Telia? Nej tack.

Nej, nu behöver jag få avreagera mig lite igen. På Telia, troligen Sveriges sämsta kundtjänst. Jag har digital-TV från dem. Det har funkat jättebra nu. I början körde de uppdateringar jämt, så man fick starta om boxen typ varje dag. Inte för att det tar mer än några minuter, men det blir jobbigt i längden. Men som sagt, det funkar bra nu.

Igår när jag betalade räkningar läste jag på den från Telia att man kunde välja att ta den på e-faktura. Har ett par andra på det sättet och det är skönt att slippa dessa långa OCR-nummer. Så när jag var inloggad på banken skulle jag fixa detta tänkte jag. Sagt och gjort. Letade upp Telia i listan över företag som erbjuder e-faktura. Där fanns två alternativ, Telia mobil telefoni och Telia telefoni & bredband. Men jag har varken telefon eller bredband från dem och visste inte vilket jag skulle välja. Att leta på deras hemsida gav ingen hint om saken så jag bestämde mig för att söka hjälp genom support-chatten. Efter 1,5 timme i kö (lyckades stänga ner fönstret efter en halvtimme och fick vackert ställa mig sist i kön igen) fick jag chatta med en kille som inte kunde svara på min fråga. Han svarade vad han trodde borde vara rätt rent logiskt, men kunde inte svära på sin sak utan bad mig att kontakta dem på telefon. Jag tackade för mig och ringde istället. När jag väl knappat mig fram till rätt alternativ möttes jag av en röst som sa “Det är många som ringer just nu, vi kan tyvärr inte ta emot ditt samtal, försök igen”. Sen blev jag nedkopplad. Inget kösystem alltså, utan det gäller tydligen att ha en jäkla tur om man vill komma fram.

Om jag är glad att jag bara har TV där? Ja, det vill jag lova. Tänk om man har någon viktigare fråga än om att ansluta sig till e-faktura? Ja, då är det bara till att hoppas på en gigantisk portion tur så att man kanske kan få prata med någon.

Ja, jag existerar fortfarande

Här är det glest mellan inläggen. En hel vecka sedan sist.

Började dagen med en promenad till Astrakanen. Proverna jag tog för knappt två veckor sedan visade förhöjd sänka och snabbsänka så det skulle kollas igen. Lagom tills att penicillinkuren (för Borrelian) var slut började lederna uppföra sig konstigt. Sökte igen när jag hade galet ont i handleden som gick upp till armbågen. Fick 10 dagar med antiinflammatoriska tabletter och i fredags kom alltså ett brev där läkaren bad mig ta om proverna. Det där med provtagning är inte mig grej. Brukar snurra till rätt rejält, även om de bara tar ett rör eller två. Knäppt, eller hur?

Tog en tur över torgen när jag gick hem. Blev blommor att ställa ut här hemma och färska hallon. Fick äntligen användning för mina nya vaser från Gullaskrufs glasbruk som jag köpte i Kalmar vid något tillfälle.

Det är något speciellt….

Objektet vi älskar att hata.

Den gemensamma tvättstugan i hyreshus.

Jag har väl egentligen inte haft några större problem själv, det har alltid sett hyfsat rent ut när jag kommit dit och jag brukar eftersträva att lämna i ett skick som jag själv vill möta. Men jag kan acceptera om det inte är tipptopp när jag kliver in, för jag vet ju att damm yr runt och man kan tycka att det är fint när man går för att nån halvtimme senare se lika dammigt ut igen. Men visst, när luddfiltret i torktumlaren är fullt med rött ludd och man inte har en endaste röd tråd i något av sina egna plagg kan man bli lite irriterad kanske… Eller när soppåsen svämmar över av gamla tomma tvättmedelspaket och sköljmedelsflaskor trots en stor lapp på dörren som talar om att soppåsen är till för vanligt skräp och att tidigare nämnda tomma förpackningar ska ut i miljöhuset. Läskunnigheten är inte så stor här tydligen

Vad jag dock stör mig mest på i vår gemensamma tvättstuga är att det inte finns utrymme att hänga sin tvätt på tork. Hallå, ett litet torkskåp räcker inte långt. Och allt vill i alla fall inte jag tumla. Jag vill hänga min tvätt så att vissa plagg slipper bli så jäkla skrynkliga så man kanske slipper stryka dem.

Platsen finns i vår tvättstuga. Tumlaren skulle man mycket väl kunna placera bredvid tvättmaskinerna. En mangel räcker väl (vi har två)? Strykbräda kan man väl stå för själv (det finns både en väggfast och en lös bräda i tvättstugan)?

Dagens planer

Det blev några saker till på att-göra-listan idag.

• Fotografera Olivia när hon rider
• Lämna in datorn (inte min, familjens)
• Hämta en bok på biblioteket
• Bli bjuden på lunch av Olivia (har hon lovat i utbyte mot fotograferingen)
• Träffa I-L och titta på sångerna till söndag

Kanske dyker det upp fler saker, vi får se. Detta är planerna för tillfället.

Är väl lika bra att göra sig i ordning. Lovade vara i stallet nån gång mellan nio och halvtio.

Ciao.

Grillning 2011

Jag kom just på att jag glömt visa bilderna från grillfesten förrförra helgen, så här kommer ett urval.

Kaffe och kaka när alla kommit.

Femkampsdags.

Första grenen: dra ett snöre genom alla lagmedlemmars tröj-/skjortärmar.

Hitta dumlekola i en skål med havregryn.

Stolt farfar (farmors lillebror) med sitt yngsta barnbarn.

6 augusti 1988

Idag firar mina fina föräldrar tjugotreårig bröllopsdag. Jag var där, i Hälleberga kyrka, när de sa ja till varandra. Grattis!

Bilden är tagen samma tid förra året då vi befann oss vid Nordsjökusten.

Minnen från “förr”

Lyssnar på musik medan jag varvar ner för kvällen och laddar för tre dagars jobb. När denna låt från Eurovision snurrade igång fick jag genast minnen från den kvällen då finalen gick. Jag hade precis kommit hem från lägret i Agebo och satt mig i soffan hemma hos mina föräldrar för att kika på finalen ihop med min syster. Pappa var på jakttornsbygge och kom hem en stund efter mig. När han kom hade han handen omlindad. Han hade skurit sig på en plåt. Jag fick “nöjet” att omplåstra hans ganska fula sår, som enligt mig borde ha sytts. Och sådär i efterhand tyckte han nog det själv också, men just då hade han inte tid. De byggde ju torn. Ja, det är märkliga minnen man har.

Morfars kalas

Den 25:e juli fyllde min kära morfar hela 70 år. Detta firades redan lördagen den 23:e med stort kalas i Gullaskruvs Folkets hus.

Fullsatt i salen.

Mormor och morfar.

Snapsservitören, eller om man hellre vill morbror, Olof.

Vad vore ett kalas utan snapsvisor.

“Ja må han leva uti hundrade år!”

Bilder från olika tidpunkter i jubilarens liv.

“Vart är ni?” Alla som befann sig i rummet presenterades med namn och släktskap.

Tre pojkar som visade var de fanns. Från vänster: Philip (kusin Johannas pojkvän), Tobias (kusin) och Daniel (kusin).

Underhållning på G.

Lillkusinen ville hjälpa farfar.

Kusin Linda kompade…

…när vi andra kusiner sjöng för vår morfar/farfar. Vi sjöng En kväll i juni, eftersom den ju handlar om morfar. Och så framförde vi en nyskriven text till melodin Mors lilla Olle, som handlade om just vår lilla Olle. Även en sång på melodin Evert sjöngs. Den texten skrev vi för en sisådär tio år sedan kanske.

Albin kollar in sin mormorshandväska.

Bar ställdes upp och man hade hela 4 drinkar att välja på.

Populär skål bland stora som små.

Två kusiner som höll tal till sin morfar.

Strålande morgon

Måndag. Klev upp vid sju för att duscha och hinna torka. Vid åtta öppnar nämligen Astrakanens öppna mottagning för morgonen. Så jag tog mig ner dit och visade upp mitt märke för en doktor. Det är mycket troligt ett fästingbett, ungefär som en femkrona i storlek. Ömt och eländigt. När morfar firade födelsedag förra helgen fick jag ett gäng myggbett och trodde att även detta var det först, men sen började det att bete sig annorlunda än myggbett. Han är inte helt 100 % säker på att det är Borrelia och man kan inte ta några prov för att kolla det heller. Men han tyckte det skulle behandlas som att det faktiskt ÄR Borrelia, eftersom det ändå verkar tyda på det. Så grattis till mig. Kåvepenin 3 gånger om dagen i 10 dagar. 1-gramstabletter, stora som hus.

Men men. Solen skiner från en klarblå himmel, så livet är inte så pjåkigt ändå. Ska visst vara så större delen av veckan.