Så väntat - så plötsligt
tjugofjärdefebruaritjugohundratolv
Vid åttasnåret var jag i full färd med att arbeta och förhöra mig om kollegans Thailandsresan, därför blev det ingen bild då.
Välkommen prinsessan Estelle
Askonsdag
Lite sådär i sista stund bestämde jag mig för att gå på Askonsdagsmässan. Väl på plats blev jag tillfrågad om jag ville läsa dagens text, och visst, det kunde jag väl.
Sedan blev vi korstecknade med aska i pannan.
Nu väntar fasta fram till påsk (ja, men eller hur, jag känner mig själv tillräckligt väl…), men det går ju att hålla igen ännu mer med godsaker och annat.
"Kom ihåg, o människa, att du är stoft och att du åter skall bli till stoft.
Omvänd dig och tro evangelium."
…
Ännu en vecka till ända, hur nu det gick till. Veckan har bjudit på jobb, hockey och umgänge med familjen.
I fredags gick hag bort till järnvägsstationen (eller bytte de namn när de byggde om?) för att överraska syrran. Två gånger på sträckan mellan Coop och stationen blev jag förbikörd av pappa som tutade på mig. När Oliva klev av tåget berättade hon om hur bevittnat en avkastning från tåget i Lessebo.
På kvällen när jag gick hem hoppade jag in på Coop för att proviantera till jobbet igår. Köpte sånna där små förpackningar med nötter och torkad frukt. Gick förbi dem och slängde ner två i korgen med tanken att de kunde vara bra att stoppa i handväskan alt. jobbarväskan. Men så igår morse när jag skulle slänga ner dem i väskan såg jag bäst-före-datumet… Idag gick jag bort med dem och fick pengarna tillbaka.
Ikväll ska gospelkören sjunga i kyrkan och imorgon är det jobb som står på schemat.
Vi har alla kvalitetstid på olika sätt
Igår eftermiddag tog jag vägen genom stan för att köpa med mig lite blomster. En bukett orangea rosor med inslag av grön brudslöja blev det att ta hem till familjen, som en liten alla dagspresent en dag i efterskott.
Jag tog ingen bild på den fina buketten, så ni får tro på mig när jag säger att den är fin.
Senare försvann mamma iväg på kyrkoråd och jag spenderade lite “kvalitetstid” med pappa. I ishallen tittandes på vikingarna som slog Halmstad. Det är annat att se hockey på plats, än på TV. Man blir liksom automatiskt mer engagerad. Jag har NOLL KOLL på regler och regelbrott. Det jag vet är att de inte får kasta handskarna och slåss, eller vifta med klubborna i ansiktet på varandra… Men vid ett tillfälle vände sig pappa mot mig och sa nått i stil med “Nu är ju till och med DU uppe i varv”. Ja, så kan det bli ibland.
Två sidor av samma sak
Idag kunde man läsa om ett inbrott som skett natten tills idag. I båda artiklarna läser man att det är Netto som blivit utsatt.
I ena artikeln står sedan att de fick upp ett fönster på baksidan och klättrade in, men försvann när larmet gick igång.
Den andra artikeln talar däremot om att larmet var satt ur spel och att tjuvarna klättrade in via ett fönster på baksidan.
Jag är med på att tjuvarna tog sig in på baksidan. Det skriver båda tidningarna. Det som gör mig lite förvirrad är det där larmet. För i ena tidningen gick det igång och i den andra var det satt ur spel. Att det var satt ur spel tolkar jag som att det inte fungerade. Så snälla, rätta mig om jag har fel i mitt antagande om att satt ur spel = inte fungerar.
Jag vidarebefordrar gärna till den som vill
Titta. Sånna här erbjudanden dimper ner i min inkorg lite då och då.
Detta kan komma som en chock för er som läser, men jag är tjej. T-J-E-J. Och därmed alltså inte i behov av någon penisförstoring. Gratisprov eller inte. Därför, kära läsare, säg bara till så skickar jag vidare detta till dig…
Nu kanske jag får Nybros pensionärer på mig…
Jo just det. Glömde ju berätta en sak…
Igår hade vi p-möte på kommunhuset. Vet ni vad vi gjorde? Drack gratis kaffe.
http://ostran.se/nyheter/nybro/Pensionaerer-hotar-foerse-sig-med-gratis-kommunkaffe
Å så vare fredag igen
Det får väl bli till att ta tag i lite disk och städ en dag som denna. Känns rätt välbehövligt om jag får säga det själv. Det känns ändå som rätt bra fredagssysselsättning. Jag menar, man vill ju ha det lite snyggt inför helgen. Även om man inte ska vara hemma jättemycket precis. Jobb imorgon istället för K som just nu befinner sig i ett soligt Thailand. Om jag är avundsjuk? Näääää då. Inte alls. Eller hur var det nu? Jaja. Kommer ju hem igen på söndag morgon och på e.m. ska jag träffa fina Å.
Nähe, det är väl bara till att kavla upp ärmarna, spotta sig i näven och köra igång.
Tävlingstips
Nu har hon en tävling igen, dendär Emma med de vita hemligheterna. Klicka på bilden så hamnar du direkt i tävlingsinlägget. Två tegelpannor modell mindre kan man ha turen att vinna denna gång. Klart man är med. Vågar du låta bli?
Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta
Hittade denna på Facebook och delar vidare, fast genom bloggen istället, för jag skrattade gott åt den, trots det faktum att det känns rätt sanningsenligt. För tyvärr är det ju såhär som Försäkringskassan arbetar.
Kära vänner på försäkringskassan !!
Det var ett tag sedan vi hörde av oss. Anledningen till att jag skriver till er är att jag vill tacka er för att ni visat oss vägen till ett alternativt och positivt leverne som är tämligen bekymmerslöst.
Ni får ju så mycket oförtjänt kritik nuförtiden Som ni vet av tidigare brev så har vi nu fått sälja vår nybyggda villa som är handikappanpassad och som var tänkt för ett bekvämt boende på äldre dagar.
Sedan ni friskförklarade min fru efter 15 års inflammatorisk ledsjukdom och sjukskrivning hade vi inte råd att bo kvar. Vi gjorde inte så stor förlust, bara 230. 000 kr. Som tur var kunde vi sälja de flesta möblerna.
För ett halvår sedan har vi ett nytt boende. Vi fann det på Internet innan vi bytte bort datorn mot två skinkmackor.
Fyrmannatältet kom vi över billigt på en sajt som ni säkert känner till eftersom jag förmodar att ni fått er anställning via denna.
Ja, jag menar givetvis Blocket!
Där var ett stort hål i taket, men det lagade jag med silvertejp. Går det inte att laga med silvertejp så är det definitivt sönder.
Min fru och jag har kommit varandra närmre sedan dess. Vi är ju så tvungna annars fryser vi. Hennes ledsmärta har nästan helt försvunnit eftersom hon är helt upptagen av att hacka tänder i kylan.
Vår sextonåriga dotter fick nog och rymde efter två månader. Detta trots att jag satt upp en mellanvägg av wellpapp i tältet så att hon skulle få ett litet privat utrymme.
Självklart blev vi väldigt oroliga och anmälde henne som försvunnen hos polisen. Dessvärre hade de inte tid att ta anmälan då eftersom de vid tillfället var upptagna med en rikstäckande kampanj för att kolla cyklisters baklysen.
Som turligt är, fick vi för tre veckor sedan ett brev från henne. Hon var i Holland. Amsterdam.
Allt var väl med henne. Hon och åtta flickor i ungefär samma ålder hade fått ett fint jobb i ett välrenommerat affärsområde. Red light district, tror jag att hon skrev.
Hon skrev också att vi inte skulle vara oroliga för henne.
Hennes chef hade redan efter en vecka insett hennes begåvning och givit henne ett eget skyltfönster att ansvara över. Nu sitter hon där och väntar på att kunderna ska komma. Så fort det kommer en kund, kliver hon ner och ger personlig service.
Tänk att det fortfarande finns ställe som ger personlig service i dagens samhälle.
Det enda hon tycker är tråkigt är att skatterna är så höga. Hennes chef Mr. Pimp, tar 80% av hennes inkomster. Han säger att det går till sjukvård, skolor och äldreboende. Trots detta skrev hon att hon tjänar förhållandevis bra och att hon skulle skicka några tusenlappar i slutet av månaden.
Gud signe det kära barnet som tänker på sina gamla föräldrar.
För två veckor sedan kröp temperaturen ner till 14 minusgrader. Det blev så kallt i tältet att jag förfrös vänsterfoten upp till ankeln. På något vis hamnade den utanför kvällstidningen jag lindat in benen i. Den är nu svartlila och luktar lite konstigt. Naglarna har ramlat av, gjorde det i förgår.
Trots detta har jag inte sjukskrivit mig. Jag kan ju fortfarande gå 200 meter hjälpligt utan stöd, allt enligt era regler och då är jag ju inte att betrakta som handikappad eller rörelsehindrad.
Det tar dock en timme att utföra, men det är inte lönt att klaga. Jag kör och jobbar som vanligt. Det enda som är tråkigt är att mina arbetskamrater inte vill äta ihop med mig. De påstår att min fot luktar död bäver.
Nej, mina vänner. Nu har jag inte tid att skriva mer. Min fru ropar på mig utanför tältet. Hon vill ha hjälp att sätta fyr på den sista köksstolen. ( Möblerna vi inte fick sålt, lade vi en hög bakom tältet för att använda som brasved.)
Hon har lovat att göra en god och mättande soppa av tallrötter och blåbärsris. Smakade lite beskt i början, men man har börjat vänja sig.
Vill bara med dessa rader tacka för den fina nystarten av resten av våra liv. Hoppas att allt är väl med er och era kära kolleger samt att ni inte blivit sjuka, då det inte finns några alternativ.
Med vänliga hälsningar
Nisse Jagblirsåtrötterud m. fru.
P.S. Skulle ni stöta på er högste chef, doktor Reinfeldt i korridorerna så hälsa så hjärtligt från oss. Denne man är i våra ögon en reinkarnation av Jesus. Ingen annan har lyckats bota så många obotligt sjuka på så kort tid som han. Hade fler visat en så god framåtanda hade vi kunnat lägga ner sjukvården helt och avskaffa hela landstingsskatten. Läste för övrigt i tidningen som ramlat av fötterna att han ville höja pensionsåldern. Detta låter ju jättebra, då vi kan se fram mot evig ungdom.
Tänkvärt var ordet!
Lunchtips
Jag delar med mig av dagens lunch – omelett med skinka och brieost.
Omeletten gjorde jag på två ägg, en skvätt grädde (ca 3 msk tror jag) och kryddade med lite salt och chilipulver. Denna åt jag med några skivor skinka och en bit brieost. Snabbt och enkelt.
Grädden kan bytas ut mot vatten.
Smaklig måltid!
Sån är jag…
Nej, jag kunde inte hålla mig ifrån att pilla lite på designen.
Vad jag funderar på är dock hur jag ändrar färgen på rubriken på “Om mig”-sidan. Vore trevligt om den gick i samma färg som rubrikerna på bloggen. Det blir något att klura en stund på.
Värsta vädret
Helgen har bestått av jobb, jobb och jobb. Har haft min långhelg som innebär jobb dygnen fredag-lördag och söndag-måndag. I lördags gjorde jag nått nyttigt av dagen och tog en promenad hem till Ripvägen. Köpte visserligen med mig wienerbröd till kaffet, men ändå. Mamma gjorde kött- och grönsakssoppa till lunch och till kvällsmat blev det hemmagjord kebab.
Kollade på sista halvtimmen av melodifestivalen och jädrans vilken tur att vi inte valde att slösa vår tid på det. Vi såg snabbgenomgången och det var ju inte många låtar som var bra. Vi var överens om Afrodite och hon, vad hette hon nu… Loreen (?). Promenerad hem efter det, kallt som attan. Gick inte ens att lyssna på musik för det bara hackade i kylan. Hade –15 grader när jag kom hem.
Under natten sjönk det ännu mer och visade på –20 när jag gick till jobbet igår morse. Men framåt dagen blev det lite varmare och det var inte lika jobbigt att andas när man vistades utomhus.
Grattis till oss
En vinterdag för exakt 6 år sedan var en stor dag för mig och min kompis Ellen. Det var den dagen vi tog våra körkort. Hon tog sitt nån timme före mig. Hela 6 år. Ja, jösses. Behålla dem har vi lyckats med också.
Under dessa år har jag kört “ensam” till Göteborg med farmor, Olivia och Olivias kompis som sällskap, till Holle, Tyskland, med farmor och farfar som sällskap och till Malmö Airport för att hämta mina päron som varit i det soliga Thailand. De två sistnämnda resorna gjordes förra året.
Hem från dessa resor också naturligtvis.
Hösten 2006, när jag bodde i Skövde, fick jag bara “övningsköra”. Den enda bil jag hade tillgång till var mosters och morbrors och den fick bara de köra typ (leased bil från jobbet), så jag körde den några gånger för att “hålla igång” bilkörandet, med moster bredvid. Men det gick ju bra det också.
Största bedriften måste ändå vara Tysklandsresan med både Öresundsbron, färjepå- och avkörningar, helt annat tempo på Autobahn än vad jag är van vid att köra i, körande inne i Hildesheim och “GPSen” Walter bredvid. Försök köra och koncentrera dig när någon konstant ska förklara hur du ska köra, säger till försent osv… När vi hade varit på Real för att handla och skulle tillbaka hem blev jag ombedd att köra saktare så att han hann läsa skyltarna… Jo men visst, här på 70-vägen med bilar bakom saktar jag gärna ner lite så att du hinner se skyltarna.
Ja, för den resan borde jag få en stor tålamodsmedalj.
förstafebruaritjugohundratolv
Men är det inte otroligt? En hel månad har gått av det år vi nyss försökte förstå att vi påbörjat. Vi gjorde allt för att komma ihåg att vi skulle skriva 2012 istället för 2011. Nu går det av bara farten.
Igår på Alpha pratade vi om dop, konfirmation och nattvard. Jag slängde snabbt iväg ett sms till mamma för att fråga vilket datum jag är döpt, men fick till svar att det var “en lördagkväll på sommaren”. Haha, jo, det kunde jag väl också räkna ut kanske. Men när jag kom hem rotade jag lite i den låda där jag vet att jag har dopljus och dopbevis och kunde konstatera att jag är döpt den 11 juli 1987.
En dag, när jag har plats, ska jag nog låta mitt ljus stå framme.