Så är det

Här har det visst inte hänt något på en hel vecka. Inget nytt under solen. Fortfarande inget jobb. Det jag skulle söka som personlig assistent hann försvinna under tiden ajg filade på mitt ansökningsbrev. Känns lite surt. Måste byta om. Ska vara hos sjukgymnasten om en kvart. Oops.

Säger GRATTIS till kusin Linda som fyller 22 idag!

Börja träna

Dagen började (nästan, var där vid elva) med ett besök hos den nya sjukgymnasten, Mona. Fick visa mina övningar och så bestämdes det att jag ska tillbaka på fredag för att få instruktioner på maskinerna i deras "gym". Åkte hem och åt lunch. Sen åkte pappa och jag till Kalmar. Han lämnade blod och sen åkte vi till Baronen där en dörrklocka och en klämpärletång inhandlades. Vidare till Rusta och sen IKEA. På Ikea fikade vi päroncheescake och inhandlade diverse nyttiga prylar. Vi hade ett par timmar att slå ihjäl innan mamma skulle hämtas ute på Varvsholmen, så vi åkte in till stan igen. Gick i diverse intressanta butiker. Jag var på jakt efter smycken att ta isär, men jag hittade ingenting. Vi åt glass från glassbaren mitt i Baronen. Jättegott, verkligen.

Frisering och återseende

Klockan 10 idag slog jag mig ner i en stol hos Junije på SalongTwister och fick frisyren fixad. Istället för platt, rakt, jobbigt hår har jag nu fina lockar. Det blev precis sånna lockar som jag hade tänkt mig. Det är inte krulligt, utan lockigt. Underbart. Drygt två timmar senare lämnade jag salongen och gick hem. Fick några prover av både schampo och conditioner för att se om de funkar för mitt überfeta hår, istället för det medicinska schampo jag använder för tillfället.

När vi var på Kvantum så stod det en tjej vid en kyldisk och tittade på mig. Jag tittade tillbaka, kände igen henne. När jag gick förbi tilltalade hon mig med namn. Det var Rigona från min tyskaklass på högstadiet. Det var kul. Henne har jag inte sett sedan just högstadiet.

På Drill-RM som går av stapeln i Kalmar den 22 mars ska jag vara "plåsterhållare", som mamma så fint uttryckte det.

Nu, mina vänner, är det sängen som gäller. Natti.

Nu har jag räknat in mina får, och mina pengar

Sådär. Då har jag krupit ned under täcket, för andra gången inatt. Preciiiis när jag hade gjort det förut så ringde min syster och undrade om jag inte kunde hämta dem utanför twentynine. Snäll som jag är, eller om det var för att jag visste hur kallt det var, så drog jag på mig kläderna igen och gav mig ut på de sliriga vägarna i vår vintervita stad.

Strax innan Elin ringde hade jag köpt en lott på Svenskaspel.se - Skrapkryss, som jag börjat skrapa. När jag kom hem fortsatte jag ju naturligtvis. Och jag vann. 500 kronor vann jag! Dessuom vann jag 300 kronor på Keno häromdagen. Vilken vecka. 800 kronor rikare. Det är fina pengar som får gå till mitt frisörbesök på måndag.

Godnatt!

Två lata "kids"

Jag pratar med min syster. Eller, pratar är väl kanske inte rätt ord egentligen. Vi kommunicerar över MSN. Ja, du läste rätt. Jag och Elin sitter i varsitt rum, med varsin dator. Åh, så lat jag känner mig. Vi orkar inte ens ropa till varandra. Fast jag bör väl å andra sidan inte ropa så mycket. Jag hostar en del. Det liksom killar litegrann i min stackars hals, om jag inte hostar, för då river det.

Ang. rubriken. Pappa kallar oss "kids".

Rikedom mäts i antal tjugolappar

Jag hämtade upp min plånbok för en liten stund sedan för att jag skulle kunna logga in på Handelsbanken (behövde min kodbricka). Men det visar sig att jag tydligen "glömt" mitt användarnamn. Tänkte föra över pengar til mitt spelkonto hos Svenskaspel så jag kan förlänga mitt Keno. Så då skulle jag föra över direkt från bankkortet istället, men se det gick inte heller, för det står att jag har 0 kr av veckobudgeten på 500 kr att föra över. Bullshit. Jag har inte fört över några pengar sedan den 2:a februari, vilket är mer än en vecka sedan.

Hur som helst, passade på att rensa ur kvitton som låg bland pengarna och räknade till 360 kronor i tjugolappar.

Fortfarande risig

Idag är jag inte riktigt lika sjuk som igår, men känner mig ändå rätt risig. Tempen hade dock sjunkit en hel grad imorse, jämfört med samma tid igår, till 37,9. Har en massa gojs i halsen, vilket är jobbigt. Mest legat i soffan idag. Tagit det lugnt, kollat på TV. Fick ge mig ut till stallet och hämta Olivia.

Känner att jag måste köra en smyckesdrive och tillverka några smycken nu. Inte gjort det på länge.

Sjuk

Redan igår kände jag mig lite halvdassig, med ont i halsen och sådär. Imorse närjag vaknade hade jag ännu mer ont i halsen, huvudvärk, ont i nacken, lätt illamående och feber. Känner mig bättre nu, men det blev inget Beta ikväll.

Min dator är pigg och kry igen föresten. Fanns inget annat att göra än en fabriksåterställning, så jag gjorde det igår. Nu återstår bara att fixa så att det blir som jag vill ha det. Måste lägga in Office och allt sånt igen. Men det är det värt.

Växjö

I helgen har jag ansträngt min kropp, ganska intensivt. I lördags morse var vi sju personer som åkte till Växjö. Där väntade intensiv övning av en massa låtar jag inte hört förr, plus ett par som var lite mer kända. Vid halv tio klev vi in i Skogslyckans kyrka och halv sex lämnade vi den för att åka hem.

Igår var det dags att sätta sig i bilen och fara till Växjö igen. Klockan två började övningen och vid fem var det dags "på riktigt". Växjö konserthus fylldes av folk och vi sjöng och rörde oss i takt till den medryckande musiken. Gladys del Pilar äntrade scenen och tillsammans med henne fyllde vi en och en halv timme med gospellåtar. Recencion av evenemanget hittar du här.

Gradängerna kändes instabila, men de höll. Ojoj vad de svajade. Dåligt med plats fanns det att röra sig på. När vi började igår såg jag jättebra där jag stod. Det är ju en fördel att se den som dirigerar. Men helt plötsligt flyttade en tjock körtant, som varken kunde röra sig eller klappa i takt, upp och trängde sig in mellan mig och den jag stod bredvid. Då hamnade jag bakom någon som var ungefär lika lång som jag, vilket resulterade i att allt jag såg var ett hårfäste.

Virus

När jag tartade min dator igår kväll upptäckte jag ett virus. Ett smart virus, för det hette antivirus360. Lätt att många kommer gå på den. Helt plöstligt blockades jag från sidor jag går in på dagligen och uppmanades att ladda ner nått skydd för 50 dollar. Nu har jag fått bort det där programmet, men mitt antivirusprogram slutade fungera på köpet, så det håller jag på att ladda hem igen. Men det tar sån tid.

Det var bättre förr, helt klart

Men vilket kaos. Jag hörde första låten i melodifestivalen igår kväll och stannade kvar för det verkade lovande. Trodde definitivt att den första, Nina ?, skulle gå vidare.

Men hur kunde Caroline af Ugglas gå vidare? Eller är det det som är tricket, se drogad ut och bära turkosa gummistövlar?

Och Mede sen, vilket irritationsmoment. Där har vi ännu en anledning till att låta bli att kolla på fler avsnitt. Hon var bara jobbig att lyssna på, och alla dessa klädbyten. Det kändes bara så löjligt.

Nej, tillbaka till tiden då man bara behövde se ETT melodifestivalavsnitt och den som fick flest röster vann. Punkt.

Dålig stil

Idag är jag sur.

Pappa hittade en bil på Blocket som såg fin ut. Igår ringde han till säljaren och de bestämde att han skulle få komma och titta på den idag klockan 16. I Ryd fanns den. Tanken var att den, om den verkligen var så fin som den såg ut på bilderna, skulle få följa med oss hem direkt, så jag fick följa med för att kunna köra en av bilarna. Eftersom bilen ändå fanns 10 mil bort valde vi att åka tidigare för att passa på att kolla in Börjes i Tingsryd, där vi inte varit på länge. Vi passade även på att fika. Två koppar kaffe, en dubbelmacka och semla gick på 34 kronor. Det ni. Dessutom var det gratis att parkera. Klockan drog sig mot avtalad tid och vi körde ut till den adress vi fått. Min syster ringde upp oss strax innan vi kom fram och sa att vi fått ett sms med texten "saab är såld". Pappa ringde upp säljaren, som bekräftade att hon sålt bilen. Allt hon verkade ha att säga när pappa försökte förklara att man inte kunde göra så var att hon hade skickat ett sms och försökt ringa. Tillslut la hon på luren, och då pappa försökte ringa igen hade hon lagt av luren (vi pratar inte många minuter här). Hur kan man bete sig så? Vi pratar om en vuxen människa som totalt struntade i att hon lovat att vi skulle få titta på bilen. Vi hade ju trots allt 10 mil enkel resa, bara för att titta på denna bil. En muntlig överenskommelse är ju också en överenskommelse. Det vi just nu känner oss lite gladare av är att hon hade sålt bilen för 3000. Pappa hade tänkt bjuda 5000.

Annars vill jag skänka varma kramar till alla som vill ha.