Igår när jag hade jobbat färdigt åkte jag bort till ÖoB för att se om de hade några timers till lamporna. Eftersom jag ändå befann mig i krokarna och klockan var strax före fem bestämde jag mig för att stanna till hemma och skjutsa upp Olivia till tågstationen. Hon skulle åka “hem” till Flyinge efter att ha tillbringat lovet hemma i Nybro. Vi stuvade in alla prylarna i bilen och åkte till stationen. Biljetterna plockades ut i automaten och vi traskade under spåren för att nå spår 2, från vilket tåget mot Lund skulle avgå. Innan vi når perrongen frågar jag igen (jag hörde efter innan vi körde hemifrån) om hon har allting med sig, eller om jag måste komma ihåg att ta med mig något när jag åker ner till Malmö flygplats den 18:e.
Vet ni vad hon kommer på då? Jo, att plånboken ligger kvar på bänken i köket. I plånboken finns ju liksom viktiga kort. Som bankkort. Med åtta minuter till avgång springer jag mot bilen samtidigt som jag ringer upp Elin. Ber henne slänga sig i bilen och komma med plånboken. Jag kan säga att det var låååång minuter innan hon dök upp. Jag vet inte hur många gånger jag kollade på klockan, men många var det. Vilken lycka det var när jag såg bilen och insåg att jag skulle hinna. Tanken att lämna mitt eget bankomatkort till Olivia hade redan hunnit komma ett par gånger.
Hade jag själv satt mig i bilen för att köra sträckan fram och tillbaka hade jag aldrig hunnit. Men nu hann jag, med någon minut tillgodo, att leverera plånboken till en liten syster som var lika nervös som jag.
I det läget tror jag att hon var extra glad över att ha 2 systrar som ställer upp. För hade Elin kört henne, eller kanske gått ut med hunden när vi åkt så hon inte svarat i telefon, hade hon nog vackert fått finna sig i att åka till Skåne utan plånbok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar