Titta vem som dök upp som vänförslag på Facebook. Jag själv. Trevligt. Har inte bestämt mig för om jag vill bli vän med mig själv. Kan tycka att jag inte behöver veta allt om mig själv och vad jag gör. Lite distans är inte fel, eller hur? Jag har 83 gemensamma vänner med mig själv också.
“Idag” för ett år sedan gick mitt långtidsvikariat ut. Då hade jag jobbat på samma ställe i 14 månader, med helt fantastiska arbetskamrater. Arbetskamrater som jag saknar och önskar att jag hade kvar. Vi var en fantastisk grupp. Jag trivs med min nuvarande grupp också, det tvivlar jag inte på, men vi var väldigt sammansvetsade på förra stället av olika anledningar.
Idag vet jag ju att det löste sig snabbare än jag väntat mig med jobb. Ytterligare ett bevis på det var igår när kontrolluppgifterna från A-kassan, för deklarationen, kom. Hela 2040 kr hann jag få från dem. Ju mindre pengar från dem, desto bättre. Tycker jag.
Ikväll blir det Alpha. Kul. Alltid spännande att diskutera med andra. Höra andras tankar och funderingar.
Tänk att lite färgbyte gör sån skillnad. Det får duga tillsvidare. Jag har inte mer ork för att göra nått snyggare just nu. Men framåt, när solen väljer att visa sig lite mer frekvent, då kanske jag slår till med något häpnadsväckande.
I fredags bjöd jag med min mamma på bio i Kalmar. Vi såg Simon och ekarna. En väldigt bra film, rekommenderas starkt! Innan vi åkte åt vi tacos med pappa och Elin.
Lördagen bjöd på körövning och umgänge med familjen. Hemmagjorda hamburgare till middag/kvällsmat.
Började söndagen med ett kyrkobesök och sen hem för att ta det lugnt. Trodde jag. Var inte hemma så jättelänge innan mamma ringde och bad mig agera taxi. Hon blev påkörd av en bil när hon cyklade till kören i lördags och hade fått en tid på vårdcentralen på e.m. Det är inte så farligt me’na, mer än lite ömt ben och blåmärken. Typ.
Pappa kom hem från skogen inte så långt efter oss sen och hunden blev som tokig. Han hoppade upp och ner och verkade tänka “ta med mig, ta med mig, vi åker nu!”. Liiite skillnad mot när vi hade dalmatinern som gick och gömde sig varje gång jaktgrejjerna kom fram, som för att säga “tänk inte på mig, glöm mig, jag vill inte följa med”. Lite kaffe och sen blev det en promenad bort till ishallen. Inte helt fel att “avsluta” dagen med att se Nybro spöa Mörrum. Kallt var det att gå hem, så en kopp te satt inte helt fel.
Haha, jag blev visst inte så farlig i mitt bloggande med den nya appen. Men det kanske kommer. Har ju inte varit så mycket att blogga om de sista dagarna så…
Avslutade förra veckan med räkmacka hos familjen. Väldigt nice. Det skulle jag nog kunna vänja mig vid. 
Har vaknat med huvudvärk de senaste dagarna vilket känns sådär. Men det är väl bara till att bita ihop och förlita sig på den där burken med panodil som står här på köksbordet.
Tänk så plötsligt livet kan vändas uppochner. Det som finns där i ena sekunden, alldeles levande och nåbart, är i nästa sekund borta. För evigt. För någon blir livet aldrig mer detsamma, hur man än försöker.
Det är svårt att förstå när man själv inte varit på den punkt i livet, det ögonblick, då något försvinner för alltid. Utan förvarning. Jag kan inte, och hoppas verkligen att jag aldrig ska behöva, förstå hur det känns. Jag önskar att ingen skulle behöva göra det.
Ikväll ber jag lite extra för alla som behöver det. Känn dig fri att ta åt dig, för gör du det, ja då är det för dig jag ber!
När det händer något sånt här, något som övergår mitt förstånd. Ja, då finner jag tröst hos Gud. Samtidigt som jag ibland har svårt att förstå hur det kan hända när Han vakar över oss. Även det övergår mitt förstånd, men jag kan inget göra åt det.
Ofattbart är bara förnamnet på det som hänt.
Jag är med och tävlar om en sån här superfin tegelpanna, gjord av Emma som driver bloggen Vita Hemligheter. Klicka på bilden så hamnar du direkt i tävlingsinlägget.
I lördags åkte vi ut till mormor och morfar. När vi kom var det mörkt och kallt och elverket stod och snurrade. Jippi, strömlöst. Men moster och morbror hade kaffe med sig och morfar hade varit i stan och köpt fikabröd. Så vi fick lite varmt kaffe ändå. Sen fick vi gå till handling innan dagsljuset försvann.
Från detta:
Till detta:
Av två hus och ett stall blev det bara smulor och “rasrester”. Så kan det gå när fyra kusiner får härja fritt. Strömmen kom så småningom tillbaka.
Tja, det gick väl rätt hyfsat med att få bort julen. Småplocket är i lådan, men lådan ska ju ner i källaren också. Gardinerna får sitta kvar tills jag hittar nya. Om vädret tillåter ska jag putsa fönstren också, innan nya gardiner.
Gick bort till Systrarna (tyg-/garnbutiken här i stan) och kikade lite, men de hade inget som jag kände för. Gick vidare till ÖoB sen, för ibland har de faktiskt sånt som funkar fint. Mina turkosblå paneler kommer därifrån, och dem gillar jag skarpt. Nu var jag dock sugen på något annat. Men det kanske blir dem ändå…
Nä, nu kommer snart mor och far för att hämta upp mig, så det är lika bra att plocka ihop sig.
Det regnar. Och blåser. Inte världens bästa kombination.
Håller på att göra mig i ordning för att först gå på personalmöte och därefter personalfest hos en kollega. Ja, jäklar vad det plötsligt kändes lite lättare att se ut genom fönstret. Ja, inte för mötet, men för “festen”. Ska bli trevligt. Jag träffar mest kollegorna G och K på jobbet. De andra två ser jag nog i stort sett bara på mötena.
Ja, tjing på er. Vi hörs en annan gång. Typ imorgon.
Dagen började på jobbet. Några timmars jobb innan det var dags att gå hem igen.
I övrigt har väl dagens tuffat på ganska bra i lathetens tecken. Käkade lite när jag kom hem, sen var det dags att gå bort och få rygg- och nackbehandling. Gick upp till di gamle efter det. Blev skidskytte och kaffe. Sen, i egenskap av deras personliga allreparatör (uppenbarligen), så kollade jag på farfars fåtölj. Efter att vi skruvat lite så konstaterade vi att det va svetsfogen som släppt och efter att ha skruvat lite till insåg vi att det inte gick att lossa den metallbit farfar tänkt ta med till en verkstad för att få den lagad inte gick att få loss. Så fåtöljen får sluta sina dagar på tippen.
Nu ikväll har det blivit TV-slapp. Och lite hemmagjord glass. Det är ju trots allt lillördag idag.
![399693_250491631689570_100001862055350_637337_1261164718_n[1]](http://lh5.ggpht.com/-Pq6rDjFHEJA/Tw35LFsbMzI/AAAAAAAACJY/YUJHMko2tzs/s1600-h/399693_250491631689570_100001862055350_637337_1261164718_n%25255B1%25255D%25255B2%25255D.jpg "399693_250491631689570_100001862055350_637337_1261164718_n[1]")
Och helt otippat denna onsdagskväll ringde mormor. Det var trevligt. Bjöd in till lite “festligheter” på lördag. Eller festligheter och festligheter. Jag ska vara ärlig. Vi ska dit och krossa pepparkakshus! Så, då var det sagt.
Igår jag gjorde något som jag aldrig gjort förut…
Jag bjöd in mig själv, via ett SMS, till morbror med familj. Resten av min familj skulle nämligen dit och käka pizza, så jag slängde iväg ett SMS och fick till svar att jag var välkommen till Drottninghult. Så jag köpte med mig en inflyttningsblomma och for ut dit. Pizzakäkande, husesyn (hade hänt lite sedan jag var där sist), kaffe och allmänt prat. Mycket trevligt, tack ska ni ha!
På förmiddagen tog jag mig upp på stan. Målet var att köpa strumpbyxor på Lindex, men jag började på apoteket. Fick med mig en jäkla massa mediciner. Sen körde jag till Kvantum, precis som resten av Nybros befolkning. Helt tjockt på parkeringen. Gick hyfsat fort ändå.
På eftermiddagen kom jag på att jag inte köpt några strumpbyxor. Haha. Typiskt mig. Så jag gav mig bort igen, men då hade de stängt. Rackarns.
Så jag körde hem till Ripan en sväng. Men en gång jag fick av mig skorna blev jag ombedd att skjutsa till stallet. Oh vad jag INTE har saknat det. Men som den snälla storasyrra jag är så drog jag på mig dojjorna igen och körde till Rismåla. Lite senare fick jag även det stora “nöjet” att köra en runda till.
Jaja, som lön för mödan blev jag bjuden på hemmagjord kebab. Fint avslut.
Två små förrätter. Kräftor på den vänstra och räkor på den högra.
Rotfruktsgratäng med oxfilé och grönpepparsås till huvudrätt.
Till efterrätt var det punchparfait…
… fast någon tyckte bättre om chokladfingrarna.
Jättegod tårta till kaffet.
Lite frostigt vid tolvslaget.
Syrran håller hårt i raketen.
Syster med pojkvän.
Skålande med bubbel då raketerna var färdigskjutna för vår del.
Ikväll hade vi extrainsatt körövning inför konserten på söndag.
När jag kom hem tände jag ljus och värmde på den färdiga ris a la maltan jag köpt tidigare idag. Vilken besvikelse. Kalla det för risgrynssoppa när det nu är det det är. Jag trodde att det skulle vara en sötare variant av risgrynsgröt typ, eftersom det ju ändå ska vara en efterrätt, men ack så fel. Risgrynsblask var vad det var som hamnade i min gryta.
Men nu ska jag inte vara negativ. Mandarinerna jag la “ovanpå” (ja de sjönk ju naturligtvis till botten) var ju goda.
Nu fortsättningen på Juno.
Det nya året tar vid där det gamla slutade. Årets första måndag känns som vilken måndag som helst. Har hunnit vara hos frisören för att fixa den mindre krulliga luggen. Den var mer… lätt vågig, och kändes inte riktigt som att den tillhörde resten av frisyren. Nu är det fixat.
Drack kaffe med farmor och farfar. När jag kom vilade farfar för de skulle kolla blodtrycket. Farmor tyckte att jag kunde göra det (?), så visst. Men jag påpekade att jag inte gjort det med sån maskin förut. I skolan lärde vi the real deal, blodtrycksmanschett och stetoskop. Med automatisk maskin är det väl ingen sport? Har iofs inte behövt använda de kunskaperna sedan utbildningen, menmen.
Ibland händer sådant som inte får hända. Då är det skönt när det efter omständigheterna ändå går bra. Tänker på er och önskar ett 2012 som blir bra mycket bättre än slutet på 2011.
Önskar er alla ett
GOTT NYTT ÅR!
