor och tårta som mamma ställde upp och bakade.

Vad fick dig att må bra? Goda vänner och familjen. Annars satt ju morfinet och ketoganet inte fel i det avseendet ;)

Vem saknade du? Ibland saknade jag gammelmorfar Helge

De bästa nya människorna du träffade? De nya kollegorna. Träffade inte så mycket nya människor. Om man inte räknar sjukvårdsfolket då iofs. Kirurgen som opererade bort min sköldkörtel är en fantastiskt bra människa i det sammanhanget.

Mest stolt över? Att jag lyckats gå ner i vikt trots avsaknad av ämnesomsättning årets sista månader.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år? Stressa av mer, lyssna på min kropp, tappa några kilon.

GOD JUL!

Önskar alla en härlig julafton med god mat och trevligt sällskap.

Nu har jag ljus här i mitt hus

Fjärde julen i egen bostad så nu var det dags att förgylla julen med en riktig julgran. Nu när jag bor tillräckligt stort också. Ett år i ettan körde jag med liten gran i kruka som jag hittade på IKEA. Både granen och krukan.

Vörtbröd till morgondagens julbord på Smedjegatan tillsammans med familjen står och svalnar i köket. Skinkan står i ugnen och så ska jag ta en svängom med snabeldraken. Sen får julefriden infinna sig och jag tänker tillbringa resten av kvällen i soffan. Käka lite gott och spela Bingolotto.

Dan före dan före dopparedan

22 december. Världens bästa farfar fyller 81 år. Jag var där med en present redan i fredags eftersom jag jobbar ikväll och inte kan komma när han firar med lite fikakalas.

Jag har hunnit städa mer än jag hoppades och trodde att jag skulle orka. Känner mig mer än nöjd. Har till och med fått upp gardiner i sovrummet.

 

Mamma och pappa kommer idag att leverera en julgran, hoppas jag. Det har de i alla fall lovat att göra. Den nyinköpta foten står redo i hörnet där granen ska stå. Det är första året jag bor så stort att jag har plats med en gran och jag funderade på om det skulle bli plast eller riktig, men valet föll på riktigt. Hela grejen med julgranen är ju att det doftar så gott under julen. Morgondagen får ägnas åt att knyta tråd i de nyinköpta julgranskulorna. Det var inte ens snören med i paketet med glaskulorna. Det var det ju till och med i paketen med plastkulor som vi köpte på jobbet… Jaja, bara till att knyta imorgon. Blir en lagom syssla medan bröddegen jäser.

Snart är det jul

Nu är det bara några ynka dagar till julafton. Alla julklappar är fixade, förutom att jag måste köpa något mer till julklappsspelet. Men jag vet vad jag ska köpa, så det är lugnt.

Håller på och städar som bäst här hemma nu, får se om jag blir klar till jul. Jobbar ikväll och dygnet sön-mån. På måndag ska jag träna och sen blir det brödbak. Har lovat att baka vörtbröd till julbordet. Hittade ett recept i Allers på vörtbröd i långpanna. Bakade ju vörtbröd förra året också, men det receptet hittar jag inte. :(

Nä, lite mer städning innan det är dags att jobba kvällen lång.

Avkoppling

Började dagen hos sjukgymnasten. Tränade, bokade nya tider och kom överens om att jag ska skriva en “huvudvärksdagbok” i 2 veckor. Ska se om vi hittar nått samband liksom. Som det är nu har jag svårt att hitta en specifik orsak till huvudvärken.

Efter träningen hade jag tid inbokad hos en massör. Så jäkla skönt var det. En halvtimmes ren njutning. Är redan öm i hela ryggen, men det är då man vet att det gjort nytta. Jag var stel och hade en del knutar i skuldrorna. Men det visste jag ju redan innan. Men skönt var det, som sagt. Jag har lite svårt för det där med att slappna av helt och fullt bara. Måste verkligen lära mig att spänna av.

Luciadagen

Så var det Luciadagen. 11 nätter kvar till jul.

Själv befinner jag mig i Tyskland och det svider en aning i hjärtat att varken ha sett SVTs Luciamorgon på TV eller se på luciatåget i Nybro kyrka ikväll. Kl. 18.30 är det i kyrkan, om någon skulle vilja gå. Det brukar vara fint, säger de som har sett tågen genom åren. Själv har jag nog inte sett ett enda av församlingens luciatåg sedan jag började i barnkören som 8-åring. Jag har ju liksom gått med och sjungit i vartenda tåg, utom 2006 när jag bodde i Skövde, som tärna alla gånger utom en. När jag gick i sexan var jag enda tjejen i den åldern, så det var inte så mycket att lotta fram.

Efter att min barnkörskarriär tagit slut blev jag ändå inbjuden att vara med i den s.k. Luciakören, en grupp lite äldre tjejer (och killar) som tidigare varit med i barnkören eller bara vill vara med i luciatåget. Jag var med senast förra året, då var jag 25… Men i år kom det ingen inbjudan. Hade jag mot förmodan blivit tillfrågad hade jag ju ändå inte kunnat vara med. Sångrösten har ännu inte repat sig tillräckligt efter operationen.

 

Hur som helst så njuter jag av att umgås med största delen av familjen i Tyskland. Vi kommer åter till Sverige imorgon och är visst inbjudna på frukost i Malmö. Trevligt!

Dan före dan före dan före dan före dan före dan före dan… osv

Idag är det endast två veckor kvar till julafton. Det betyder att det är bara tre veckor kvar av år 2013. Helt galet vad fort det går. Känns inte riktigt som att jag hinner med.

Vi hade julmys på jobbet, med julklappsbyte, glögg och lussebullar. Jag gav bort en plexiglasbricka och en disktrasa och fick en jättefin ljushållare att hänga på väggen. Jag är så urusel på att hitta fina grejjer när det är sånt här på gång, men i år är jag nöjd. När man känner att man skulle vilja ha sitt eget paket har man lyckats.

 

Fortsatte på mystemat här hemma ikväll efter att jag varit ute i förrådet och plockat lite ordning. Måste ta tag i rensning av lådorna som finns både i vindsförrådet och matkällaren, men det har inte funnits någon ork till det sedan jag flyttade hit i mars. Flyttade ju så lämpligt samtidigt som jag fick diagnos på min ämnesomsättningssjukdom.

Att ligga helt still i en halvtimme

Då var det gjort. Innan jobbet var jag i Kalmar för att fotografera innehållet i huvudet med magnetkamera. Fick byta om till en sexig särk, liknande den jag hade på mig när jag opererades. Fick stoppa öronproppar i öronen och sätta på mig en grön pappmössa. Hörselkåpor (med musik i) på och sen låstes huvudet fast i en “bur”. Därefter kördes britsen jag låg på in i magnetkameratunneln och bilder togs. Det dånade rätt rejält och jag vill inte tänka på hur det hade låtit utan öronproppar och hörlurar. Det tog ungefär en halvtimme sen fick jag byta om igen och åka hem. Läkaren på Astrakanen, som skickade remissen, får svar om nån vecka. Sen tar det väl några dagar till innan svaret når mig. Skönt att ha det ur världen och skönt att få ett svar innan jul iallafall.

Jag hoppas verkligen att detta var sista gången som jag i år måste träffa sjukvårdspersonalen face to face. Brev- eller telefonkontakt känns helt okej.

Ständigt dessa brev

Tog nya ämnesomsättningsprover i måndags + kreatininprov inför magnetkameraundersökningen imorgon. Idag kom ett brev från medicinläkaren i Kalmar. Han skrev att han försökt få tag på mig telefonledes (han har försökt ringa en gång, i onsdags), men inte fått tag på mig. I brevet meddelar han att jag enligt proverna verkar en aning övermedicinerad och istället för 125 mikrogram Levaxin varje dag ska ta 125 mikrogram varannan dag och 100 mikrogram varannan dag. Och ta nya prover om en sådär 6 veckor igen – i mitten av januari ungefär. Blä, jag tycker inte om att ta prover, och det blir inte bättre ju fler man tar heller. Så mycket prover som de tagit på mig i år har de nog inte tagit på hela livet innan sjukdomen.

I förra brevet skrev han att jag blir uppsatt för återbesök om drygt ett halvår. Det blir mitt tredje besök på medicinkliniken. Har bara varit hos läkare där en gång precis när jag blev diagnostiserad med min Graves och sedan ett kontrollbesök hos en sjuksköterska.

Får ta vägen runt apoteket innan jobbet då helt enkelt, så jag har alla sorter hemma när det är dags att dela i dosetten på söndag.

Första advent

Gott nytt kyrkoår!

Äntligen advent. Denna tid fram till jul är så mysig. Ljus och härliga psalmer och sånger.

Började och slutade dagen i kyrkan kan man säga. På morgonen var det gudstjänst och min gudstjänstgrupp tjänstgjorde. Mycket folk.

Nu ikväll var det adventskonsert med Nybro Kammarkör och Nybro Musikkår. Jag var kyrkvärd och det är ett angenämt problem att psalmböckerna tar slut och man måste skrapa ihop fler från andra skrymslen i kyrkan. Härligt!

Bilden visar min adventsljusstake. Köpte en krans klädd med grönt på blomsteraffären. Stack ner ljushållare, kanelstänger, svampar och röda bär. Gjorde likadant förra året, men då bar kransen “bara” klädd med buxbom. Idag är det lite av varje. Supersnyggt är det iaf. Har en vanlig röd klassisk plåtljusstake också, men den står i köket.

Julpyssel

Årets tillverkning av julkort är igång. Det var förra året som jag bestämde mig för att göra alla julkorten själv, och i år ville jag ju inte vara sämre. Tyvärr är inte fantasin så samarbetsvillig, men jag ska nog få ihop så många jag behöver. Har valt att inte sätta ribban så högt i år, detta p.g.a. att året i övrigt tagit ganska hårt på mig.

Här kommer en detaljbild från pågående pysselprojekt:

Möte med kirurgen

Idag var det då äntligen dags att träffa kirurgen igen. Han tittade på ärret och berättade vad som kommer hända framöver. Nya prover på TSH och T4 ska tas nästa vecka (tar det samtidigt som kreatinin-provet inför MR nästa lördag) sen blir jag tillbakaskickad till medicin ett tag för att senare troligtvis bli “hemskickad” till Astrakanen igen. Men det ska väl gå bra hoppas jag. Han var nöjd med hur ärret ser ut nu, han kirurgen. Det kommer bli fint sa han, ska bara tänka på att täcka det när jag solar det närmsta året.

Fick också veta att sköldkörteln hade skickats iväg för närmare undersökning när den blivit bortopererad, men det var inga fel på den förutom att den var överaktiv. Det var ju skönt det iallafall.

När jag påtalade att jag harklade mig väldigt ofta hade han en väldigt effektiv lösning: “Låt bli!” Han är inte dum han. ;)

Såhär glad var jag när jag körde hem efter en “godkänd besiktning”.

Hälsofokuserat

Började dagen med ett besök hos logopeden på sjukhuset. Gjorde en röstinspelning och jämförde med en som gjordes när vi träffades första gången, i februari. Den nya lät bättre, inte lika “raspig” i rösten. Känns ju skönt i alla fall. Gjorde lite avspänningsövningar och fick tipset att kolla runt lite själv på nätet.

Blev lite shopping efter sjukhusbesöket. Botaniserade bland julprylarna på Maxi, Bauhaus, Citygross och Rusta innan det blev dags att åka mot Nybro igen och träffa sjukgymnasten. Tränade en stund och avslutade med att tänja lite i båda nacken (trapezius) och benen (hamstingsmusklerna). Kändes taskigt att han skulle göra så, för det spände som tusan och vissa bitar var obehagliga, men det brukar bli bra efteråt.

Nu får det blir lite tvättsortering för ikväll är det min tur att “äga” tvättstugan.

Ny lur

Idag kunde jag då hämta ut den, min nya silverfärgade iPhone5s. Blev lite besviken när jag insåg att mitt mikro-simkort var för stort och jag måste invänta ett nano-simkort som kommer på posten… Men det mesta löser sig ju, och eftersom mamma jobbar där hon jobbar så dröjde det inte många timmar innan jag fick ett nano-simkort levererat. :) Toppen!

Nu gäller det att anpassa nya luren till mina behov och få ner alla nödvändiga (och mindre nödvändiga men ändå roliga) appar.

Hittar ingen bra rubrik så det blir ingen

Kändes som en lååång dag på jobbet. Huvudvärken vill inte släppa (idag heller…) trots två alvedon i kombo med en ipren. Gaah, blir knäpp snart. Blev en promenad till Kungshall på arbetstid (och tillbaka till Kyrkogatan igen efter ett par timmar) men frisk luft gjorde ingen skillnad. Skönt att komma utanför jobbets väggar en stund dock.

Imorgon är det tidigt jobb som gäller - 6.30 ska jag “stämpla in”. Sen blir det ett besök hos Arne (sjukgymnasten) och hämtning av nya telefonen. Hade fått en avi från Posten, men när jag kom ner till COOP vid halv nio ikväll hade de stängt förbutiken som enligt både avi och internet skulle vara öppen till 21. Lite besviken där ja. :(

Får nog ta och ringa till sjukhuset imorgon igen och höra efter när det ska bli återbesök hos kirurgen. Sköterskan på avdelningen sa att jag skulle höra av mig om jag inte hört något efter en sådär fem veckor. På torsdag är det fem veckor sedan operationen och uppföljningen skulle ske efter 4-6 veckor så det är ju dags senast nästa vecka om planen ska hålla. Och liiite framförhållning känns ju rätt bra, så jag kan planera in en resa till Kalmar. Nästa vecka är det ju besök hos logopeden också. Ska bli spännande att se vad hon vill. Hon kanske bara vill prata? Hade ju en tid till henne en vecka efter op., men då kändes det inte aktuellt längre. Avbokade tiden men det tog nån timme och så ringde hon själv upp mig och sa att jag gärna fick komma ändå för hon hade ingen koll på detta och ville gärna höra hur det är.

Ringa lite hit och ringa lite dit

Idag ringde jag till Oskarshamn för att höra mig för om hur lång tid det kunde ta innan jag fick komma och kolla mitt huvud. Fick veta att remissen låg kvar i Kalmar och att den CT som var tänkt från läkarens från Astrakanen sida var konverterad till MR istället. Någon tidsplan kunde hon inte ge då det skulle granskas av röntgenläkare först, men mot slutet av veckan var jag välkommen att ringa igen för då skulle de nog veta mer.

Var ju tvungen att googla lite och läsa om MR istället då och inser att istället för en undersökning på 5-20 minuter med CT tar MR 20-45 minuter. Blir en utmaning att ligga still så länge när man verkligen måste. Kan jag ta med spikmattan tro? ;) 

Jaja, det är ju skönt om jag slipper åka till Oskarshamn för en kort undersökning om det nu kan göras i Kalmar istället.

Allhelgonatid

Efter att ha vilat en stund i fredags efter jobbet ringde jag till farmor och frågade om hon ville följa med ner till kyrkogården. Det ville hon, så vi åkte ner och tände ljus. Både i minneslunden och på graven. Reflekterade över att det redan gått hela tio år sedan gammelmorfar lämnade oss. Ibland saknar jag honom.

 

Efter besöket på kyrkogården lämnade jag av farmor hemma hos sig och sedan åkte jag vidare till kyrkan. Det skulle bli minnesgudstjänst och jag skulle vara kyrkvärd. Kammarkören sjöng Requiem av Karl Jenkins och det kändes lite jobbigt att inte kunna vara med och sjunga, men de skötte det med bravur. Det lät helt fantastiskt bra!

Lördagen börjades med gudstjänst i Nybro och på eftermiddagen åkte mamma och jag till Hälleberga för att gå på gudstjänst och tända ljus. Efteråt blev vi hembjudna på kvällsmat hos mormor och morfar. Med var även morbror och moster med familjer. Blev både mat och kaffe och kaka. Själv drack jag te i en berså-kopp.

Idag gick jag i kyrkan igen, fjärde gången på tre dagar. På kyrkkaffet blev det så mycket samtal att de som kokat kaffet och dukat tillslut släckte och gick hem. Kvar satt vi, ett litet gäng människor som fortsatte samtala.

Konsten att göra ingenting

Idag har jag varit ledig hela dagen. Och vad har jag gjort? Ingenting av det nyttiga slaget. Eller jo, jag stekte mig pannkakor till middag t.ex. Annars har jag gjort så lite som möjligt. Uppdaterat telefonen har jag ju också gjort. Och beställt en ny iPhone5s.

Sovit riktigt dåligt inatt. La mig i bra tid igår kväll. Kunde inte somna så jag la mig på spikmattan en stund (häromnatten somnade jag nästa direkt efter att jag lagt mig på den och vaknade nog en sådär 4-5 timmar senare, fortfarande på spikmattan…) men det hjälpte inte. Var uppe vid halv tre och tog ett par värktabletter för huvudvärken. Måste ha somnat sen och vaknade inte förrän vid nio. Trött som ett as, men det var bara till att ta sig upp och försöka göra någonting. Petade i mig lite frukost och ytterligare värktabletter. Testade att kombinera Ipren och Alvedon, men vill inte påstå att det gjorde nån skillnad. Sen har jag mest legat på soffan. Haft lite musik på tyst i bakgrunden.

Imorgon är det dags för medarbetarsamtal med chefen. Sista timmen på jobbet går åt till samtal och sedan blir det till att träna hos sjukgymnasten en sväng.

Det där med att minnas…

Vet inte för vilken gång i ordning, men idag var jag på Astrakanen igen. Ringde ner förra veckan och hörde mig för hur jag skulle göra med den där huvudvärken jag haft sedan jul. Fick en tid bokad till en av läkarna där och idag var det dags.

Fick berätta om mina besvär. Igen. Men det var ju den tredje läkaren jag berättade det för bara på Astrakanen. Han kollade reflexer, hörsel, blodtryck. Trycket var lågt, reflexerna bra och hörseln var väl också helt okej. Han kunde inte hitta några orsaker till långvarig huvudvärk och valde att skriva remiss för att få göra en CT (datortomografi). Då det är kortare väntetid i Oskarshamn skulle han skicka remissen dit.

Vad jag upptäckte i handväskan när jag kom till jobbet? Minneslappen med alla symtom jag har… Den glömde jag bort när jag var där, och insåg att jag bara kommit ihåg att nämna hälften. Till exempel glömde jag nämna att jag har svårt att minnas saker och att koncentrera mig…

Passade även på att fråga om den där knölen jag har på insidan av vänsterbenet, där jag var fästingbiten för ett par år sedan. Det är en fettknöl kunde han konstatera. Kan vara bra att veta, så slipper man undra.

Pillepillepill

Ägnade en liten stund av söndagskvällen till att fylla på dosetten för tre veckor framöver. Skönt ändå att det är för tre veckor i taget, kunde ju varit värre med bara en vecka, men typ tre tillfällen per dag.

I den lilla pillerasken ligger nu Levaxin, Betolvex och Dasselta för varje och Folsyra var tredje dag. Blir ju några små piller att trycka i sig, men det får det vara värt om man ska må riktigt bra.

Veckan flyger fram

Då var det fredag igen. Jobbfredag. Fredagsmys blir det ikväll - såklart.

Började dagen (började var väl att ta i, var där ju inte förrän kl 11, men det var det första vettiga jag gjorde idag) hos sjukgymnasten. Det är trevligt att träna där, för sjukgymnasten är ute i träningsrummet och pratar med dem som tränar när han inte har andra patienter, både träning och allt annat. Så var det aldrig när jag tränade på Distriktssjukgymnastiken för några år sedan. Men det är ju så olika på alla ställen så. Bokade nya tider för två veckor framåt.

Jobbhelg nu, i eftermiddag och ikväll är det som sagt jobb. Och imorgon. Och på söndag. Och på måndag… Tur att det är så trevligt på jobbet.

Always look on the bright side of life

 

If life seems jolly rotten
There's something you've forgotten
And that's to laugh and smile and dance and sing

 

Back to work

Har idag jobbat första dagen på ca. 3 veckor. Det är så kul att besöka boende och mötas av “Det var länge sedan du var här. Jag har saknat dig.” Sånt värmer faktiskt och gör det lite lättare. Tänkte att mittemellanturen kändes rätt lagom att börja med, men det har varit full rulle hela dagen och imorgon kör jag på ett dygn. Ingen rast och ingen ro. Tur att jag tycker om mitt jobb så mycket. Vissa stunder under året som gått har jag velat byta bort det, men fanken alltså vad jag skulle sakna det.

Det har tyvärr regnat nästan hela dagen, så vart jag än har gått har jag blivit blöt. Men det har varit ett ypperligt tillfälle att testa regnskorna jag köpte på Lidl för ett tag sedan. De får godkänt, men de är inte så sköna att gå längre i. Inte för mig i alla fall. Jag gick i dem från jobbet till Willys, handlade och gick tillbaka till jobbet. Det var väldigt skönt att byta tillbaka till gympadojjorna efteråt. Hoppas på bättre väder imorgon. Det måste ju inte vara jättevarmt och strålande solsken, men uppehåll vore ju trevligt.

Till lillsyrran: bildvarning

Idag är det sista sjukskrivningsdagen. Det känns rätt bra får jag säga. På måndag är det dags att återgå till vardagen på jobbet igen. Man vet ju aldrig hur mycket som hinner hända på två veckor, men känner jag mitt jobb rätt har jag lite att läsa ikapp.

Igår tog jag bort stripsen och tejpade sen med vanlig brun kirurgtejp.

Såhär såg såret ut en vecka efter operationen. Gult och svullet.

  Två veckor efter operationen är det mycket finare. Fortfarande svullet, men inte alls som en vecka tidigare.

Vanlig brun kirurgtejp syns knappt.

Många bilder från jakten

Det blev ju några fler bilder i måndags än de jag redan visat. Här är resten. Håll tillgodo.

Visa fullständigt album

Älgjakt 2013

Igår trotsade jag allt vad sunt förnuft heter och klev ur sängen kl. 4. Ja, på morgonen. Helt sjukt, jag vet. Till detta fanns det dock en god anledning. Eller ja, hur god anledning kunde diskuteras nåra timmar senare när jag satt i ett torn mitt ute i skogen och det bara var kallt och rått och mörkt…

Hur som helst, igår var det älgjaktspremiär i denna delen av landet. Jag var med för tredje året, men bara med kameran. Som tidigare år. Förhoppningen var ju naturligtvis att min käre far skulle få skjuta något, så att jag fick vara med hela vägen från skottillfälle till flådd älg. Det blev inte riktigt så, men vi tror att det var en älg modell större som gick i skogen bakom oss när vi satt på första passet på morgonen. Det brakade och knakade och flåsade bakom våra ryggar.

Morgonpasset.

Hela jaktlaget samlat för korvgrillning. Den som skjuter årets första älg bjuder på korv och öl vid nästa års första älgjaktsdag.

På pass nr. 2. Mitt ute i skogen.

Lingon fanns det gott om, och övermogna blåbär.

Årets första fällda älg, en kalv. Skytten är han som står nere till vänster i bild.

Pappa på väg till bilen efter att ha suttit väldigt kort på pass nr. 3.

Många samlade runt andra fällda älgen, en tjur modell större.

Skytt med sin fällda älg.

Upp med älgen på släpet för frakt ut ur skogen.

På plats i slaktarboden. Älgen ska hängas upp för att vägas och bli flådd.

En av dagens medverkande hundar, Tassa.

 

Inte så pjåkig krona får jag väl säga.

 

Det blev inga fler pass den dagen. Klockan blev alldeles för mycket och det skulle snart skymma, så när älgarna var upphängda och klara åkte vi hem. Jag fick kämpa för att hålla mig vaken vill jag lova. Kollade på Tonårsbossen, men somnade innan det var slut och vaknade lite efter nio. Har sovit som en stock inatt. Tänk att det ska behövas 12 timmar i skogen för att man ska lyckas komma till ro ordentligt.

Varning för bild

Idag vågade jag mig på att plocka bort tejpen på ärret. Hade kanske väntat nån dag om det inte varit för att det vattentäta skyddet som sköterskan la på i tisdags hade blivit vattenfyllt… Tyvärr är jag så löjligt känslig när det gäller mig själv att det var riktigt riktigt jobbigt att pilla bort de tre tejpbitar som satt kvar under förbandet.

Jag har lagt om syrrans äckliga opererade tå, lagt om mammas variga sår på ryggen, assisterat en sköterska vid omläggning av liggsår när jag jobbade i äldreomsorgen och plockat stygn på en kollega för några år sedan. Men när det kommer till mig själv håller jag nästan på att svimma. Löjligt, jag vet, men när de där usla tejpbitarna skulle bort blev jag alldeles yr och det svartnade för ögonen. Men jag har alltid varit sån vad jag kan minnas. Fick bort det tillslut och kunde konstatera att det ser fint ut ändå. Tvättade av lite och tejpade ihop det igen. Det var dock inte helt enkelt att tejpa själv faktiskt. Men det blev gjort i alla fall.

Svullet är det ju såklart, och gulnat. Men jag trodde det skulle vara mer blått. Fast jag känner mig mer säker nu än innan att det kommer bli fint när det läkt ihop ordentligt. Det är ju vad kirurgen sagt i alla fall, att det ska komma att läka ihop fint. Det han inte visste om det skulle bli riktigt lika fint är det lilla extrasnittet han fick göra innan jag åkte hem, för att få bort dränet (till höger i bild), men det ger sig ju. Skulle det se för jäkligt ut får ja väl försöka lära mig att leva med det.

En vecka går så fort

För en vecka sedan låg jag på UVA på sjukhuset i Kalmar. Mådde efter omständigheterna helt okej. Just då förstod jag inte alls varför kirurgen bara skulle sjukskriva mig i två veckor, det lät som hur kort tid som helst efter att ha blivit karvad i halsen under 1 timme och 40 minuter. Idag känner jag att två veckor verkar väldigt rimligt. Det står i läkarintyget att jag får gå och jobba innan om jag kan, men jag tror att jag behöver den kommande veckan till att samla lite krafter. Denna första veckan har det blivit väldigt mycket bättre än vad det var när jag kom hem i fredags.

Jag blir väldigt snabbt trött i rösten och håller mig ganska tyst när jag träffar folk, för att inte slita på rösten för mycket. Men även det blir bättre och bättre. Sen är det en anspänning i nacken när man försöker röra sig på ett så skonsamt sätt för halsens framsida som det bara går. Snart kan jag nog komma igång hos sjukgymnasten igen.

I tisdags var det dags för nya prover på kalciumnivåerna i blodet. Fick ju en släng av kalciumbrist efter operationen så det behövde kollas upp. När jag ändå var på Astrakanen frågade jag om någon hade tid att kolla till såret och jag fick träffa en sköterska. Hon tog bort tejp och plåster som satt över dräneringshålen men lät tejpen över själva operationsärret sitta kvar. Hon konstaterade att det såg fint ut och så satte hon över ett vattentätt förband.

Att byta ett mot ett annat

Det slog mig idag att samtidigt som jag blev av med en sjukdom (hyperthyreos) fick jag en annan (hypothyreos) som jag kommer att få leva med resten av livet. Livslång medicinering med Levaxin. Jag har inte reflekterat så mycket över det innan, har mest varit glad att slippa giftstruman och dess symptom; hjärtklappning, värmeintolerans, att alltid gå på högvarv, ständig trötthet o.s.v. Istället kommer jag visserligen att få lära mig att leva med andra symptom, såsom alla dessa, men en kropp på lågvarv känns nånstans lite bättre än att den ständigt går på högvarv (kan ju leda till hjärtproblem bl.a.).

Har en hel del nytt att läsa in mig på alltså. Jag hoppas att jag fortsatt får vara en patient på Sköldkörtelmottagningen framöver och få hjälp med frågor och funderingar, tips och råd.

Det heter inte improvisera, det heter forska när man inte vet vad man gör

Var det så här det gick till i torsdags?

När mamma och pappa var och hälsade på mig i onsdags kväll pratade de om denna sketch med Magnus och Brasse. Kollade på den igår och skrattade så det gjorde ont. Det är min typ av humor detta.

Operationen

Inskrivning

I onsdags var det alltså dags för inläggning på sjukhuset. Fick vänta en stund när jag kom dit, för rummet var inte klart. Det visade sig att det var bara gubbar på avdelningen men en kvinna kom samtidigt som jag och vi skulle få dela sal. Kändes skönt. Under tiden vi väntade togs prover och lite samtal med sjuksköterska. Sköterskan som hade hand om det stack två gånger utan att få nått blod. Ovanligt, för jag brukar inte vara svårstucken. Hon fick be en kollega och då gick det bra. Fick lite lunch och mitt i maten kom underläkaren och ville prata lite.

Fick träffa narkosläkaren på eftermiddagen och fick veta att jag skulle opereras tidigt. Jag var kirurgens första patient den dagen. Resten av kvällen var det bara till att försöka slappna av. Umgicks en del med rumskamraten Gunvor. Kvällsmat och mitt i maten kom kirurgen för ett kort samtal. Han undrade om jag hade några funderingar. Mamma och pappa kom förbi efter jobbet för att se hur jag hade det. Svårt att sova var det på natten kan jag lova. Snurrade ganska mycket, och visste ju att jag skulle upp tidigt.

 I´m sexy and I know it! Landstingets kläder är ju inte det snyggaste man kan bära, men hey, de fyller sin funktion och det var otroligt smidigt med knappar hela vägen, för alla kunde knäppa upp så mycket de behövde för att komma åt min kropp. ;)

Operationsdagen.

En sjuksköterska väckte mig vid halv sex för att jag skulle hinna duscha och skrubba mig i lugn och ro. Sen var det rena kläder som gällde och det blev lite tid över att läsa en stund innan de körde ner mig till operation. Fick en PVK i vänsterhanden och en fin mössa. In till operationssalen där jag fick lägga mig på operationsbritsen. Blev ordentligt uppkopplad med EKG, blodtrycksmanschett och pulsmätare. Jag blev ombedd att ta djupa andetag i syrgasmasken. Vet att jag tog två andetag, sen minns jag inget mer förrän jag vaknade på UVA. Hade ont men mådde tack och lov inte illa. Visade sig senare på natten att jag fått förebyggande mot det. Det tackar jag för. Låg kvar på UVA hela dagen. Var uppe och gick ganska snart för att gå på toaletten, men det var ett himla bestyr för att komma dit. Tillåt mig att beskriva ett toalettbesök på UVA:

• Be om att få gå på toa.
• Få tossor på fötterna.
• Kopplas loss från alla femtioelva slangar (EKG, puls och blodtryck).
• Försöka resa sig försiktigt.
• Sitta på sängkanten.
• Ledas av en sköterska till toaletten.
• Få hjälp att hålla reda på alla slangar som måste vara med (dropp och två drän för egen del).
• Upp med skjorta och ner med byxor.
• Göra det man ska.
• Få hjälp med att få upp byxor och ner med skjortan.
• Försöka tvätta och sprita händerna.
• Ledas tillbaka till sängen.
• Försöka hamna bekvämt på sängen.
• Kopplas ihop med alla slangar igen.

Ett helt projekt som tog en stund varje gång det skulle ske. Vid första tillfället jag skulle upp körde de dock sängen ända fram till toadörren så jag behövde inte gå så så långt då. Men å andra sidan så började det blöda från ena stället där det satt en dräneringsslang så sköterskan fick tejpa dit extra förband. Låg kvar på UVA till dagen efter (fredagen alltså) och jag har inget att klaga på. Alla var så vänliga och har försäkrat sig om att jag inte mått dåligt. Hade naturligtvis ont i halsen och hade även huvudvärk, men fick både morfin, ketogan och panodildropp för att hålla det i schack.

Kirurgen kom några timmar efter att jag vaknat för att tala om att allt gått bra och för att se så att jag mådde bra.

Dagen, och även natten, gick annars mest ut på att försöka ligga så bekvämt som möjligt för att det inte skulle göra ont. Varje gång jag höll på att somna gick blodtrycksmätningen igång (den gjorde det varje hel- och halvtimme på dagen och varje heltimme på natten) och så höll det på…

Dagen efter

På fredagsmorgonen låg jag fortfarande kvar på UVA men kort efter att nattpersonalen bytts mot dagpersonal blev jag upphämtad till avdelningen igen. Där fick jag frukost, och jisses vad gott det var efter 1½ dygn utan mat. Lite risgrynsgröt, te och smörgås. Mums.

Trött men glad att det är över. Så såg jag ut när jag kom upp till avdelningen igen på fredagen, med en dränslang på var sida.

Dräneringsslangarna skulle dras bort och den ena fick de ut utan problem. Den andra försökte både undersköterskan, sjuksköterskestudenten och sjuksköterskan att få ut, men det gick inte. Vi fick helt enkelt invänta kirurgen som fick kika på det och se vad han hade gjort…

Pappa kom efter jobbet, lagom till jag fick lunch. Sen väntade och väntade och väntade vi på kirurgen. När han kikade på dränet visade det sig att det på något vis hade fastnat i ett stygn och han skulle behöva skära lite. Så in på ett annat rum och få lokalbedövning och så blev det ett extra snitt. Tillbaka in på rummet och försöka tvätta av sig lite och få på sig kläder. Därefter fick vi vänta en stund på att jag skulle bli utskriven och få lite medikamenter med mig hem. Fick några alvedon och kalciumbrustabletter. Hämtade ute Levaxin och Pamol på apoteket innan vi åkte hem.

Såhär ser jag ut på halsen idag. Alla vita tejpremsor sitter över själva såret, det större vita plåstret och sen bruna tejpen till vänster täcker hålen efter dräneringarna. Tänkte att tejpen får sitta på över helgen iaf, så får vi se sen hur det ser ut.

Nu är jag hemma och det är så himla skönt. Jag ångrar absolut inte att jag valde att bli opererad, för jag tror att det kommer att bli så himla bra sen. Det är bara just nu som det är lite jobbigt, med att det göra ont när jag rör mig och när jag sväljer. Men det blir bättre och bättre för hela tiden. Att harkla sig, hosta och svälja är inget roligt än, men det kommer ju bli bra det också.

Återbesök på kirurgen om 4-6 veckor, tejpen kan jag försöka duscha bort om några dagar, stygnen försvinner av sig själva och kalciumprov ska tas på tisdag.

Inte många timmar kvar

Jahaja, då var jag inlagd på sjukhuset sedan i förmiddags. Har fått en kvinnlig rumskamrat från Oskarshamn, eller ja, nått mindre ställe däromkring. 

Det började inte så bra med att de fick sticka mig tre gånger för att få ihop lite blod. 

Allt känns ändå bra hittills. Träffat både narkosläkaren och kirurgen. Personalen är trevlig och maten är god. 

Tidigt imorgon (07.15) är det dags. Får väl se hur jag mår efteråt. 

Vilken värld det ska bli!

I torsdags hörde jag en sång för första gången. En väldigt fin sång, med en väldigt fin text. Vi sjöng den i gudstjänsten i söndags och jag kände att den verkligen talade till mig.

Varje gång som någon mot mig ler
Känns det som all kyla smälter ner
Är varje vänligt ord som talas på vår jord
Ett frö som gror
Jag ser det i min fantasi
Vilken värld det ska bli

Om alla kunde tala samma språk
Om alla skulle vandra samma stråk
Mot ett gemensamt mål
Vid horisontens rand
Jag ser ett land
Där varje man och kvinna är fri
Vilken värld det ska bli

En värld där alla människor varje dag
Omsluts av en vänlig famn
Där människor på hopplöshetens hav
Kan finna en tryggad hamn

Jag har ett hopp som bor djupt inom mig
Att en dag har allting ändrat sig
Allt hat och våld som fanns
Av kärlek övervanns
Nå'n gång, nå'nstans
En värld där allt är harmoni
Vilken värld det ska bli

Jag både tror och vet
Att detta hopp ska bli en verklighet
Jag både tror och vet
Att detta hopp ska bli en verklighet
Som du och jag får leva i
Vilken värld det ska bli

En värld där allt är harmoni
Vilken värld det ska bli

Måndagkväll

Då var det måndag igen. Dagarna rullar på så himla fort så jag hinner inte med i svängarna riktigt.

Imorgon är det provtagning, p-möte och jobb som gäller. Förhoppningsvis hinner jag trippa iväg till en frisör mellan möte och jobb. Hade varit skönt att fniska till frisyren lite innan operationen, men går det inte så går det inte. Och så behöver jag köpa en ny bra korsordspenna.

Ikväll är det Drömkåken som lockar på TV. Inte filmen dock, utan den nya programserien på TV4. Senare får det bli Konditorskolan.

Gaah

I ett rasande tempo kommer den närmare, operationen. Igår kom kallelsen, nästa vecka är det dags. Jag blir inlagd redan på onsdag förmiddag. Om exakt en vecka alltså… Jag får ju erkänna att jag blev lite skakig bara av att se vart brevet kom ifrån, och när jag sedan öppnade och läste “Välkommen till kirurgavd. 6” så skakade jag ännu mer. Nervös som tusan. Hade svårt att skriva på datorn när jag skulle meddela mina systrar om när det är dags. Ringde samtidigt till mamma.

Hela situationen känns konstig på nått sätt. I våras hade jag huvudvärk och gick till doktorn. En vecka efter besöket fick jag veta att jag fått giftstruma och ytterligare en vecka senare att det var specifikt Graves sjukdom. Nu ett halvår senare sitter jag med en operationstid i handen och är hur nervös som helst, även om jag från början varit medveten om att denna dagen skulle komma. När jag första gången träffade en endokrinläkare (i mars tror jag) så pratade hon redan om operation. Och nu är det alltså dags. Det har gått rasande fort, som sagt.

Födelsedagskalas

Idag har vi firat mormor som fyller 70 år just idag. De bjöd på middag på hotellet i Orrefors och sen kaffe och tårta hemma hos morbror, så efter att ha tjänstgjort med gudstjänstgruppen så hämtade vi upp pappa och åkte till Orrefors.

Alla kusiner var på plats (utom syrran O som hade något viktigt evenemang på skolan). Sist det hände var nog för två år sedan, när morfar fyllde 70. Var nog nästan då som jag träffade kusinerna från Västergötland sist. De är inte här så ofta och är (känns väl ändå rätt naturligt på något vis då de bor 30 mil bort) de som jag träffar minst av mina kusiner.

Lunch med dessert

Syrran bjöd ju upp sig och familjen på lunch idag, så jag fick lov att inventera frysen igår kväll och hitta något att bjuda på. Det blev potatisgratäng med bacon och kantareller. Lite sallad till också för att göra det mer komplett.

Tänkte att jag skulle slå på stort och fixa nån liten dessert också och valet föll på Gino. Jag har aldrig ätit det innan och inte mina gäster heller.

 Superenkelt och supergott!

Äntligen fredag!

Denna fredag börjar lida mot sitt slut. Veckan hittills har känts lång. Jobbade hela dagen i måndags, läkarbesök, provtagning, p-möte och sjukgymnastbesök i tisdags, föreläsning om autism (jätteintressant och bra föreläsare) och sen fika med Linda i onsdags, jobbade kväll igår och morgon idag. Sjukgymnastträning efter jobbet och sen hem till soffan. Somnade en sväng på sena eftermiddagen faktiskt. Rätt skönt.

Fick svar på proverna från i tisdags, allt såg bra ut. Det känns ju skönt ändå. Och igår fick jag svar på sköldkörtelproverna, som ligger bra skrev han (de ligger dock visst lite i underkant). Idag kom också en kallelse till logopeden. Vet inte om det är någon förberedelse inför operationen, eller om det är det som halsläkaren skulle fixa då jag besökt honom två gånger utan att han hittat något avvikande.

Denna helgen är jag ledig. Skönt. Känner att jag verkligen behöver det. Men syster E och sambon C är hemma i helgen och bjöd upp sig på lunch imorgon. Mamma kommer också, och kanske pappa. Blev till att snabbinventera frysen och komma på något att laga, men jag har en plan. Behöver ut ett slag för att handla, men det går ju fort. Åh, måtte de bli klara med hissen snart…

Neuroundersökning - check

Började dagen hos doktorn. Skulle bara ta prover egentligen, men då jag haft huvudvärk som plågat mig i nån månad eller två bad jag att få träffa en doktor när jag ändå var där. Sagt och gjort. Det var bara till att vänta, vänta och vänta. Fick träffa doktorn. Pratade en sväng och sen gjordes en neurologisk undersökning (gjorde samma sak i februari) och kollades puls och tryck. Gick igenom den besiktningen i alla fall, men vi får väl se vad proverna som togs visar. Lite trist när inga värktabletter hjälper det minsta, då har man liksom inget annat val än att stå ut.

Då det tog längre tid än väntat hos doktorn blev jag sen till p-mötet. Några timmar efter mötets slut skulle jag till sjukgymnasten och träna, men eftersom jag måste till kyrkan ikväll och inte vill springa i trapporna så många gånger så åkte jag till farmor och farfar emellan.

Nu har jag landat tio minuter i soffan innan det blir till att sy en sista söm på en av gardinerna (har en hel gardin kvar att sy sen) och få upp den i fönstret. Sen får kvällen ägnas åt lite plock och fix, för imorgon kommer Linda på fikabesök.

Ja, jag säger då det

Igår kväll hade jag behövt dela mig på två då jag hade två ställen att vara på. Samtidigt. Men eftersom jag ännu inte kommit på hur man gör för att klona sig så fick jag vackert smita tidigare från kören för att gå på en samling med en annan grupp människor. Jag såg först kvällens samling som något som kändes hyfsat viktigt, men i efterhand hade jag hellre stannat kvar på kören och sen gå hem.

Samlingen som skulle gå ut på att fördela uppgifter framöver blev en stor diskussion om ditten och datten som inte hade med själva gruppen som samlades att göra. Förstå mig rätt nu, det var väldigt bra att diskutera och höra allas olika åsikter, men det hade ingenting med vår grupp att göra. Det var det som störde mig. Jag vill absolut diskutera förändringarna som sker, bra och dåligt, men jag vill göra det i rätt forum liksom.

Det var samma visa förra året vid denna tiden, när samma grupp hade samling. Men då var alla förändringarna ännu inte genomförda och vi visste inte riktigt vart det skulle bära, men nu har det gått ett år och vi vet hur det gick. Självklart måste det utvärderas, men inte av oss i vår grupp bara.

Om vi nu vill få med fler människor i vår organisation måste vi förändra och förnya, möta människor på andra villkor. Så är det bara. Synd att inte alla förstår det.

 

Blott i det öppna har du en möjlighet,

låser du om dig kvävs och förtvinar du.

 

.

Trötta små muskler

Han kör hårt med mig, den där sjukgymnasten. Idag är det träningsvärk i axlarna och på framsidan (typ bröstmuskeln om vi vill precisera lite). Bevis på att där finns lite muskler trots allt. Rätt skönt ändå, för då finns det ju lite att jobba med. Det är inte mycket träning än. “Bara” två grejer, men det blir tungt i slutändan ändå.

Ikväll är det kör. Och samling för kyrkvärdarna. De två aktiviteterna krockar lite med varandra, men det är sånt som händer. Får smita från sjungandet helt enkelt.

Små små steg mot operation

På sista tiden har jag haft huvudvärk dagligen. Igen. Det var ju så det började. Det jag sökte för och kom hem med giftstruma-diagnos. De senaste proverna visade dock snarare på underfunktion sa kirurgen, så jag vet inte om det liksom hänger ihop. Det gör det ju säkert i och för sig.

Ju fler dagar som går desto närmre vet jag att jag är operationen. Och om jag råkar tänka på det blir jag så nervös så. Känns läskigt som tusan att bli sövd och att de ska in och snitta i halsen. Att inte veta hur det kommer kännas efteråt, när man kan komma igång med vardagen på riktigt igen. Hinner nog ångra mig några gånger innan det är dags.

Samtidigt så är det skönt att det faktiskt är inplanerat nu, för då behöver jag inte fundera på om det ska bli av eller inte. Nu är det bara frågan om när.

Att lura sina föräldrar med samvetet i behåll

För sådär en och en halv månad sedan började E, O och jag fundera på vad vi skulle ge till våra älskade föräldrar när de firade 25 år som gifta. Vi beslutade att vi skulle lura iväg dem en lördagskväll för att få fritt spelrum att laga mat i deras lägenhet tills de skulle komma hem.

I lördags var det dags. När jag sjungit på stan med Gospelkören och haft övning med Kammarkören följde jag med mamma hem. Vi fixade lunch och när vi åt ringde faster C. Hon bjöd in till eftermiddagskaffe (vilket vi såklart visste om , då vi bett henne göra det), men E och jag hittade på trovärdiga ursäkter för att inte följa med. När de gick hemifrån skyndade jag mig hem till mig för att hämta mat. I förväg hade jag helstekt fläskfilé, skagenröra och skurit sallad. E hade fixat potatisgratäng och lemoncurdmousse till efterrätt.

Tillbaka i föräldrarnas lägenhet dukade vi fint (duk till stora bordet hade jag varit och hämtat när de jobbade en dag, för att kunna stryka den ifred) och lagade klart maten. C fick klartecken att skicka hem mamma och pappa igen och när de klev innanför dörren fick de bubbel. En extra överraskning blev att O var hemma från Skåne.

Fint dukat. Toast skagen till förrätt.

Till huvudrätt blev det potatisgratäng, helstekt fläskfilé, rödvinssås och sallad.

Lemoncurdmousse med hallon och mörk choklad till efterrätt. Supergott. Lagom syrligt efter all mat.

Vi gav våra fina föräldrar en bukett blommor också.

När all mat var intagen ställde vi fram en skål med godis, fyllde på våra glas med valfri dricka och spelade “Med andra ord” tills klockan passerat midnatt.

Vi känner oss nöjda med att allt gick som planerat. Mamma och pappa blev ordentligt överraskade och mycket glada! <3

Nu dröjer det inte allt för länge

Nu är det på gång. Stenen är i rullning. Eller vad man nu vill säga…

Igår var jag på sjukhuset för att träffa en kirurg. Vi pratade lite kring risker med operation och så ritade han en bild för att visa ungefär hur det går till, var de skär och hur vissa nerver och muskler går/ligger.  På frågan om hur lång tid det kunde ta innan det var dags (jag väntade mig 2-3 månader, minst) fick jag svarat att det nog ska komma att ske inom 4-6 veckor. Bara till att ställa in sig på det alltså.

Mötet avslutades med en operationsanmälan, nummer till närmsta anhörig och svara på en massa frågor, och provtagning.

Fjärilar i magen? Jo tack.

Hjulen på cykeln går runt runt runt

Började dagen hos sjukgymnasten. Han tryckte och grejade på en massa ömma punkter även idag, men besöket gick fortare. Tog nog bara en kvart idag, mot en knapp timme igår. Därefter var det dags att få delegeringen förlängd.

När det ändå var så fint väder och jag var ute och cyklade så tog jag en runda till ÖoB. Inhandlade lite smått och gott. Mitt egentliga mål var konserveringsglas att ha mjöl, socker, gryn och liknande i, men de höll på att stöka om där nere och flytta runt på allt, så jag struntade i burkarna för stunden. Kom på att jag behöver räkna lite på hur stora och hur många jag behöver också. Men det blev lite annat som sagt.

Cyklade hem igen och mätte upp min runda på nätet. 8,21 km ska jag ha cyklat idag. Känns väldigt bra må jag säga.

Testar en nykomling

Idag begav jag mig till den nya sjukgymnasten i stan. Arne heter han och finns i Gamla Ljungdahls. Jag har besökt några sjukgymnaster under åren för samma besvär (rygg och nacke), men jag kan inte minnas att någon kollat mig så grundligt från start. Han såg t.ex. ganska direkt att jag är s.k. låghalt, d.v.s. det ena benet (i detta fallet det högra) är lite kortare än det andra. Att bäckenet kompenserar för det vet jag redan men fick förklarat för mig att hjärnan är inställd på att båda ögonen ska vara i samma höjd, därför kompenserar även ryggen och nacken, för att man ska vara så rak som möjligt. Alltid lär man sig något nytt. Han tryckte och klämde och kände på samma sätt som jag är “van” vid att naprapaten gör. Fick några övningar att göra hemma varje dag, men ska tillbaka redan imorgon faktiskt.

Stället är nytt som sagt, vill minnas att han hade kommit till lokalerna i juli eller nått sånt, så det var inte färdigt än riktigt heller.

Han verkade i alla fall tro på att detta ska gå att fixa. Mycket av besvären beror nog på att jag gått med det ett tag (har ju haft problem sedan gymnasietiden). Är spänd därför att kroppen är så van vid det, så övningarna jag fick går typ ut på att “lära om” hjärnan lite grann.

Firmabil

Igår blev bussen “levererad” till jobbet. Bara det att chauffören behövde skjutsas hem och det alternativ som fanns var att jag skulle köra bussen. Det har jag aldrig gjort innan, men jag vet i efterhand inte vad jag var nervös för. Det var ju som att köra vilken bil som helst. Om man bortser från att detta var en minibuss istället för min vanliga lilla bil. ;) Men jag hade en av våra boende med mig och hen tyckte att det gick bra.

Se så fint jag lyckades parkera den utanför jobbet. Nästan helt innanför strecken. Jaja, man kan inte få allt här i världen.

Nu ska jag leta fram något snyggt att ha på mig på kusinens 20-årsfirande ikväll.

Sjungelisjunga

Ikväll började gospelkören igen efter sommaruppehållet. Det är blandade känslor över det. Det kändes inte alls lika självklart att gå dit ikväll som det gjort förr. Det har varit så de senaste terminerna faktiskt. Rösten håller liksom inte och då blir det inte roligt att sjunga. Inte för att jag är bra på att sjunga i vanliga fall heller, men nu kan rösten liksom försvinna då och då, och då låter det ännu värre. Knepigt det där, för när rösten ändå håller är det väldigt roligt. Jag älskar att sjunga, även om jag som sagt gör det hellre än bra.

Knepigt var ordet.

Nu jäklar blir det motion

Från och med idag och en sådär två till tre veckor framåt så är hissen i mitt hus avstängd. Den motsvarar inte myndigheternas krav och ska bytas ut till en ny som gör det. Känns ju lite sådär att bo på 7:e våningen då, men det får gå. Med denna avstängning i åtanke så passade jag på att handla en massa tunga varor igår, när det fortfarande gick att åka hiss. Känns ju inte som en hit precis att behöva bära typ 4 tunga kassar upp för sju trappor. Jag bar dem upp för en (!) trapp igår och fick hjärtklappning… Min kära familj har lite fint lagt fram att de inte tänker besöka mig på ett par veckor.

Jaja, det får ju liksom gå. Till och från jobbet måste jag ju ändå komma, och ikväll börjar kören så det är bara till att börja springa i trapporna direkt.

På måndag ska jag till sjukgymnasten. Arnes sjukgymnastik blev jag skickad till denna gången. Spännande. Och på onsdag ska jag träffa en kirurg på sjukhuset. Det känns lite nervöst faktiskt, att de nog ska skära i mig framöver. Men alternativen är ju inte så många och eftersom jag får ont i lederna (även med den nya låga dosen) så blir det nog nödvändigt med en operation.

Mat i kvadrat

Har ägnat förmiddagen åt lite matlagning. Började med att göra kålpudding i lagom portionsförpackningar. Medan formarna var i ugnen gjorde jag färsbiffar på resten av färsen. Smidigt att ha i frysen tänkte jag.

Jag tycker egentligen att det är ganska roligt att laga mat och baka och sånt där, men jag tar mig allt för sällan tid till det. Mest tror jag det är för att jag tycker att det är så tråkigt att diska efteråt.

Det turkiska födelsedagsbarnet

Igår kom mamma och pappa hem efter 2 veckor i Turkiet. Under tiden de var iväg firade de 25-årig bröllopsdag och så fyllde pappa år. Jag jobbade kväll igår, men när jag hade “stämplat ut” åkte jag för att säga hej till de hemkomna och för att lämna en födelsedagspresent till pappa. Han fick bl.a. presentkort på Nybro Handel. Det hela hade jag slagit in så att paketet såg ut som en skjorta. Lite lagom kreativt och dekorativt sådär. Blev rätt nöjd för att vara första gången.

 

När jag skulle gå hem upptäckte jag en ny detalj på hatthyllan. Pappa har under semestern köpt en fez. Ja jag säger då det…

Ljusmys och film

Ikväll premiärtände jag i ljuslyktorna jag köpte på loppis för några veckor sedan. De är väldigt fina, och det blev riktigt mysigt därute på balkongen. Ett bra köp alltså.

Ikväll kollar jag på Lyckad nedfrysning av herr Moro. Innan dess kollade jag på Små citroner gula.

Fynd

Började dagen, som så många gånger tidigare, på Astrakanen för att bli stucken i armen. Därefter tog jag mig ner till RIA, främst för att försöka hitta en födelsedagspresent (ja, jag tänkte köpa honom något på second hand) till pappa. Hittade dock ingenting. Eller jo, det gjorde jag, men inte till honom.

Jag fick fatt på tre koppar med fat (Höganäskeramik) för 15 kr och ett silverfat för en tia. De små kopparna var alldeles utmärkta för att använda som små krukor till minicalandivor, och på silverfatet ser det extra lyxigt ut.

Som det är nu står det hela på balkongen, men det kan ju hända att det får flytta in så småningom. Vi får se. Jag kan ju vara rätt ombytlig av mig.

Ikväll blir det, som i så många andra svenska hushåll, tacos. Känner att det var ett tag sedan det blev det i detta hem, så det kändes lagom. Och under tiden jag skar grönsaker så stod en gryta med potatis på kokning. Tänkte att det skulle få bli potatissallad imorgon. Jisses vad ambitiöst det plötsligt kändes, när det kom i skriven text. Men så är det. Jag kan förvåna mig själv ibland.

Med lite hjälp minns även jag saker

Apropå teflonhjärna så kan jag ju visa min nya almanacka. En grönrandig en från Personlig Almanacka. Jag har haft några almanackor från dem förut och jag gillar dem skarpt. Har varit så nöjd med varenda en. Denna gången passade jag på att köpa en penna också.

Ny inredningsdetalj

Förra veckan samlade jag alla krafter jag hade och möblerade om i sovrummet. Flyttade på varenda möbel och provade ett par olika varianter. Det slutade med att det blev som ursprungstanken var i alla fall. Sängen hamnade vid fönstret, med nya IKEA-hyllan i hörnet mot balkongen. Soffan fick ta plats mot väggen mot köket och skrivbordet hamnade på väggen mot hallen. Allt flyttades således ett kvarts varv i rummet, kom jag precis på. När allt var klart ställde jag dit min senast köpta inredningsdetalj på byrån.

En tegelpanna från Emmas Vita Hemligheter. Texten är den fjärde versen från den svenska psalmbokens 646:e psalm. Jag har valt texten själv och tycker att det är en bra påminnelse inför varje ny dag.

Jag har två tegelpannor med text till, men dem visar jag en annan dag.

Teflonhjärna

Idag när jag var på jobbet kom jag att tänka på något som skulle bli bra att blogga om, men nu när jag sitter i soffan med datorn i knät kan jag för mitt liv inte komma på vad det var. Menmen, det kanske kommer tillbaka vad det lider. Får väl bära med mig block och penna framöver så att jag kan skriva ner bra idéer direkt.

Bjuder på en bild så länge i alla fall.

Hipp hurra för världens bästa föräldrar ida’

Denna dag firar världens bästa föräldrar 25 år som gifta – silverbröllop. Stort! Själva befinner de sig för tillfället på en båt i Medelhavet utanför Turkiet.

Stort stort grattis fina mamma och pappa!

Ny vecka – nya tag

Testar att lägga in en bloggkalender.

En dag på stranden

En helt vanlig torsdag i juli åkte tre systrar till en strand. Solen sken som bara den. Jäklar vad skönt de “små” flickorna tyckte att det var. Det var också den dagen som den äldsta av systrarna tog årets första dopp, ivrigt påhejad av en okänd tant. De andra två fegade ur och stannade när vattnet nådde knäna.

 Vita sands strand och Kalmar Sund.

Efter bad i både hav och sol bjöd den äldre systern på glass innan de åkte hem igen för att fira mellansysterns födelsedag som råkade vara just denna torsdag.

Så det var ju ingen vanlig dag trots allt.