Fröjda dig, det är Advent!

Idag, denna första advent, plockade jag med mig brödkavel och kakformar och begav mig till Ripvägen. Där blev det bakande av pepparkakor och lussebullar.

Efter middag och kaffe åkte vi upp till stadens torg. Det var det sämsta jag varit med om faktiskt. PÅ torget fanns fem stånd. 2 av dem var orienteringsklubben med lotterier, Orrefors IF med lotteri, Pastavagnen, och någon som sålde dörrkransar och lite annat pynt. Under taket vid Lindex stod två skolklasser och sålde bröd och kakor till förmån för sina respektive klasskassor och nere vid Kommis stod ytterligare en klass och sålde lotter. Men vi gick varvet runt och kollade skyltfönsterna. Blev en runda på Karamellen, Lindex och Lises innan vi åkte hem. Med mig fick jag en hembakad kaka och en godispåse, vunna hos orienterarna.

Väl hemma igen blev det kvällsmat och sedan avslut med glögg och lussebullar.

Vi tänder ett ljus i advent,
det värmer den som frusen är.
Vi tänder ett ljus i advent,
det sprider ljus i vårt mörker här.
Och alla som är rädda och fryser på vår jord,
dom borde få sitta vid vårt bord
när vi tänder ett ljus i advent,
när vi tänder ett ljus i advent

Mot Svedala

Nu ska jag plocka ihop mig själv (typ hitta ett par strumpor) och mellanlanda på Ripvägen för att leta efter svarta papper innan jag styr kosan mot Malmö Airport. Ska hämta de där två som varit i Thailand i två veckor. Sen blir det ett stopp i Flyinge när vi kör hem, för att lämpa av de där pappersarken och ett par vantar.

Vi hörs!

Fars dag

Ja, igår var det ju fars dag. Eftersom min egen far befinner sig i Thailand fortfarande så fick han blommor skickade till sig på MMS. Själv jobbade jag ju ändå i och för sig…

Hur som helst är han världens bästa pappa.

DSC_8085

Med en enkel tulipan

Idag fyller grannen på Ripvägen 76 år. Med den anledningen var jag och köpte en blomma innan jag cyklade hem. Elin och jag var inne med den och fick varsin bit smörgåstårta och delade på en apelsinbåge. De verkade uppskatta besöket.

[DSC_3307[6].jpg] 

Ett helt litet album med bilder

Varning för gnäll

Vissa människor klara man, av olika anledningar, inte av.

Jag har en sådan som jag möter med jämna mellanrum. Detta har jag gjort i några år nu, och jag har haft samma känsla inför denna människa i stort sett hela tiden. Hur mycket jag än anstränger mig för att inte låta personen “komma åt mig” så är det riktigt svårt.

Många (skulle väl vilja påstå att det är de flesta) förstår den där “vinken” som säger att “kliv undan, jag vill inte prata med dig”, medan vissa inte alls fattar (eller kanske inte vill fatta?). Och när man möter en som inte fattar är det jobbigt. Hur mycket lust man i det ögonblicket än har att be dem dra åt skogen så finns det ju lägen då det är mindre passande att göra det.

Man försöker bita ihop och göra allt för att personen inte ska “nå en”. Men det går till en viss gräns.

Det har gått så pass långt att jag överväger att skippa en viss grej, bara för att slippa denna människa. Jag får försöka hitta andra aktiviteter istället.

Min syster kan konsten att skapa dramatik

Igår när jag hade jobbat färdigt åkte jag bort till ÖoB för att se om de hade några timers till lamporna. Eftersom jag ändå befann mig i krokarna och klockan var strax före fem bestämde jag mig för att stanna till hemma och skjutsa upp Olivia till tågstationen. Hon skulle åka “hem” till Flyinge efter att ha tillbringat lovet hemma i Nybro. Vi stuvade in alla prylarna i bilen och åkte till stationen. Biljetterna plockades ut i automaten och vi traskade under spåren för att nå spår 2, från vilket tåget mot Lund skulle avgå. Innan vi når perrongen frågar jag igen (jag hörde efter innan vi körde hemifrån) om hon har allting med sig, eller om jag måste komma ihåg att ta med mig något när jag åker ner till Malmö flygplats den 18:e.

Vet ni vad hon kommer på då? Jo, att plånboken ligger kvar på bänken i köket. I plånboken finns ju liksom viktiga kort. Som bankkort. Med åtta minuter till avgång springer jag mot bilen samtidigt som jag ringer upp Elin. Ber henne slänga sig i bilen och komma med plånboken. Jag kan säga att det var låååång minuter innan hon dök upp. Jag vet inte hur många gånger jag kollade på klockan, men många var det. Vilken lycka det var när jag såg bilen och insåg att jag skulle hinna. Tanken att lämna mitt eget bankomatkort till Olivia hade redan hunnit komma ett par gånger.

DSC_8401

Hade jag själv satt mig i bilen för att köra sträckan fram och tillbaka hade jag aldrig hunnit. Men nu hann jag, med någon minut tillgodo, att leverera plånboken till en liten syster som var lika nervös som jag.

I det läget tror jag att hon var extra glad över att ha 2 systrar som ställer upp. För  hade Elin kört henne, eller kanske gått ut med hunden när vi åkt så hon inte svarat i telefon, hade hon nog vackert fått finna sig i att åka till Skåne utan plånbok.

En lördag i november

Igår fick jag umgås med denhär:

DSC_8640

och denhär:

DSC_8646

Två kusiner i olika åldrar. Den ena mer foglig än den andra.

Jag åkte ut till Drottninghult igen för att underhålla lillfiskusinen medan föräldrarna flyttade. Strax efter mig anlände moster och kusin, så medan moster hjälpte till med flytt fick jag hjälp med underhållande av 1,5-åring. Mitt i stöket åt vi pizza i Orrefors. Därefter togs en promenad, men det tog inte lång tid förrän lillen somnade. Så jag hann hjälpa till med lite pryttlar också.

Efteråt åkte jag hem till systrarna där det bjöds på hamburgare. Sen blev det en promenad till kyrkogården. Mysigt som alltid vid Allhelgona.

IMG_0169[1]

Ja må hon leva

Idag fyller mamma år. Det blir dock inget firande (det hade vi förra helgen) för just i detta nu befinner hon sig tillsammans med pappa på mycket varmare breddgrader. Imorse t.ex., när jag satt hemma i köket och åt frukost innan jobbet och skickade ett litet grattis-sms fick jag följande svar:

IMG_0171[1]

Dagens goda gärning

Glömde ju att berätta vad som hände på kyrkogården.

Efter att vi tänt ljus på graven gick vi ner för att se om där fanns någon lykta att tända i vid minneslunden. När vi närmade oss såg det ut som att det liksom brann där nere, men det stod en man där och tittade så jag tänkte att det var ingen fara, för han gick sin väg. Men när vi kom ner brann det för fullt. Inte jättestort område, men spridningsrisken är ju kanske lite oroande när det står en massa ljus runtikring och torra buskar. Men med ett par hinkar vatten fick jag stopp på elden.

Med denna goda gärning i minnet kan jag sova gott.

Lite sliten

Har varit vaken sedan 6 imorse, då jag vaknade på jobbet. När jag kommit hem vid halv nio-snåret blev det en välbehövlig dusch och sedan gjorde jag en tacopaj till kvällen.

Gick in till farmor för att höra hur det gick igår när hon opererade ögat. Hon behövde handla lite och undrade om jag ville köra henne till Kvantum innan kaffet, så det gjorde vi. Åkte till Kvantum först alltså. Sen blev det kaffe.

När hon handlade köptes en söt gravdekoration som vi åkte och la på gammelmorfar och –mormors grav. Efter besöket på kyrkogården tog vi en snabb tur till torget då farmor ville köpa blomma till kvällens värdinna. Hon skulle nämligen på “tjejkväll" ikväll.

På eftermiddagen blev det några timmars repetition av Faurés Requiem, innan vi sjöng det i minnesgudstjänsten. Efteråt hade vi i kören knytkalas, därav tacopajen.

Nu är jag hemma igen. Mätt som tusan. Men hellre det än hungrig. Blev till och med en bit paj över som jag kan äta till lunch på söndag.