Inredningsdrömmen

Ibland tänker jag, helt orealistiskt såklart, att det vore roligt att kunna ha någon dekoration på soffbordet. Ja, jag hör ju hur tokigt det låter. Men tänk er soffbord med blommor och tänka ljus en lördagskväll, bara för att det är fint. Och barnen är vakna. 


Tänka sig att det hända tidigare ikväll. 

Min lilla hjälpreda

Alltså, den här lilla killen. Han vet precis vad som händer när mamman har satt på kaffebryggaren. Då pekar han på skåpet ovanför diskmaskinen, det där han vet att kaffemuggarna står. Sen ska muggen bäras till bänken. 


Han har sådan koll. Han förstår. Jag ber honom om någonting och han gör. Stänger dörrar, matar hunden, klappar Ludwig på huvudet, kastar skräp i sophinken... Mitt stora lilla barn.

Vår krydda i livet

Idag fyller Timjan år, hela 3 år. 

Du härlig, fina, busiga, irriterande hund. Du får stå ut med mycket, ju äldre Erik blir desto mer är han på dig. Men med åldern kommer också det lugnare handlaget. När han föddes och vi kom hem från BB ville du inte komma nära, men sen lärde du dig att det kan bara mysigt att gosa in sig med en liten pojk i soffan eller på en filt. 

Överallt vill du vara med. I soffan, badrummet och i trädgården. Att se sig springa fritt på tomten är underbart. Vilken lycka! 

Ser fram emot att få se dig och barnen leka framöver. 

Äntligen gjort

Med nybytta förband över de fyra hålen på min mage fick jag åka hem igår efter frukost. Håkan och barnen hämtade mig. Det stora plåstret vid naveln lurar en att tro att det är ett jättesår där, men det är inte mycket större än de andra. Det råkar bara vara liiite för stort för de små förbanden. Från början satt det ett lika stort upp under brösten också och jag blev helt förfärad, "men det skulle ju bara bli små hål". Men som sagt, det är små fina sår, sydda med stygn som löser upp sig själva när det läker. Hade samma variant när de opererade bort sköldkörteln, och det syns inte.


Så himlans skönt att komma hem. Det har blivit lite för många dagar, och nätter, på sjukhus i år. Men jag får väl ändå säga att det var skönt att få stanna över natten efter operationen, var ju inte precis pigg. Sov bort hela eftermiddagen, så pass att Håkan blev orolig när han inte fick tag på mig. Jag stängde ju av telefonen innan jag rullades upp till operationsavdelningen och sen låg jag ju på uppvaket ett par timmar innan jag kom upp till kirurgen. När jag kom upp till avdelningen sov jag mest, rackarns så trött man kan bli. Men allt gick bra, såg i journalen att operationen tog 59 minuter. 

Har blivit så himla väl omhändertagen under hela sjukdomsperioden, från första kontakten på akuten där i början på juli till nu när operationen äntligen är avklarad och ur världen. Bye bye gallblåsa, det är skönt att slippa dig.

Nu vill jag helst inte befinna mig på sjukhus mer, om det inte är för att jobba - vilket jag gärna skulle göra! 

Nyopererad och trött

Så var jag då opererad och klar. Låg inte så länge på uppvaket (till skillnad från när de opererade bort sköldkörteln och jag låg ett dygn) och har varit på avdelningen ett par timmar. Operationen gick bra och alls värden är bra. Rena skolboksexemplet när det gäller vitala parametrar. 

Det enda är att jag är trött, väldigt trött. Men ligger här och gör inte många knop. Bara latar mig! Med all rätt. 


De tar kontroller med jämna mellanrum och jag blir kvar över natten. Kanske lika så bra, det största snittet gör lite ont och det är inte jättehärligt att röra sig då. Har varit på toa och efterföljande bladderscan var godkänd. 

Skönt att ha operationen avklarad, äntligen. 

Väntan

Ligger på "Slussen" på kirurgen i Eksjö och väntar på att få komma till operation. Inte så nervös just nu, men det kommer nog. Halv nio är det dags att rullas iväg. 


Helgen som passerade

I helgen som gick besökte vi mina föräldrar. Lördag förmiddag spenderade vi några timmar i stan. Håkan hittade sådana keramikölglas han letat efter länge (ynka 90 kr för 6 stycken), och en popcornmaskin. Barnen fick lite nya kläder och jag passade på att köpa strumpor.

Min mormor fyllde 75 år i lördags så då var vi där på kalas. Eftersom hon ingenting önskade sig fick hon en burk äppelmos med kanel av oss. Erik hade roligt med min kusin Albin. Albin är riktigt nöjd över att inte vara minst i släkten längre och jag tror att de om ett par år kommer kunna ha riktigt roligt tillsammans, just nu är Erik lite för liten. 

På söndagen ägnade pappa och Håkan några timmar i skogen för att stötta upp jakttornet pappa fick av oss i födelsedagspresent. Barnen och jag hängde hemma med hundarna och katten. 




Man kan aldrig vara nog förberedd, eller?

Jag kan tycka att man är liiite väl tidigt ute med snöstakarna. Visst att vi bor på det småländska höglandet, men än hoppas jag att vintern dröjer. 


Blöjfodral och påspåse

För ett tag sedan hittade jag en beskrivning på hur man gör ett blöjfodral hos UllranBullran. Kände direkt att en sånt vill jag ha! 

När vi var på IKEA i Kalmar för några veckor sedan hittade jag ett jättefint mönstrat tyg i stuvbitskorgen. Som om inte det räckte så hittade jag ett enfärgat som matchade. Tyvärr var ingen av bitarna stor nog och jag orkade inte ställa mig att mäta och klippa en större bit. Efter inventering hemma tyckte jag inte att de tygbitar som fanns riktigt var det jag ville ha. Men så igår när vi var på IKEA i Jönköping sprang jag ju på det där fina tyget igen och köpte en meter av det mönstrade och lika mycket av det enfärgade. 

Idag fick jag tid att sätta mig vid symaskinen och sy det där blöjfodralet. Så himla roligt det var att sy igen. 


Det var så roligt att det blev en påse till plastpåsarna också, en påspåse. En tub med ett resårband i var ände. Lätt som en plätt.


Nästa projekt är en hybridkasse. Jag har allt tyg men saknar mellanlägg/vliselin. Sen ska det få bli några enkla tygkassar också som blir bra att ha i väskan och plocka fram när man handlar lite lagom oplanerat. Har också köpt vaxad duk som ska bli ett skydd till passagerarsätet fram i bilen. Erik är så stor nu att han sparkar emot ryggen på sätet.

En heldag i Jönköping

I förmiddags blev jag upphämtad av svärmor och så åkte vi till Jönköping för att leta varsin stass till kommande festligheter. 

Jag fick tag på en rackarns snygg klänning i blått. Den räcker knappt till knäna så för att uppfylla klädkoden på det bröllop vi ska gå på så ska det till en kjol att ha under. Vi hittade dock inget tyg till det när vi besökte tygbutiken. Däremot köpte jag vaxad duk till ett sätesskydd att ha i bilen och tyg till en väska. 

Efter några timmar på stan åkte vi ut till IKEA och Asecs. Åt "lunch" på det stora blågula varuhuset innan vi gjorde några inköp, bl.a. lite mer tyg, till ett blöjfodral, och några glasflaskor. Vidare till Asecs för en snabb koll. Främsta målet där var att byta ett par byxor som inhandlades på stan några timmar tidigare. Köpte kläder till barnen men hade önskat en större storlek på byxorna till Ludwig. Det fanns inte på Kappahl i stan, men på Asecs. 

En sådär 10-11 timmar senare var vi hemma igen och jag kommer nog att somna innan huvudet når kudden. Mina fötter värker, och ryggen också, men det är det värt! 

Morgonstund har guld i mund

Idag märkte jag inte när Håkan gick till jobbet. Brukar alltid vakna till när han går upp, men inte idag. Istället vaknade jag när den här gladfisen började göra väsen av sig. 


Det var lite tungt på ena benet, där låg Timjan och gottade sig. 


Hon ligger aldrig i sängen om nätterna längre, det lyckades vi jobba bort. Men när husse går till jobbet kommer hon... Främst för att sitta på sängkanten och se ut genom fönstret, det är samma om hon smiter upp under dagen, men när hon kollat färdigt gosar hon in sig. 

Att känna sig otillräcklig

Jag lider av dåligt samvete, för Ludwigs skull. Erik tar min uppmärksamhet all sin vakna tid och jag känner att Ludwig främst får närhet när man matar eller byter blöja. Och är det inte Erik som klänger på mig så är det Timjan. Alltså, Ludwig verkar ju ändå nöjd med tillvaron, det är jag som far mest illa. Självklart får båda barnen allt de behöver, det finns det ingen tvekan om. Men det är tungt att känna att man inte räcker till. Ludwigs närhetsbehov är ju inte så stort än, han är nöjd bara han får vara i närheten. Men ändå. Är det såhär det kommer att vara resten av livet nu?

O’boy, vilken kris

Jag har inte riktigt hängt med känner jag, men jag har förstått så mycket som att det ska ha varit "kris" när det gäller chokladpulvret O'boy. Det ska tydligen ha varit slut i en del butiker. 

      

Den här krisen har gått till överdrift när man tror att man är rolig när man lägger ut pulver till försäljning för flera hundra, ja tillochmed tusentals, kronor. Är det bara jag som inte förstår det roliga i det? Alltså, det kan väl vara roligt om någon enstaka gör det. Men kom igen, hela marketplace på Facebook är fyllt av o'boy-annonser. 

Den jag vill bli...?

Oookej, jag tror att jag kanske håller på att förvandlas till den där personen jag tror att jag vill vara. Mamman som saftar, syltar och bakar bullar när lusten faller på. 


Igår blev det äppelkaka, ett fantastiskt recept som lyckas varje gång. Den blir sådär härligt saftig och god. Måste testa om det blir lika bra med exempelvis päron eller hallon också. 

Idag blev det en omgång kanelbullar. Och aldrig har de blivit så fina. 

Bakduken med kringlan på kom från "tomtemor" julen 2016. Behöver införskaffa lite fler bakdukar, ångrar att jag inte köpte några på loppisen igår. 

Faktiskt är det så att jag aldrig har bakat så mycket som sedan vi flyttade hit. Tror det beror på att vi nu har ett ordentligt kök som bjuder in till bak och andra köksaktiviteter. 

Ni som känner mig förstår ju såklart att jag även gillar att äta det jag bakar. Det syns ju rätt tydligt... 


Lagrad dryck

I ett år har den legat i matkällaren, rabarberchampangen. Eller det mousserande rabarbervinet. Till julen förra året blev den julklapp till de kvinnor som står oss nära.  Männen fick öl, även den hemmagjord. Såklart. 

Vi öppnade en flaska tidigare i år men blev inte direkt imponerade. Ikväll öppnade vi en till och den hade verkligen stått till sig och fått karaktär, blivit god faktiskt. Inte så mycket bubblor och inte speciellt söt. 


Den funkade fint framför TVn en fredagskväll i september. En fredag när vi fyndat på loppis, handlat och fått i en "ny" ruta i ytterdörren. 

Den plötsliga administratörsrollen

För ett tag sedan kände jag att jag ville engagera mig i samhället på något vis, bl.a. för att lära känna folket här, så jag ställde frågan på Ingatorps Facebook-sida och frågade vart jag skulle vända mig. 

Grannen hörde av sig då han är med i samhällsföreningen och en kväll kom han in för att prata lite. Han undrade om jag är bra på datorer och förklarade att den som skött hemsidan nu avsagt sig uppdraget. Han frågade om jag kanske kunde vara intresserad av att ta över. Jo, det skulle jag väl kanske kunna tänka mig, tyckte jag. Blev inbjuden till samhällsföreningens möte på måndag. Dagen efter att han varit här fick jag ett meddelande på Messenger från tidigare hemsideansvarig där hon skrev att det var roligt att jag skulle ta över. Så, nu är jag plötsligt administratör för Ingatorps hemsida
Jag hoppas att jag kan axla den rollen lika bra som Gunnel, men det känns inte allt för krångligt av det jag sett. 


Tänker att jag ska skriva ihop något både till "skvallerrutan" och till alla berörda som har information om sina verksamheter på sidan. Känns ju som en bra start att presentera sig. 

Tack för förtroendet! 

Jägarhustru

För inte allt för länge sedan så tog Håkan jägarexamen för att få skjuta med hagel. Teorin gjorde han redan som tonåring men första uppskjutningen gjorde han nu. Idag är han i Eksjö och skjuter upp för kula.

I morse, när jag och barnen sov som godast, tog han bössan med sig och åkte ut för att se om han kunde få skjuta ett rådjur. Det är tydligen första dagen för att få jaga kid idag. Det är också första harjaktsdagen idag så efter frukost tog han ännu en gång med sig bössan ut i skogen. Denna gången med sällskap av sin pappa och Molly, svärföräldrarnas beagle. 

Det är ganska skönt att Håkan har matintresse, det blir han som får ta hand om det han ”släpar hem”. Jag hjälper ju självklart till med det jag kan men det är Håkan som står för kunskaperna om köttets tillvaratagande. 

Egentid som småbarnsförälder

Det är ett känsligt ämne, det här med så kallad egentid när man är förälder. Och vad är egentligen definitionen av ordet? För många är det att man som föräldrar får tid utan barn för att tex äta på resturang eller gå på bio. För andra är det att få vara helt själv, utan barn och partner, och göra något för sin alldeles egna skull. Men det är som sagt ett känsligt ämne. 

För mig betyder egentid helt enkelt att barnen inte är med. Sen om jag åker iväg på kören alldeles själv, storhandlar ihop med Håkan eller får spendera tid ensam i tvättstugan är inte så viktigt faktiskt. Eller som just i denna stund, när barnen sover och Håkan är i skogen, och jag kan dricka en kopp kaffe i lugn och ro - det är också egentid. När Erik var sju månader åkte jag till London med min mamma och mina systrar. Också en variant av egentid. 

Läser man de stora bloggarna så haglar det av negativa kommentarer om ordet egentid nämns. Många verkar tycka att skaffar man barn förlorar man rätten till att ha tid för sig själv, och ju fler barn desto mindre rätt till egen tid som förälder. Helt galet om du frågar mig. Som att man måste välja mellan att bilda familj eller kunna umgås med vänner eller ta en promenad alldeles ensam. Tänker att de som resonerar så inte har barn själva. 

När vi ber mor- eller farföräldrar om att vara barnvakt några timmar får ju barnen tid med dem och de kan skapa sitt egna speciella band dem emellan utan oss. Lika värdefullt för mor- och farföräldrar med egen barnbarnstid som för föräldrar att någon gång då och då få några timmar utan barnen. Samma om vi ber någon av grannarna om hjälp någon gång. Vilket privilegium att ha grannar som våra barn kan ty sig till om de skulle behövas. 

Att jag ibland behöver tid för mig själv betyder inte att jag inte älskar mina barn, för det gör jag verkligen, utan för att jag kan behöva andas lite på egen hand för att kunna älska dem ännu mer. Jag är inte bara mamma, jag är också fru, dotter, syster, sonhustru, arbetskamrat osv. Det är lätt att glömma bort att jag är Jenny också, en blandning av alla "titlar" som gör mig till mig. En person med egna behov att tillgodose för att orka älska min familj.