Bröllopsdag nummer två

Förra måndagen, den 16 juli, firade vi två år som gifta. Jag kan verkligen inte förstå vart tiden tar vägen. Två år! Så kort tid, men ändå känns det som en halv evighet. Och tänk allt som hunnit hända under den tiden. Två underbara barn och en gård på landet som blir mer och mer som vi vill ha den.

Just på själva bröllopsdagen var jag ju inlagd i Eksjö, men jag fixade fika till oss. Dammsugare och jordgubbscheesecake från sjukhuscafeterian och i, de av Håkan medhavda, plastchampagneglasen skålade vi i 7up. 

Vi firade istället lite mer i fredags när vi var hos mina föräldrar. Då lämnade vi barnen hos dem och tog oss till Kalmar för att äta på Pinchos. 

Livet har sina upp- och nedgångar, men med dig är jag lycklig!

Boksläpp på logen

Alltså, min mans farbror, svärfars äldste bror, har skrivit en bok om byn där vi bor. För mig som inte kommer härifrån, men som planerar för att bo här tills barnen sätter oss på ett hem, ska det bli jätteintressant att läsa. Redan när Håkan och jag gifte oss för två år sedan fick vi en del av boken skulle man kunna säga. Intresset över det vi fick var så stort att han beslutade sig för att skriva en hel bok. Vi har fått ett exemplar av den färdiga boken och hoppas kunna köpa två till så att barnen kan få varsin. 

När boken väl var tryckt blev det såklart boksläpp. Detta skedde på vår loge för ett par veckor sedan, under tiden jag låg inlagd i Eksjö. Tacksamt nog så fick jag åka hem på permission just den dagen och kunde vara med när Gondy berättade om boken och insamlandet av material. Ett 30-tal personer  med anknytning till byn samlades på logen där det bjöds på både smörgåstårta och kaffe med kaka som svärmor och grannen tvärsöver hade hjälpts åt att fixa. Det hade ju såklart känts bra om även jag hade kunnat hjälpa till, men nu var det ju som det var med den saken. 

Extra spännande är det ju såklart att läsa om gården där vi bor, Västragården, och där svärfar och hans bröder växt upp. Om än inte i samma hus. Vårt hus är byggt i samma veva som svärfar föddes så det är inte äldre än drygt 60 år, men gården är betydligt äldre och har funnits i släkten länge, med undantag för någon period då den ägdes av icke-släktingar. 

Ser fram emot att få tid att läsa!

Saft saft hall... vinbärssaft

I måndags kväll när det hade börjat svalna av lite, och faktiskt var riktigt behagligt ute, så tog jag den största plåtbunken vi har och plockade röda vinbär. Fyra liter blev det, sen var bunken full och jag orkade inte plocka mer. Skulle kunna plocka minst lika mycket till, men jag vet inte riktigt vad jag ska göra med dem i så fall. Gelé kanske. Eller är det någon som sitter inne på något trevligt recept innehållande röda vinbär?

Igår rensades de där bären, sköljdes av och varvades med socker i saftmajan. Slutresultatet blev drygt 2,5 liter saft som ska spädas ungefär 1+4, samma proportioner som den mesta köpesaften. Har en flaska kvar från förra året också, plus jordgubbssaften som koktes innan midsommar. Sen finns det några flaskor älgörtssaft kvar i frysen också. Mina barn ska inte gå saftlösa inte. Och saft som bara innehåller bär, socker och vatten känns ju trevlig. 

Tillbaka till vardagen

Sedan i tisdags är jag hemma igen och har tagit hand om barnen medan Håkan gått tillbaka till jobbet. Alla värdena började peka åt rätt håll så efter en och en halv vecka inlagd på kirurgavdelningen i Eksjö fick jag äntligen åka hem i väntan på operation. Anledningen till den extrema smärtan var att en gallsten vandrat från gallblåsan och täppt till gången från bukspottkörteln, detta gav mig en gallstenspankreatit, dvs en bukspottkörtelinflammation orsakad av gallsten. Mitt CRP-värde var uppe i över 300. I normala fall ska det ligga under 5... 

Ingen har kunnat säga när man trodde att det skulle kunna tänkas vända så hela tiden har jag fått höra att vi får ta en dag i taget och ha tålamod. De första dagarna hade jag fruktansvärt ont och sov mest. Har fått både morfinliknande tabletter och kramplösande sprutor. Och dropp. Massor med vätska har de pumpat i mig och fört listor på både vätska in och vätska ut. Varje morgon har de, förutom de vanliga vitala parametrarna, kollat vikten. 

Vid CT-undersökningen upptäckte de en blodpropp och ökade dosen innohep, det blodförtunnande läkemedel jag redan fick pga att inaktivitet ökar risken för blodproppar. Det fyndet fick jag dock reda på ett par dagar efter att det gjorts. Men å andra sidan, hade jag inte fått gallsten och gjort diverse undersökningar hade den ju aldrig upptäckts ändå. Innohepen sattes, tacksamt nog, ut innan jag åkte hem så jag har inte behövt ta några sprutor sedan jag skrevs ut. 

Så, nu väntas operation om ungefär två månader. Då ryker gallblåsan, som är full med stenar, och jag kommer inte behöva plågas av en tilltäppt bukspottkörtelgång mer. Mycket tacksamt måste jag säga.

Hur tråkigt det än är att ligga på sjukhus när man ändå känner sig relativt frisk så har jag blivit väldigt väl omhändertagen. Alla har gjort vad de kunnat för att vårdtiden skulle bli så bra som möjligt, från undersköterskor till överläkare. Har absolut inget att klaga på, bortsett från den tristess som uppstår när man liksom är "fast" på sjukhuset. 

Rapport från sjuksängen

Det blev ju inte riktigt som jag tänkt mig innan helgen. Vi skulle åka till Nybro för att gå på grillfest men i torsdags kväll fick jag galet ont i magen. I fredags morse fick vi åka in till akuten där man misstänkte gallsten. Ultraljud bekräftade misstankarna och jag blev inlagd på kirurgavdelningen. Och här ligger jag sedan dess. 

Fick göra en CT igår och den visade samma som i fredags. Har feber som kommer och går och infektionsvärdet har bara ökat. Vi tar en dag i taget. Igår på ronden lät det som att jag nog kan få komma hem till helgen. 

Håkan har varit här varje dag. Ibland själv och ibland med sällskap. Igår hade han med sig båda barnen och svärmor. Och så hade de hallon med sig från trädgården, några la jag på yoggin imorse. 

Det är tråkigt att ligga här. Tar korridorspromenader, löser korsord och surfar. 

Bullerbyn och loppade glas

Igår inledde Håkan sin sista semestervecka. Tänk att han har varit hemma på heltid sedan 1 maj, det är ju drygt två månader. Först vabbade han pga min sjukskrivning, sen när Ludde var född togs det pappadagar och nu har han haft semester. Tiden har gått så fruktansvärt fort.

Hur som helst så packade vi in oss i bilen och åkte till Sevedstorp. Där finns Bullerbyn. Ni vet, från Astrid Lindgrens Alla vi barn i Bullerbyn. Erik var inne hos kaninerna, men han vågade inte klappa. Sen var det mer intressant att springa runt än att titta på någonting annat.

På vägen hem passade vi på att luncha på Stjernbergs och sen tog vi vägen över Lilla Hornsved där de hade loppis. Och tänka sig, Håkan hittade sådana glas han letat efter för 5kr/st. Vi invigde dem på kvällen med varsin Opal (apelsinjuice, gin och cointreau).