Mina fina barn

Storebror visar lillebror bok. Det såg så himla härligt ut när Erik kröp ner och la sig bredvid Ludwig med en bok och började peka i den. 

Den lilla av de två bröderna var idag på BVC och uppmättes till drygt 60 cm och 6 kg. 

Tiden går, snart två år

Tänka sig att vi snart bott i Hornsved i två år. Det var i mitten på november 2016 som vi lastade det mesta vi ägde och lämnade Skirö. Det är ett beslut jag verkligen inte ångrar. Det kändes ju hopplöst ett tag men det löste sig som tur var, annars hade vi nog inte suttit här idag. Samma dag som kontraktet med nya köparen skulle skrivas på ställdes det in. Köparen hade inte tillräckligt med pengar men erbjöd oss en sådär 300 000 kr mindre än vi kommit överens om. Tack men nej tack. Ångest över att inte få huset sålt och kunna flytta. Men så löste det sig och när kontraktet väl skrevs så fick vi två veckor på oss att flytta.

Men tänk allt som hunnit hända sedan vi kom hit. Bland annat två fantastiska grabbar. Våra fina pojkar. Sen har vi ju börjat renovera, ett rum i taget. Vi har ingen större brådska egentligen. Planen är ju att bo här tills vi blir tvångsflyttade till Solgården, äldreboendet i Ingatorp.

Och vilka grannar vi har sedan, vilken gemenskap i byn. Här firas midsommar, fikas, pratas vid brevlådor och glassbil... Alla ställer upp på varandra när det behövs. om det så är dra upp någon ur ett dike med traktorn eller vara barnvakt. Alltid finns det något man kan bidra med. 

Coolaste killen i byn

Sådär ja, då känns det som att hösten är på intågande. Fick ta långbyxor när vi åkte till Mariannelund idag, barnen och jag. Ett läkarbesök stod på schemat för min del och barnen fick umgås med sin farmor en stund.

Det var ett av de segaste läkarbesök jag varit på... Först fick jag komma in en halvtimme efter min tid. När jag förklarat mitt ärende skulle kort tas för att skickas till sjukhuset. Snabbt avklarat tänker man ju, men nejdå. Den i personalen som kunde hur kameran fungerar hade ju såklart gått på ledighet. Men tillslut så fick de några bilder och jag kunde gå upp och hämta mina små grabbar igen. 

På tal om grabbarna. Har ni sett den här coolingen? Jeans och jeansjacka när vi åkte in till Mariannelund tidigare idag. 

15 år sent

För ett par veckor sedan konstaterade Håkan och jag att vi båda känner att vi "ligger efter" många av våra jämnåriga. Samtidigt är vi precis där vi vill vara. Vi är gifta, har hus och barn - ett riktigt Svenssonliv. 

För egen del har till exempel kläder och utseende egentligen aldrig intresserat mig. Jag har aldrig sminkat mig eller brytt mig om att ha coola kläder. Om det beror på avsaknaden av vänner eller om avsaknaden av vänner berott på det går väl knappast att säga, som hönan och ägget, men det är väl mest troligt en kombination. Hursomhelst, kläder och smink har som sagt aldrig intresserat mig speciellt mycket och jag känner därför att jag har väldigt dålig koll. Kan knappt lägga en ögonskugga och lockas, enligt min man, till tantiga kläder. När andra fixar till tjusiga frisyrer i ett nafs lyckas jag knappt med en hästsvans.

Jag önskar att allt det där intresserat mig för en sådär 15 år sedan. På något vis känns det som att det hade underlättat idag. Inte för att jag vill snofsa till mig på något sätt, men för att kunna göra mig lite vardagssnygg likaväl som festsnygg. Jag väljer helst kläder som döljer allt, löst sittande kläder är min melodi, för att slippa visa upp min hemska kroppsform. Hej, hej kroppsförakt.

Jag har alltid brytt mig för mycket om vad folk kan tänka om mig, i alla situationer. I vuxen ålder har ingen kommenterat mitt utseende negativt, men ändå är jag så himla rädd för vad andra kan tänka. Helt stört, jag vet. Men jag kämpar och kämpar. Förut skulle jag aldrig kunna gå till brevlådan eller soptunnan i mjukisbyxor, det kan jag faktiskt nu. Alltid något. 

Dejtkväll med maken

I fredags kväll var svärföräldrarna barnvakter till våra små guldklimpar.

Håkan och jag packade fikaväska med lyxmackor, kaffe och saft och gav oss iväg. Först hämtade vi ut tio kräftburar och sedan gav vi oss i väg till det ställe där Håkan kollat ut att vi kunde lägga i dem. Vi blev dock sittande i bilkö då det precis när vi hämtade burarna skett en olycka på riksvägen. Detta innebar avstängd väg förbi där vi skulle svänga in längre fram så det var ju bara att gilla läget. Vi tänkte att vi kunde göra något roligare av tiden så vi vände på vägen och åkte bort till Zedigs för att äta glass. Tyvärr hade de stängt. Det blev kaffe och macka på parkeringen istället i väntan på att trafiken skulle släppas på förbi olycksplatsen.

Väl på plats i vid sjön lossade vi en av båtarna och gav oss ut på vattnet. Burarna agnades med rutten mört och gammal strömming innan de kastades ner i det mörka vattnet. När alla burarna var utplacerade rodde vi tillbaka och satte oss för att fika och prata i väntan på en första vittjningsrunda. Första rundan gav oss väl en ungefär 15 kräftor och nästa runda var det 10 till. 

Vid midnatt var vi hemma igen. Kräftorna släpptes i badkaret och vi kröp till kojs. I morse var Håkan ute tidigt på morgonen och plockade in alla burarna. Resultatet av fångade kräftor under natten var inte så stort, men det räckte till en liten kräftskiva tillsammans med svärföräldrarna igår kväll. 

Vi kokte kräftorna och åt dem direkt, svärmor hade gjort en pajvariant och till efterrätt blev det en äppelkaka. 

Bunkra blöjor

Barnens farmor handlade på en butik som erbjöd 3 för 2 på blöjor av den sort som vi använder till barnen. Det blev tre paket till Erik. 

Skulle han hinna växa ur dem innan de blir använda kommer ju Ludwig strax efter. 

Fantastisk äppelkaka

Idag fick barnen och jag besök av Svanhildur. Hon körde hela vägen från Nybro för att umgås en stund och sedan utforska området häromkring. Vi pratade om allt och ingenting över kaffe och äppelkaka. För övrigt den bästa, om inte enda, äppelkaka jag gjort. 

Erik och jag gick ut i trädgården efter frukosten och plockade äpplen (läs: jag plockade och Erik åt, både fina och mindre fina, äpplen). Vi fokuserade på fallfrukt under äppelhäcken, 12 vackert uppradade träd av sorten Sävstaholm. 

Vilken kaka det blev! Den ska definitivt göras om, ska testa med andra frukter och bär också tänker jag. Päron borde bli gott, det använder jag allt för sällan. Valde att servera kakan kall med vaniljsås idag men jag tror att den gör sig alldeles utmärkt ljummen med vaniljglass. 

Fina presenter från Rhodos

Barnens mormor och morfar var på Rhodos häromveckan. De har varit gifta i 30 (!!) år och valde att åka iväg till "varmare" land. Detta när vi hade det som varmast i Sverige. Men det är ju inte så lätt att veta på våren när man fryser och bokar sin resa.

När vi var där i helgen fick barnen varsin present. Varsitt tåg med sina namn, en bokstav per vagn. Tänker att barnen ska få en tavellist på sina rum där de kan få ha dem. De är tyvärr inte så stabila att de går att leka med.

Så himla gulliga!

Konsumtionshetsen

"Vad ska ni köpa för MIO-checken?", eller vilken annan rabattcheck som råkar dyka upp i brevlådan. Den typen av inlägg dyker med jämna mellanrum upp i grupper på Facebook som har en inredningsinriktning. Snabbt kommer svar om än det ena, än det andra. Den som råkar svara att den inte ska handla något eftersom hen inte behöver något får direkt en idiotstämpel och blir upplyst, gärna av alla, om att den inte behöver bry sig om att kommentera. 

Jag skulle vilja påstå att i 99 fall av 100 så har rabattchecken ett krav för att få nyttjas. Oftast handlar det om att man måste handla för en viss summa innan rabatten dras, och ofta brukar man inte kunna nyttja den på redan nedsatta varor.
Grejen med rabattcheckarna som dimper ner i brevlådan eller mailboxen är att få oss att tro att vi sparar en massa pengar. Och visst gör vi väl det, om vi ändå hade tänkt köpa något. Men om vi ger oss iväg till butiken och köper något bara för att utnyttja rabatten har vi istället förlorat pengar som vi från början inte tänkte spendera.

Självklart kan man gå in i butiken och hitta något som man villhöver och köpa det, utan att inköpet var bestämt på förhand, och då såklart utnyttja en eventuell rabatt. Precis som när man går in på ICA och ser en vara som man då kommer på är slut hemma, och så köper man det fast att den inte står på listan. Det jag har svårt för är den där tvångstanken att man måste köpa för att man får rabatt.

Men det är såklart min åsikt.

Nya skor och grönare gräs

Håkan och jag åkte till ÖoB för att inhandla lite nödvändigheter inför kommande äppelplockning. Det blev två 30-liters plastkorgar bland annat. 

När vi handlat klart hade skoaffären bredvid öppnat och eftersom jag länge behövt köpa nya inneskor (får ont i fötterna av de gamla, plus att de gick sönder i sulan efter bara ett par månader) så smet jag in där medan Håkan gick ut till bilen med allt vi handlat.

Idag har jag testat dem och de får helt klart godkänt. Och ser ni att gräset blivit grönt igen? Regnet som kommit har gjort nytta snabbt. 

Borta bra men hemma bäst

I helgen har vi besökt mina föräldrar. Pappa fyllde år i veckan som gick så vi åkte ner för att fira honom. Med oss hade vi hans present, ett älgtorn som Håkan byggt. 

I lördags åkte pappa och Håkan till skogen för att ställa det på plats medans jag tog med mig barnen, mamma och syrran med mig och åkte till Kalmar. Ironman pågick så ute i Hansa City var det lugnt. Vi började inne på Modehuset (kläder till både Erik och mig), tog en fika och fortsatte sen på IKEA. 

Mot slutet hade jag två griniga ungar så sista halvan fick vi gå igenom snabbt. Men jag tror att jag fick med mig det mesta som jag från början tänkt att jag skulle köpa. Ville i och för sig ha en matta att ställa gungstolen på men hittade ingen som passar. Får leta vidare i nätbutikerna. Får jag önska fritt skulle jag vilja ha en ljusgrön rund liten matta, kanske runt 90 cm i diameter. Tipsa gärna om du ser någon! 

Idag, när vi ätit lunch, åkte vi hem. Eftersom båda barnen sov hela vägen hem så var det inte helt lätt att få Erik att somna ikväll. 

Vi måste börja lyfta fram det positiva

Följande inlägg skrev jag i en av alla grupper jag är med i på Facebook. En grupp där alla antingen jobbar med vård och/eller omsorg eller pluggar till något omsorgsyrke. En grupp där de flesta inläggen består av klagomål på låg lön, hur dålig sjukvården är och hur vissa stora omsorgsföretag är värdelösa arbetsgivare. Just ja, många inlägg är bilder på sår och utslag med frågan om vad det är också. 

Som kontrast till alla klagomål vill jag istället berätta om hur BRA sjukvården är. 

I början på juli fick jag en kväll extremt ont i övre delen av buken, från ingenstans. Det gav inte med sig och morgonen efter fick vi åka in akut. I väntan på barnvakt låg jag över toaletten och spydde som en kalv, även i bilen de dryga tre milen till sjukhuset. 

Väl på akuten, där jag stod dubbelvikt av smärta i receptionen, blev jag omhändertagen med en gång. På en skala 1-10 var smärtan typ 12. Minst. 

Man satte nål och tog prover. Smärtlindring fick jag ingen men förklaring till varför; att det då skulle vara svårt att göra en bra utredning. Misstanken var gallstensanfall. Detta visade sig senare stämma, plus en inflammerad bukspottkörtel. Blev inlagd och låg på kirurgen i 1,5 vecka i väntan på att CRP (som toppade på drygt 370) skulle vända. 

Inte en enda gång kände jag mig försummad. Kände mig mest obekväm med att ligga där och ta upp plats, trots att jag visste hur sjuk jag faktiskt var och hur illa det kunde gå om jag hade haft otur (farfar drabbades av samma sak för många år sedan och svävade väl typ mellan liv och död ett tag). 

Att personalen sedan får lägga energi på fel saker blev tydligt när jag delade sal med en tant som vägrade åka hem. Alla (läkare, sköterskor, sjukgymnast) menade att hon skulle klara sig hemma med hemsjukvård och hemtjänst. Men det tänkte hon minsann inte gå med på. Diskussionerna var så livliga att jag fick lämna salen för jag orkade inte vara kvar. Så med sådana patienter förstår jag att de som verkligen behöver vård får vänta. 

För bara ett par veckor sedan fick jag samma smärta igen. Kände igen den och vi åkte in innan det ev. skulle bli lika illa igen. Det blev dock aldrig lika illa och här märktes tydligt skillnaden i prioritering. Som relativt välmående patient med en smärta som varierade mellan 4 och 6 på VAS så var jag inte lika högt prioriterad som gången innan. Visst är det frustrerande att inte ha allas uppmärksamhet och bli smärtlindrad med en gång, men man behöver ha en förståelse för att det finns de som är sjukare, hur dåligt man själv mår just då. 

Heja alla som jobbar i sjukvården och gör allt de kan! 💕

Jag är stolt över mitt yrke. Visst kan jag också tycka ibland att lönen suger och att man borde vara värd mer. Men vem önskar inte att summan i lönekuvertet skulle vara högre, oavsett yrke? Att vara nöjd med sin arbetsinsats och stolt över sitt jobb känns viktigare än att lyfta en fet lön. 

Hörseltest

Då och då går jag in på jobbmailen för att hålla mig uppdaterad om viktiga saker som informeras om på mail samt för att se till att lösenordet inte går ut.

I måndags kväll hade min chef skickat ett mail där hon undrade om jag hade möjlighet att komma till jobbet och göra ett hörseltest. Det hade jag, så igår tog jag barnen med mig och traskade in på jobbet. Det blev både hörseltest och en pratstund med några av jobbarkompisarna. Kul att chefen tänkte på mig och inte bara de som är inne och jobbar.

Allt såg bra ut, förutom en ton på högsta frekvensen. Där skilde det lite väl mycket mellan höger och vänster öra och då var sköterskans instruktion att skicka remiss till ÖNH, Öron-Näsa-Hals, på sjukhuset för ställningstagande till ev. vidare kontroll. Så antingen hör ÖNH av sig genom en kallelse, eller så hör sköterskan av sig och meddelar att allt är lugnt. Jag upplever ju inga problem med hörseln, så jag tänker att allt är okej. 

Barnen då? Jo, medan jag satt med hörlurar och tryckte på en knapp varje gång jag hörde en ton så lekte Erik på Sörgården med, för honom, okända personer och Ludwig sov. Det hade gått bra med Erik efter att jag gått och stängt dörren. Jag hoppas att det går lika bra den dagen vi väljer att sätta barnen på förskolan. 

Saker man säger till sina barn

När man får barn, och senare syskon, säger man ibland saker som man före barnen aldrig trodde man skulle säga: 

• Sitt inte på hunden
• Ligg inte på lillebror
• Slicka inte på golvet
• Tugga inte på bordet
• Ät inte på ljuset

Kontraster

Från att ha haft extremvärme på över 30 grader i många veckor, vilket inte kan ha undgått någon, har vi nu 17 grader och regn. Regnet behövs för all del, det har varit tråkigt torrt och brunt vart man än vänt sig så för växtligheten är det guld. Jag hoppas att värmen kommer tillbaka så att vi får en skön sensommar/förhöst. 

Här hos oss har det regnat hela dagen. Solen gick aldrig upp idag så mörkret har legat och lurat, såpass att jag redan klockan tre på eftermiddagen fick börja tända lampor i de rum vi vistas i. Redan vid lunch fick jag tända taklampan i matrummet. När hände det senast? 

Tyvärr åskar det också vilket gör att Timjan är på mig som en igel. Jag tycker det är mysigt, men Timjan är rädd av någon anledning. Du må tro att det var jobbigt förra helgen när vi hade extrema åskväder ett par nätter. Då verkade hon bara reagera på blixtarna, men idag mullrar det bara och hon skakar som ett asplöv och vill helst sitta i mitt knä. 

Eriks rum under konstruktion

Blev lite ommöblering på övervåningen idag. Eriks säng flyttades in på hans rum och jag passade på att få upp några tavlor och en ljusslinga. 

Sängen är köpt på en Facebook-loppis. Vi hämtade den i Kalmar förra sommaren. Köpte den av en gammal kollega för 300kr. Ljusslingan köpte jag på ICA förra våren. Ångrar så att jag inte köpte en till. Är så härliga färger. 

Björnen har min yngsta kusin målat till Erik. Bokstavstavlan fick Erik i doppresent. Den med siffror har jag köpt. 

Tycker att det är extra roligt att rummet Erik har är det som hans farfar hade som liten. Tapeten är, liksom de flesta i resten av huset, original från när huset byggdes på 50-talet. Det enda lagret tapet på väggen. Så småningom ska det tapetseras om även där inne. Just nu klurar vi lite på om vi själva ska ta gästrummet som vårt sovrum och låta barnen få dela på vårt stora rum. Blir det så blir Eriks rum kanske kontor istället. Ingenting är bestämt, vi får se helt enkelt. 

Ordning och reda

Om det är någonstans det väldigt lätt blir rörigt så är det mitt skrivbord. Alltid. Hur mycket ordning jag än försöker ha så går det fort att röra till det. Men nu får det vara nog. Det är så knöligt att sitta där när det är stök överallt. 

Håkan och jag har varsitt skrivbord i hobbyrummet, och varsin hylla ovanför för att slippa ha allt på just skrivbordet. Den där hyllan har mest blivit en avlastningsplats när skrivbordet varit fullt, men nu är det slut med det. På min hylla har jag numera pärmar, tidskriftssamlare, dokumenthylla och pennor. Annat småplock, som t.ex. hålslag, häftapparat och dymo med tillbehör, har fått ta plats i lådor i hurtsen under bordet. 

Är så himla nöjd med städinsatsen. Hoppas att det går att hålla det såhär nu. Tyvärr är hobbyrummet ett rum som inte prioriteras när det gäller att vara städat. Det är ett gemensamt beslut just för att det är vårt hobbyrum och hobbyprylar ska kunna få ligga framme. Men å andra sidan behöver skrivbordet vara rensat om man ska få plats att utföra sin hobby där. 

Ätbar bodyscrub

Jag är ju inte direkt storkonsument av hudvårdsprodukter men för ett par månader sedan provade jag att göra egen bodyscrub med socker och olja. För lite doft av fräschhet tillsatte jag citronskal och citronsaft. Enklare än att baka sockerkaka och man behöver inte vara rädd för att få den i munnen när man skrubbar ansiktet, den smakar ju liksom bara sött. När jag låg inlagd hade jag den inte med mig men märkte skillnad direkt, framförallt i ansiktet. Häromdagen när barnen var lugna samtidigt så passade jag på att göra en omgång till. 

1 del olja (jag valde olivolja)

2 delar strösocker

Citronsaft

Citronskal

Välj ut en bra burk att ha scruben i och fyll den med socker. Mät hur mycket socker du har och ta hälften så mycket olja som sockermängd, lättast är att blanda i en lagom stor bunke. Tillsätt citronsaft och finrivet citronskal. Blanda väl och häll tillbaka i burken.

Med en fin etikett blir det en bra present. 

Självkänslepepp

Typ hela livet har jag lidit av dålig självkänsla och dåligt självförtroende. Känslan av att inte duga, vad jag än gör, ligger ständigt i bakhuvudet. Det är ett riktigt jobbigt handikapp som begränsar mig väldigt mycket. 

Att som 30-årig gift småbarnsmamma dras med detta är otroligt tungt. En känsla av att vara värdelös och en dålig mamma och fru. 

Jag har svårt att ta till mig positiv kritik, det negativa är alltid det som går in. Kommentarer om att jag är fin kan jag inte ta till mig, jag liksom förutsätter att den som säger det ljuger för att försöka göra mig glad.

För ett par veckor sedan tog vi tag i saken och gjorde varsin pepptavla. Vi plockade fram korgarna med scrappingmaterial och satt sedan vid matbordet och klippte och klistrade. Förutom att det resulterade i två tavlor var det roligt att göra någonting tillsammans.

Framtidsplaner

Vi har spännande planer på gång, Håkan och jag. Vi vill, i liten skala, sälja äppelmust, lättöl, torkad svamp, torkad frukt, sylt och saft. Främst på marknader i närområdet tänker vi just nu. Inte för att tjäna några stora pengar, men för att nyttja de frukter och bär vi har på tomten och svampen som finns i skogen. Det skulle bli en hobbyverksamhet vid sidan av ordinarie jobb och föräldraledighet.

Den stora frågan, som ingen verkar kunna svara på, just nu är om det går att driva som hobbyverksamhet eller om vi måste starta enskild firma. Hur mycket vi än läser så känns det luddigt just när det gäller livsmedel som förädlats, dvs kokats till sylt eller torkats. Hade det varit primärprodukter, alltså färsk frukt eller svamp, hade det varit mycket enklare. Då hade det gått som hobbyverksamhet utan tvekan, förutsatt att vi inte tjänat mer än en viss summa på det.

Nu vill vi ju sylta, safta och musta och då är det inte längre primärproduktion. Samtidigt är det ju något vi kommer göra "vid sidan av" och inte ha som huvudinkomst. De vi pratat med ger olika besked om vi behöver starta ett företag eller inte. 

Är det någon som har koll och skulle kunna guida oss i rätt riktning?

Hur eller hur så gjorde vi igår första investeringen i form av en svamp- och frukttork. För några veckor sedan annonserades det om det i Lidl´s reklamblad. Vi pratade om att vi kanske skulle ha en , för privat bruk, men hade inga andra ärenden in till Eksjö då så det blev ingen tork. Men igår när vi handlade hade vi sån tur att de fortfarande hade några kvar.

Hur man skapar luftflöde i hallen

Ha en ytterdörr med glasruta. 

Öppna dörren. 

Låt det blåsa utav bara tusan så att dörrstoppen inte orkar hålla emot. 

Fick lite extra jobb när vi kom från stan. Hallen och entrén täcktes av glassplitter, det var inte mycket som satt kvar i dörren... Det som satt kvar bröts loss och sen blev det till att både sopa och dammsuga. 

Håkan har täckt igen hålet med en masonitskivor så vi slipper iallafall frysa. 

Ludwig klarar sig ett tag

Tillbringade förmiddagen i Eksjö, hela familjen. Först hämtade vi inte mindre än 9 paket mjölkersättningspulver till Ludwig. En tjej i en Facebookgrupp sålde dem för 800 kr då hennes barn inte åt den sorten. Jag visade intresse men räknade ut att de pengar jag skulle spara in på att köpa av henne skulle jag förlora på att köra fram och tillbaka till Eksjö. Tjejen ville dock verkligen bli av med ersättningen och erbjöd mig att för dem för 550 kr. En snabb överläggning med Håkan och priset godkändes, förutsatt att hon kunde vänta tills jag hade ärende in till Eksjö, vilket var idag. Det kunde hon, så idag hämtades det som sagt. Det går åt runt ett paket i veckan så nu klarar vi oss en stund.

Mitt ärende var till kvinnohälsovården för efterkontroll efter förlossningen. Håkan och Erik passade på att utforska öppna förskolans lokaler under tiden medan Ludwig fick hänga med mig.

En kort tur till Intropris för att kolla lite och därefter handling på Lidl. Det händer typ aldrig, om det inte är nått specifikt som eftersöks. Vi fick tag på det som stod på listan, plus lite till. Men så är det ju alltid. Bl.a. köpte vi en frukt- och svamptork så nu kan vi torka svamp till hösten utan att behöva ha svamp på tidningar i hela huset. 

Blixtar och dunder

Jisses vilket oväder vi hade här inatt. Det blixtrade och mullrade något otroligt. Håkan och jag satt på sängen och tittade på skådespelet. Strömmen gick men kom tillbaka någon gång under natten och vi fick välbehövligt regn. 

Helt otroligt att barnen kunde sova sig igenom hela alltet. 

Kom igen lilla planta, kämpa!

I slutet på maj var vi på loppis i Mariannelund. Det enda vi fick med oss var en spetspaprikaplanta. Den började sin tid hos oss i sin lilla kruka i köket. När den växte fick den en större kruka och fick flytta ut på trappen. Nu behöver den en än större kruka, det får bli en hink denna gången. Den verkar trivas för den blommar som bara den och några paprikor är på gång. Den störta är den på bilden och mäter för tillfället ett par centimeter. Jag hoppas verkligen att plantan klarar sig i denna värmen så att vi så småningom får skörda våra första egna paprikor. 

Hemmagjord läskande dryck

Varför har jag inte testat att göra eget iste förrän nu? Så enkelt och så gott. Saken är den att jag har tänkt på det flera gånger men varit rädd för att jag inte skulle gilla det. Men så slutade butikerna att sälja det istepulver från Lipton som jag gillar så mycket och när jag såg ett tips om det på Instagram kände jag att det var värt att testa. Och så bra det blev. Har hittills testat citron-, skogsbär- och persika/mangote. Alla tre funkar och har fått godkänt av Erik.

1,5 l vatten

3-4 påsar valfritt fruktte 

1-2 påsar earl grey

0,75-1 dl socker

Saften av en halv citron

Koka upp hälften av vattnet. Lägg i socker och tepåsar. Låt dra i ca 10 minuter (kortare eller längre tid beroende på hur starkt te du vill ha). Häll över i en lämplig kanna, tillsätt resten av vattnet (kallt) och citronsaften. Ställ i kylen och avnjut ditt kalla te med is en varm sommardag. 

Att uträtta snabba ärenden med en ettåring

I fredags fick jag mycket ont i övre delen av magen, samma typ av smärta som när jag fick åka in till akuten för precis en månad sedan. Fick en tid på jouren samma kväll och blev, efter att läkaren klämt och känt, skickad till kirurgakuten. Efter några timmar fick vi åka hem igen och med mig fick jag ett recept på andra smärtstillande, eftersom varken paracetamol eller ibuprofen hade gett effekt. Eftersom apoteket i Mariannelund inte är öppet på helgen fick jag vänta tills idag med att hämta ut medicinen, om jag inte hade velat åka till Eksjö eller Vimmerby i lördags vill säga. Men att åka bara för det kändes lite onödigt. 

Såå... Idag satte jag barnen i bilen och åkte till Mariannelund. Först in på apoteket, som tur var inte mer än ett par personer före oss. Är man ett år och heter Erik är det otroligt lockande att plocka bland allt som står i lagom höjd. Fick med mig det jag skulle och åkte vidare till ICA, behövde köpa fika tills ikväll och blöjor. Ludwig i vagnen och Erik gåendes. Hann knappt komma in innan min äldsta son hade plockat till sig två bananer. Som han för övrigt tyckte skulle ätas på med en gång. Med skalet på. Hela turen inne på ICA var ungefär som på apoteket, allt i lagom höjd skulle tas med. Tillslut fick han bära ett paket kex. Det hamnade på golvet ett antal gånger så när vi kom hem och öppnade paketet föll det ut en massa smulor. Men smulor går också att äta. Helst om man är en liten pojke. Eller en hund. 

Snabba ärenden tillsammans med en ettåring tenderar att bli ganska långsamma ärenden. Men det är ju inte som att vi har jättemycket för oss om dagarna, så om halva dagen spenderas i affären spelar ju egentligen ingen roll.

Dags för en uppfräschning

Jag tyckte att det var dags att ge bloggen ett nytt utseende. Minns inte hur länge sedan den fick sitt förra utseende, men det är några år sedan. Mycket i livet förändras, så varför inte även här? Jag menar, man ger ju sig själv en liten uppfräschning då och då vad gäller stil, färg och form. 

Troligtvis kommer jag att peta i detaljer framöver för att bli riktigt nöjd, men tillsvidare får det se ut såhär. Kom gärna med kritik, ris och ros. Vad är galet? Vad saknas? Ser färgerna konstiga ut? Större eller mindre text? Alla idéer och tankar är välkomna.

Eller så kanske jag ska sluta skriva? Det är inte många som läser här ändå. Men tills jag har bestämt mig får den vara kvar.