Vi föds och vi dör

Livets två ytterligheter under samma vecka. Begravning och dop. I den ordningen.

I onsdags fick vi vara med och ta farväl av en släkting som levt färdigt sitt jordiska liv och nu tagits emot i det eviga riket. ❤ Sist vi sågs var på Ludwigs dop. Det var både första och sista gången de fick mötas i detta liv. 

Få vi möta Herren Kristus,

när han hämtar hem sin brud?

Få vi slutas i hans armar

Och för evigt lova Gud?

Möts vi då, möts vi då,

på den andra sidan floden,

få vi mötas bortom floden,

dit ej några stormar nå?

Nu ser vi fram emot söndag, då barnens kusin döps. Kusin R som är drygt tre veckor yngre än Ludwig. 

Jag har flyttat

Ja, alltså, inte jag personligen. Men bloggen, den hittar du numera här.. Välkommen!

När planeringen fallerar

Jag tyckte att jag fick till en fantastisk planering för förra fredagen. Vi hade tid på BVC till båda barnen. Samtidigt. 1,5-årskontroll för Erik och 5-månaderkontroll för Ludwig. Vaccination för båda grabbarna. 

Erik hade egentligen tid i mitten på oktober men eftersom han hade varit sjuk med feber i flera dagar precis innan så bestämde vi att besöket skulle skjutas upp. Jag ringde samma morgon som han hade tid och rådgjorde med vår BVC-sköterska. Han fick en ny tid, torsdagen den 25e oktober. När jag skrev in det i almanackan såg jag att Ludwig hade tid dagen efter. När vi var på babymassage kollade jag om vi inte kunde ta båda barnen samtidigt. Det var inga problem. Jag fick välja dag och valde fredagen eftersom Håkan är ledig fredagar och kunde följa med. Helt perfekt planering i min värld. 

Tills det kom en slakt i vägen... Haha. 

Så Håkan åkte och påbörjade slakten och jag fick ensam åka till BVC. Men det gick över förväntan faktiskt. Mätte och vägde båda barnen innan sprutorna kom fram. Började med Erik och när han var klar blev han mutad med en ask russin medan Ludwig blev stucken. 

Så fort russinen kom fram slutade han gråta och mot slutet delade han glatt med sig av sina godsaker till både sköterskan och undersköterskan.

Slopa sommartiden

Vintertid, eller normaltid som det ju heter, är min tid. Sedan vi bytte tillbaka från sommartiden har jag mycket lättare för att komma upp på morgonen. Skönt det, för barnen är oftast morgonpigga. För mig som är morgontrött så är kombinationen med morgonpigga barn ingen större succé. Klart jag tar mig upp när jag måste, men har jag inget planerat sover jag gärna läääänge.

Så förslaget om att skippa sommartiden är varmt välkommet här. 

Lyckopiller

Förutom att jag äter antidepressiv medicin så finns det annat som får mig att må bättre i psyket. Att sjunga är en sådan sak! 

Och här hänger den, körkassen. Just nu innehållandes noter till allhelgonahelgen och Advent.

Ikväll är det övning igen. Eftersom det är jämn vecka åker vi till Bellö och övar. 

Det är min lilla egentid där jag inte aktivt behöver vara mamma. Ett par timmar varje vecka där jag får sjunga, umgås och skratta över en kopp kaffe medan barnen har det bra hos pappa. 

Morgonrutinerna

Mitt mål på vardagarna är att alla ska vara uppe och ha fått frukost när klockan är nio. Ibland misslyckas det, men det beror då oftast på att barnen sover gott. Och sover barnen gott är jag inte den som gärna väcker, om vi inte har en tid att passa. 

När vi kommer ner blir det torra blöjor och, om det behövs, rena kläder. Varsin flaska till barnen och en mugg mat till Timjan. När (nästan) alla är utfodrade är det min tur att få ett snabbt toalettbesök innan jag får något i magen. 

Efter intagen frukost sätter vi på kaffe tillsammans Erik och jag. Jag laddar bryggaren och Erik trycker på knappen. Han älskar att få hjälpa till, han blir så glad då. Spelar ingen roll om det är att ge Timjan mat, trycka igång kaffebryggaren eller slänga skräp. Bara han får hjälpa till! Min stora lilla kille. Ibland är det inte riktigt läge att få hjälp, som vid spisen när det finns risk att bränna sig. 

Oavsett om vi kliver ur sängen kl 6 eller kl 9 så ser ordningen likadan ut. Barn och hund först, mamma sist. 

Är Håkan hemma ruckas rutinerna. Då tar han ofta barnen och ger mig sovmorgon.

Spread the love

Då så kära vänner, här kommer en lista innehållande 17 bloggar, inklusive min egen, att inspireras av. Så in och kika, kanske hittar du en ny favorit bland dessa 17.

Linda
Lex och Logan
Netti
Mirre
Katja
Den eviga resenären
Moen
Ingalill
Kamilla
Elisabeth
Jennifer
Becka
Micki
Rebecca
Ariella
Carro
Jenny

Skinande rent

Under sååå lång tid har vattenkokaren behövt en liten uppfräschning. Som med allt annat så har det bara rullat på och inte blivit av. Förrän igår. Har börjat intressera mig mer och mer för rengöring med så naturliga produkter som möjligt och efter lite letande så hittade jag ett tips på att rengöra vattenkokaren med ättika. Första omgången blev ingen större skillnad. Tog till diskborsten, men det var lite knöligt om vi säger så.

Det blev en andra omgång med ättika och vatten. Denna gång med tillägg av bikarbonat. Och det bet kan jag säga. För det första så bubblar det och fräser bara man kombinerar ättika och bikarbonat. Lite kokande vatten på det och saken är klar.

Tänka sig att det gick att få den så skinande blank utan att skrubba sig fördärvad. Det trodde jag knappt när jag började.

På tillväxt i köket

Har jag visat mina små pelargonbebisar som bor i köksfönstret?

Den första har jag medvetet brutit av från en av de plantor som ser så tanig och ledsen ut. Ner med grenen i lite såjord och så lite kärlek och omtanke. Och sol. Visst har den börjat växa till sig och bli fin? Tyckte inte jag såg någon skillnad när den stod i fönstret, men nu när jag jämför med bilder på hur liten den var när den planterades så syns det tydligt hur den har växt.

Den andra lilla plantan är ett försök att rädda en liten olycka. När jag plockade bort vissna blommor från min Mårbacka i sovrummet hängde det med några små blad längst ner i botten. Tänkte först bara kasta bort den, men så kände jag ändå att jag ville göra en chansning. Funkar det så funkar det, liksom. Och se på tusan, visst funkar det. Den lilla lilla miniplantan börjar minsann få små rötter. Så himla roligt! 

Till våren tänker jag ta fler sticklingar. Kanske främst från de två stackars pelargonerna som står i gästrummet och på Eriks rum, de ser så ledsna ut. Det borde gå att få ut iallafall tre nya plantor per växt. Men de kanske repar sig under vintern. Vem vet?

Medan vi väntade på att kvällsmatsäggen skulle koka och Håkan skulle komma hem så fick den lilla lilla mårbacka-plantan en liten uppiffning. Insvept i cellofan och silkespapper står den mjukt på spets. Under spetsen dekorationssten som levde farligt där den låg innan (på ett ljusfat, lättåtkomligt för en klåfingrig 1,5-åring).

Spetsen är för övrigt en liten bit av det som blev kvar efter min brudklänning. Jag skulle egentligen använda den till att sy ett insynsskydd till ytterdörren, men det var tyvärr lite för liten bit kvar. Men det är ingen fara på taket, jag har annan spets att sy insynsskydd av.

Bloggkärlek

Jag tar gärna tillfället i akt att hitta nya bloggar att läsa och inspireras av. Denna gång genom att för första gången delta i ett länktåg. Detta kommer också att ge er möjlighet att hitta nya inspirerande bloggar när hela listan publiceras. 

Ser fram emot att kolla igenom alla bloggar i listan och hitta  några guldkorn. Hur många, och vilka, som är med återstår att se.

Vill du också vara med? Klicka in dig till Lindas länktågsinstruktioner här. 

Livet kan ändras fort, även till det bättre

Om någon hösten 2013 hade sagt till mig att jag inom fem år skulle vara gift, ha barn och ett familjeliv på landet, med allt vad det innebär, hade jag bara skrattat åt den personen. 

Då, oktober 2013, var jag nyopererad för giftstruma och kämpade på ett jobb som ett halvår senare höll på att skicka in mig i den berömda väggen me huvudet före. Med giftstruman blev jag mindre stresstålig än jag varit tidigare, något jag verkligen blev medveten om på våren 2014 när jag liksom kraschade hos sjukgymnasten och blev nertvingad till vårdcentralen med yrsel och bröstsmärta. Två veckors sjukskrivning räckte. Den gången. I samma veva bytte jag jobb. Från en heltidstjänst på en gruppbostad med 7 boende till en 70%-ig assistenttjänst med arbetstid främst kvällar och helger. Det var också då Håkan och jag fick kontakt för första gången. 

Nu, oktober 2018, ligger jag i husets största sovrum. Huset på gården på landet. I byn med de bästa grannar jag någonsin haft (jag ljuger inte, har verkligen aldrig haft så bra grannar som nu). Jag är gift med min fina Håkan och har två fina barn. Och en hund. Jag har förmånen att få vara föräldraledig från min fasta tjänst på kommunen. 

Med Håkan i mitt liv fick jag också en familj till. Svärföräldrar, svägerskor och svågrar. Och extrakusiner (Håkans kusiner alltså). 

Mitt liv är kanske inte perfekt i andras ögon, men jag gör vad jag kan för att skapa ett drömliv. På mitt sätt. Vårt sätt. Gör vad som känns bäst för oss. 

Nu blir det frukost med min underbara familj! 

Vill du veta hur det är att ha småbarn?

Om du inte har egna barn och vill veta hur det är kan du be någon (vem som helst som kan lyda uppmaningen "riv ut allt du kan och strunta i att jag ber dig sluta") att bära in helt random saker till dig när du sitter på toaletten. 

T.ex. en tom konservburk från soporna och en tom pankoförpackning. Om förpackningen inte redan är tom ber du din "någon" att tömma den på köksgolvet först. 

Smaken av simhall

Det går inte att komma ifrån. Varje gång jag äter lättsaltade chips så "smakar det simhall". Inte så att det smakar klor eller något sånt, men när jag var liten och besökte simhallen och besökte simhallen med kompisar så hände det mer än en gång att besöket avslutades med just en liten påse lättsaltade chips. Och saft. Gul eller röd saft som serverades från en maskin i en brun plastmugg. 

Trots att detta utspelade sig i Nybro simhall för en sådär 20 år sedan så kommer smak- och doftsinnena tillbaka varje gång jag äter lättsaltade potatischips. Doften av klorerat vatten i simhallen i min barndoms stad. 

Purina Beyond med kyckling

~Sponsrat inlägg~

Genom smartson har Timjan fått testa Purina Beyond med kyckling. Inget tillsatt vete, inga konstgjorda färgämnen, smakämnen eller konserveringsmedel. 

Ingen tvekan om att fodret gick hem! De första dagarna blandade vi det nya med hennes ordinarie foder. Det var det nya som smaskades först.

Ännu en bra grej är att jag fick hem två påsar, en till Timjan och en att ge bort till en vän. Så är du sugen på att testa är det bara till att höra av sig. Först till kvarn!

Hemmagjorda dammsugare

Av sockerkakan Erik och jag bakade häromdagen blev det ju dammsugare. Inte det lättaste, men ack så gott. Förutom smulor av sockerkaka så smulade vi även ner några kolakakor som var kvar sedan dopet, och lite av vårt hemmagjorda ströbröd. Jag är kluven till att göra dem igen. Alltså, de blev så himla goda! Men lite knöliga att tillverka som sagt. Själva smeten mjuknade jättesnabbt när den stod i rumstemperatur och skulle rullas. Att den var så mjuk ställde sedan till det när "korvarna" skulle kläs med marsipan. Den tunna marsipanen torkade så fort. En annan gång ska jag testa att göra på ett annat sätt.

De blev godkända av familjens, just nu, yngsta snasktestare!

På tredje dagen...

Så var den då här, dagen då maken ÄNTLIGEN fick ta bössan med sig ut på älgjakten. Polisen har haft mycket att göra med alla licenser inför jakten men i fredags ringde de och sa att allt var klart och att licensen borde komma på måndag. Det kom dock ingen licens i måndags och Håkan var besviken. Men så igår låg det där brevet i vår gröna låda. Så efter två dagar dom drevkarl kunde han i morse gå ut som en riktig jägare. Smörgåsar i ryggsäcken och bössan på ryggen. 

Själv har jag fått hjälp av Erik med att baka en sockerkaka. Delar av den ska bli dammsugare. 

Hur ska jag orka om veckan börjar såhär?

Då kör vi måndag igen. Maken är ute i älgskogen och barnen är grinigare än någonsin. 

Eriks feber har äntligen släppt efter fyra dagar men tillsammans med vår BVC-sköterska bestämde vi att skjuta på dagens planerade BVC-besök till nästa vecka. Han är fortfarande snorig och hostar en del, känns dumt att vaccinera när utgångsmåendet är sådär redan från start. 

Ludwig börjar bli snorig. Inte så konstigt med tanke på att Erik envisas med att byta napp med honom hela tiden, hur jag ska få honom att sluta med det vet jag inte. Tips, någon? 

När jag var ute och tömde en kruka med vissnade blommor på komposten så fick jag syn på ett smultron i krukan. Och minst fem blommor räknade jag till. Hösten levererar. 

Kärlekshelg

Igår gifte sig min svägerska K med sin T på Skärva Herrgård utanför Karlskrona. Första gången jag var på en borgerlig vigsel. 

Efter frukost kom min mormor och körde oss till tåget. Barnen var med min mamma hela dagen. Efter byte i Emmaboda rullade Krösatåget mot Karlskrona. Vi hämtades av R och åkte ut till festplatsen. 

Höga dekorationer med torkade lönnlöv,
röda rosor och pärldetaljer. 

Efter lunch utomhus (!) hjälpte jag svärmor med att färdigställa dekorationerna till det rum där själva vigselceremonin var och sen blev jag som min mormor 🙈, jag stod och diskade glas medan alla andra gäster pratade och umgicks. 

När K och T fått varandra fortsatte dagen med fotografering, middag och dans. 

Tack för att vi fick dela dagen med er! 

❤️

En heldag med kusinbus

Hela måndagen spenderades hos barnens farmor. Efter dopet i lördags stannade faster och kusin kvar i Småland så igår fick kusinerna umgås riktigt ordentligt. Nyttigt för Erik att lära sig att dela med sig. Blir ju inte så mycket sånt annars. De gånger vi är på kyrkans barnverksamhet leks det i max en timme, sen är det sång och fika. Jag kan sakna att gå på tex öppna förskolan (vilket vi aldrig gjort), men att åka till Eksjö för det känns inte superlockande. Inte för att det skulle vara nått fel på ÖF i Eksjö, men att åka sju mil nån gång i veckan för att gå på ÖF lockar inte jättemycket. Det är så himla trist att de stängde i Mariannelund lagom tills Erik var stor nog att börja gå dit. 

Såhär gör man med tutan! 

Helst skulle ju Erik o kusin B ha samma leksak, samtidigt. 

Ludwig då? Jo, han låg i babygymmet mitt på köksgolvet och var så nöjd så. 

Det är inte så ofta kusinerna får tillfälle att ses pga långa avstånd så att få en hel dag såhär var ju helt fantastiskt. Sist de sågs var innan Ludwig föddes och han är ju redan fyra månader. 

Att visa legitimation i vården

När jag körde in till Eksjö tidigare idag kom jag att tänka på att typ enda stället där jag får visa legitimation när det gäller kontakt med sjukvården är när jag ska träffa kuratorn. På alla kallelser står alltid att man ska ta med legitimation, men det är nästan aldrig man behöver visa den. Inte ens när jag skulle opereras förra veckan behövde jag visa den. 

Alltså skulle egentligen vem som helst som är kvinna och ser ut att vara i 30-årsåldern och kan rabbla mitt personnummer kunna gå till doktorn och utge sig för att vara jag. Tänk vilka konsekvenser det skulle kunna ge. 😱

Jo just det förresten, på akuten när jag hade gallstensanfall i somras fick jag visa den. Jag stod dubbelvikt av smärta över receptionsdisken och kämpade som bara den för att få fram körkortet.

Dopförberedelser

Det börjar dra ihop sig till dop. Nästa lördag döps Ludwig i Ingatorps kyrka och efteråt bjuder vi på lunch i församlingshemmet. Ett 40-tal personer blir vi, både vuxna och barn. Liksom till Erik så gör jag en vimpel med hans namn. Jag tänker att de får hänga på deras rum längre fram och när de inte vill ha dem uppe längre kan de läggas i respektive minneslåda.

Jag har bakat både chokladsnitt och kolakakor senaste veckan och idag har vi haft prästen här på dopsamtal. Psalmer är bestämda, liksom alla texter vi fått vara med och välja. 

Har du sett herr Kantarell?

En stund efter frukost packade vi in barnen och hunden i bilen. En snabb handlingstur i Hjältevad och sedan ut i skogen på svampjakt. Vi fick äntligen tillfälle att inviga de svampknivar vi köpte förra året när min kusin sålde jultidningar. 

Håkan var ute på jaktrunda igår eftermiddag/kväll och hittade lite svamp. Den hamnade i korgen idag. Erik var inte helt imponerad av att behöva traska omkring i skogen. Det gick bra när han fick hålla handen, annars stod han still och skrek. Det slutade med att jag bar honom på ena armen och svampkorgen i den andra. Inte helt bra känner jag i magen nu...

Timjan sprang mellan oss i skogen och var så nöjd med tillvaron. Det sista hon gjorde innan vi skulle åka hem var dock att bada i nån härlig dypöl... Så det blev en dusch med vattenslangen när vi kom hem igen. Fy tusan som hon såg ut, alldeles svart. Hon luktade inte pepparkaka heller, om vi säger så. Måste komma ihåg att tvätta kudden som ligger i hennes bur i bilen. 

Inredningsdrömmen

Ibland tänker jag, helt orealistiskt såklart, att det vore roligt att kunna ha någon dekoration på soffbordet. Ja, jag hör ju hur tokigt det låter. Men tänk er soffbord med blommor och tänka ljus en lördagskväll, bara för att det är fint. Och barnen är vakna. 

Tänka sig att det hända tidigare ikväll. 

Min lilla hjälpreda

Alltså, den här lilla killen. Han vet precis vad som händer när mamman har satt på kaffebryggaren. Då pekar han på skåpet ovanför diskmaskinen, det där han vet att kaffemuggarna står. Sen ska muggen bäras till bänken. 

Han har sådan koll. Han förstår. Jag ber honom om någonting och han gör. Stänger dörrar, matar hunden, klappar Ludwig på huvudet, kastar skräp i sophinken... Mitt stora lilla barn.

Vår krydda i livet

Idag fyller Timjan år, hela 3 år. 

Du härlig, fina, busiga, irriterande hund. Du får stå ut med mycket, ju äldre Erik blir desto mer är han på dig. Men med åldern kommer också det lugnare handlaget. När han föddes och vi kom hem från BB ville du inte komma nära, men sen lärde du dig att det kan bara mysigt att gosa in sig med en liten pojk i soffan eller på en filt. 

Överallt vill du vara med. I soffan, badrummet och i trädgården. Att se sig springa fritt på tomten är underbart. Vilken lycka! 

Ser fram emot att få se dig och barnen leka framöver. 

Äntligen gjort

Med nybytta förband över de fyra hålen på min mage fick jag åka hem igår efter frukost. Håkan och barnen hämtade mig. Det stora plåstret vid naveln lurar en att tro att det är ett jättesår där, men det är inte mycket större än de andra. Det råkar bara vara liiite för stort för de små förbanden. Från början satt det ett lika stort upp under brösten också och jag blev helt förfärad, "men det skulle ju bara bli små hål". Men som sagt, det är små fina sår, sydda med stygn som löser upp sig själva när det läker. Hade samma variant när de opererade bort sköldkörteln, och det syns inte.

Så himlans skönt att komma hem. Det har blivit lite för många dagar, och nätter, på sjukhus i år. Men jag får väl ändå säga att det var skönt att få stanna över natten efter operationen, var ju inte precis pigg. Sov bort hela eftermiddagen, så pass att Håkan blev orolig när han inte fick tag på mig. Jag stängde ju av telefonen innan jag rullades upp till operationsavdelningen och sen låg jag ju på uppvaket ett par timmar innan jag kom upp till kirurgen. När jag kom upp till avdelningen sov jag mest, rackarns så trött man kan bli. Men allt gick bra, såg i journalen att operationen tog 59 minuter. 

Har blivit så himla väl omhändertagen under hela sjukdomsperioden, från första kontakten på akuten där i början på juli till nu när operationen äntligen är avklarad och ur världen. Bye bye gallblåsa, det är skönt att slippa dig.

Nu vill jag helst inte befinna mig på sjukhus mer, om det inte är för att jobba - vilket jag gärna skulle göra! 

Nyopererad och trött

Så var jag då opererad och klar. Låg inte så länge på uppvaket (till skillnad från när de opererade bort sköldkörteln och jag låg ett dygn) och har varit på avdelningen ett par timmar. Operationen gick bra och alls värden är bra. Rena skolboksexemplet när det gäller vitala parametrar. 

Det enda är att jag är trött, väldigt trött. Men ligger här och gör inte många knop. Bara latar mig! Med all rätt. 

De tar kontroller med jämna mellanrum och jag blir kvar över natten. Kanske lika så bra, det största snittet gör lite ont och det är inte jättehärligt att röra sig då. Har varit på toa och efterföljande bladderscan var godkänd. 

Skönt att ha operationen avklarad, äntligen. 

Väntan

Ligger på "Slussen" på kirurgen i Eksjö och väntar på att få komma till operation. Inte så nervös just nu, men det kommer nog. Halv nio är det dags att rullas iväg. 

Helgen som passerade

I helgen som gick besökte vi mina föräldrar. Lördag förmiddag spenderade vi några timmar i stan. Håkan hittade sådana keramikölglas han letat efter länge (ynka 90 kr för 6 stycken), och en popcornmaskin. Barnen fick lite nya kläder och jag passade på att köpa strumpor.

Min mormor fyllde 75 år i lördags så då var vi där på kalas. Eftersom hon ingenting önskade sig fick hon en burk äppelmos med kanel av oss. Erik hade roligt med min kusin Albin. Albin är riktigt nöjd över att inte vara minst i släkten längre och jag tror att de om ett par år kommer kunna ha riktigt roligt tillsammans, just nu är Erik lite för liten. 

På söndagen ägnade pappa och Håkan några timmar i skogen för att stötta upp jakttornet pappa fick av oss i födelsedagspresent. Barnen och jag hängde hemma med hundarna och katten. 

Man kan aldrig vara nog förberedd, eller?

Jag kan tycka att man är liiite väl tidigt ute med snöstakarna. Visst att vi bor på det småländska höglandet, men än hoppas jag att vintern dröjer. 

Blöjfodral och påspåse

För ett tag sedan hittade jag en beskrivning på hur man gör ett blöjfodral hos UllranBullran. Kände direkt att en sånt vill jag ha! 

När vi var på IKEA i Kalmar för några veckor sedan hittade jag ett jättefint mönstrat tyg i stuvbitskorgen. Som om inte det räckte så hittade jag ett enfärgat som matchade. Tyvärr var ingen av bitarna stor nog och jag orkade inte ställa mig att mäta och klippa en större bit. Efter inventering hemma tyckte jag inte att de tygbitar som fanns riktigt var det jag ville ha. Men så igår när vi var på IKEA i Jönköping sprang jag ju på det där fina tyget igen och köpte en meter av det mönstrade och lika mycket av det enfärgade. 

Idag fick jag tid att sätta mig vid symaskinen och sy det där blöjfodralet. Så himla roligt det var att sy igen. 

Det var så roligt att det blev en påse till plastpåsarna också, en påspåse. En tub med ett resårband i var ände. Lätt som en plätt.

Nästa projekt är en hybridkasse. Jag har allt tyg men saknar mellanlägg/vliselin. Sen ska det få bli några enkla tygkassar också som blir bra att ha i väskan och plocka fram när man handlar lite lagom oplanerat. Har också köpt vaxad duk som ska bli ett skydd till passagerarsätet fram i bilen. Erik är så stor nu att han sparkar emot ryggen på sätet.

En heldag i Jönköping

I förmiddags blev jag upphämtad av svärmor och så åkte vi till Jönköping för att leta varsin stass till kommande festligheter. 

Jag fick tag på en rackarns snygg klänning i blått. Den räcker knappt till knäna så för att uppfylla klädkoden på det bröllop vi ska gå på så ska det till en kjol att ha under. Vi hittade dock inget tyg till det när vi besökte tygbutiken. Däremot köpte jag vaxad duk till ett sätesskydd att ha i bilen och tyg till en väska. 

Efter några timmar på stan åkte vi ut till IKEA och Asecs. Åt "lunch" på det stora blågula varuhuset innan vi gjorde några inköp, bl.a. lite mer tyg, till ett blöjfodral, och några glasflaskor. Vidare till Asecs för en snabb koll. Främsta målet där var att byta ett par byxor som inhandlades på stan några timmar tidigare. Köpte kläder till barnen men hade önskat en större storlek på byxorna till Ludwig. Det fanns inte på Kappahl i stan, men på Asecs. 

En sådär 10-11 timmar senare var vi hemma igen och jag kommer nog att somna innan huvudet når kudden. Mina fötter värker, och ryggen också, men det är det värt! 

Morgonstund har guld i mund

Idag märkte jag inte när Håkan gick till jobbet. Brukar alltid vakna till när han går upp, men inte idag. Istället vaknade jag när den här gladfisen började göra väsen av sig. 

Det var lite tungt på ena benet, där låg Timjan och gottade sig. 

Hon ligger aldrig i sängen om nätterna längre, det lyckades vi jobba bort. Men när husse går till jobbet kommer hon... Främst för att sitta på sängkanten och se ut genom fönstret, det är samma om hon smiter upp under dagen, men när hon kollat färdigt gosar hon in sig. 

Att känna sig otillräcklig

Jag lider av dåligt samvete, för Ludwigs skull. Erik tar min uppmärksamhet all sin vakna tid och jag känner att Ludwig främst får närhet när man matar eller byter blöja. Och är det inte Erik som klänger på mig så är det Timjan. Alltså, Ludwig verkar ju ändå nöjd med tillvaron, det är jag som far mest illa. Självklart får båda barnen allt de behöver, det finns det ingen tvekan om. Men det är tungt att känna att man inte räcker till. Ludwigs närhetsbehov är ju inte så stort än, han är nöjd bara han får vara i närheten. Men ändå. Är det såhär det kommer att vara resten av livet nu?

O’boy, vilken kris

Jag har inte riktigt hängt med känner jag, men jag har förstått så mycket som att det ska ha varit "kris" när det gäller chokladpulvret O'boy. Det ska tydligen ha varit slut i en del butiker. 

      

Den här krisen har gått till överdrift när man tror att man är rolig när man lägger ut pulver till försäljning för flera hundra, ja tillochmed tusentals, kronor. Är det bara jag som inte förstår det roliga i det? Alltså, det kan väl vara roligt om någon enstaka gör det. Men kom igen, hela marketplace på Facebook är fyllt av o'boy-annonser. 

Den jag vill bli...?

Oookej, jag tror att jag kanske håller på att förvandlas till den där personen jag tror att jag vill vara. Mamman som saftar, syltar och bakar bullar när lusten faller på. 

Igår blev det äppelkaka, ett fantastiskt recept som lyckas varje gång. Den blir sådär härligt saftig och god. Måste testa om det blir lika bra med exempelvis päron eller hallon också. 

Idag blev det en omgång kanelbullar. Och aldrig har de blivit så fina. 

Bakduken med kringlan på kom från "tomtemor" julen 2016. Behöver införskaffa lite fler bakdukar, ångrar att jag inte köpte några på loppisen igår. 

Faktiskt är det så att jag aldrig har bakat så mycket som sedan vi flyttade hit. Tror det beror på att vi nu har ett ordentligt kök som bjuder in till bak och andra köksaktiviteter. 

Ni som känner mig förstår ju såklart att jag även gillar att äta det jag bakar. Det syns ju rätt tydligt... 

Lagrad dryck

I ett år har den legat i matkällaren, rabarberchampangen. Eller det mousserande rabarbervinet. Till julen förra året blev den julklapp till de kvinnor som står oss nära.  Männen fick öl, även den hemmagjord. Såklart. 

Vi öppnade en flaska tidigare i år men blev inte direkt imponerade. Ikväll öppnade vi en till och den hade verkligen stått till sig och fått karaktär, blivit god faktiskt. Inte så mycket bubblor och inte speciellt söt. 

Den funkade fint framför TVn en fredagskväll i september. En fredag när vi fyndat på loppis, handlat och fått i en "ny" ruta i ytterdörren. 

Den plötsliga administratörsrollen

För ett tag sedan kände jag att jag ville engagera mig i samhället på något vis, bl.a. för att lära känna folket här, så jag ställde frågan på Ingatorps Facebook-sida och frågade vart jag skulle vända mig. 

Grannen hörde av sig då han är med i samhällsföreningen och en kväll kom han in för att prata lite. Han undrade om jag är bra på datorer och förklarade att den som skött hemsidan nu avsagt sig uppdraget. Han frågade om jag kanske kunde vara intresserad av att ta över. Jo, det skulle jag väl kanske kunna tänka mig, tyckte jag. Blev inbjuden till samhällsföreningens möte på måndag. Dagen efter att han varit här fick jag ett meddelande på Messenger från tidigare hemsideansvarig där hon skrev att det var roligt att jag skulle ta över. Så, nu är jag plötsligt administratör för Ingatorps hemsida. 

Jag hoppas att jag kan axla den rollen lika bra som Gunnel, men det känns inte allt för krångligt av det jag sett. 

Tänker att jag ska skriva ihop något både till "skvallerrutan" och till alla berörda som har information om sina verksamheter på sidan. Känns ju som en bra start att presentera sig. 

Tack för förtroendet! 

Jägarhustru

För inte allt för länge sedan så tog Håkan jägarexamen för att få skjuta med hagel. Teorin gjorde han redan som tonåring men första uppskjutningen gjorde han nu. Idag är han i Eksjö och skjuter upp för kula.

I morse, när jag och barnen sov som godast, tog han bössan med sig och åkte ut för att se om han kunde få skjuta ett rådjur. Det är tydligen första dagen för att få jaga kid idag. Det är också första harjaktsdagen idag så efter frukost tog han ännu en gång med sig bössan ut i skogen. Denna gången med sällskap av sin pappa och Molly, svärföräldrarnas beagle. 

Det är ganska skönt att Håkan har matintresse, det blir han som får ta hand om det han ”släpar hem”. Jag hjälper ju självklart till med det jag kan men det är Håkan som står för kunskaperna om köttets tillvaratagande. 

Egentid som småbarnsförälder

Det är ett känsligt ämne, det här med så kallad egentid när man är förälder. Och vad är egentligen definitionen av ordet? För många är det att man som föräldrar får tid utan barn för att tex äta på resturang eller gå på bio. För andra är det att få vara helt själv, utan barn och partner, och göra något för sin alldeles egna skull. Men det är som sagt ett känsligt ämne. 

För mig betyder egentid helt enkelt att barnen inte är med. Sen om jag åker iväg på kören alldeles själv, storhandlar ihop med Håkan eller får spendera tid ensam i tvättstugan är inte så viktigt faktiskt. Eller som just i denna stund, när barnen sover och Håkan är i skogen, och jag kan dricka en kopp kaffe i lugn och ro - det är också egentid. När Erik var sju månader åkte jag till London med min mamma och mina systrar. Också en variant av egentid. 

Läser man de stora bloggarna så haglar det av negativa kommentarer om ordet egentid nämns. Många verkar tycka att skaffar man barn förlorar man rätten till att ha tid för sig själv, och ju fler barn desto mindre rätt till egen tid som förälder. Helt galet om du frågar mig. Som att man måste välja mellan att bilda familj eller kunna umgås med vänner eller ta en promenad alldeles ensam. Tänker att de som resonerar så inte har barn själva. 

När vi ber mor- eller farföräldrar om att vara barnvakt några timmar får ju barnen tid med dem och de kan skapa sitt egna speciella band dem emellan utan oss. Lika värdefullt för mor- och farföräldrar med egen barnbarnstid som för föräldrar att någon gång då och då få några timmar utan barnen. Samma om vi ber någon av grannarna om hjälp någon gång. Vilket privilegium att ha grannar som våra barn kan ty sig till om de skulle behövas. 

Att jag ibland behöver tid för mig själv betyder inte att jag inte älskar mina barn, för det gör jag verkligen, utan för att jag kan behöva andas lite på egen hand för att kunna älska dem ännu mer. Jag är inte bara mamma, jag är också fru, dotter, syster, sonhustru, arbetskamrat osv. Det är lätt att glömma bort att jag är Jenny också, en blandning av alla "titlar" som gör mig till mig. En person med egna behov att tillgodose för att orka älska min familj. 

Mina fina barn

Storebror visar lillebror bok. Det såg så himla härligt ut när Erik kröp ner och la sig bredvid Ludwig med en bok och började peka i den. 

Den lilla av de två bröderna var idag på BVC och uppmättes till drygt 60 cm och 6 kg.