Skinande rent

Under sååå lång tid har vattenkokaren behövt en liten uppfräschning. Som med allt annat så har det bara rullat på och inte blivit av. Förrän igår. Har börjat intressera mig mer och mer för rengöring med så naturliga produkter som möjligt och efter lite letande så hittade jag ett tips på att rengöra vattenkokaren med ättika. Första omgången blev ingen större skillnad. Tog till diskborsten, men det var lite knöligt om vi säger så.

Det blev en andra omgång med ättika och vatten. Denna gång med tillägg av bikarbonat. Och det bet kan jag säga. För det första så bubblar det och fräser bara man kombinerar ättika och bikarbonat. Lite kokande vatten på det och saken är klar.

Tänka sig att det gick att få den så skinande blank utan att skrubba sig fördärvad. Det trodde jag knappt när jag började.

På tillväxt i köket

Har jag visat mina små pelargonbebisar som bor i köksfönstret?

Den första har jag medvetet brutit av från en av de plantor som ser så tanig och ledsen ut. Ner med grenen i lite såjord och så lite kärlek och omtanke. Och sol. Visst har den börjat växa till sig och bli fin? Tyckte inte jag såg någon skillnad när den stod i fönstret, men nu när jag jämför med bilder på hur liten den var när den planterades så syns det tydligt hur den har växt.

Den andra lilla plantan är ett försök att rädda en liten olycka. När jag plockade bort vissna blommor från min Mårbacka i sovrummet hängde det med några små blad längst ner i botten. Tänkte först bara kasta bort den, men så kände jag ändå att jag ville göra en chansning. Funkar det så funkar det, liksom. Och se på tusan, visst funkar det. Den lilla lilla miniplantan börjar minsann få små rötter. Så himla roligt! 

Till våren tänker jag ta fler sticklingar. Kanske främst från de två stackars pelargonerna som står i gästrummet och på Eriks rum, de ser så ledsna ut. Det borde gå att få ut iallafall tre nya plantor per växt. Men de kanske repar sig under vintern. Vem vet?

Medan vi väntade på att kvällsmatsäggen skulle koka och Håkan skulle komma hem så fick den lilla lilla mårbacka-plantan en liten uppiffning. Insvept i cellofan och silkespapper står den mjukt på spets. Under spetsen dekorationssten som levde farligt där den låg innan (på ett ljusfat, lättåtkomligt för en klåfingrig 1,5-åring).

Spetsen är för övrigt en liten bit av det som blev kvar efter min brudklänning. Jag skulle egentligen använda den till att sy ett insynsskydd till ytterdörren, men det var tyvärr lite för liten bit kvar. Men det är ingen fara på taket, jag har annan spets att sy insynsskydd av.

Bloggkärlek

Jag tar gärna tillfället i akt att hitta nya bloggar att läsa och inspireras av. Denna gång genom att för första gången delta i ett länktåg. Detta kommer också att ge er möjlighet att hitta nya inspirerande bloggar när hela listan publiceras. 

Ser fram emot att kolla igenom alla bloggar i listan och hitta  några guldkorn. Hur många, och vilka, som är med återstår att se.

Vill du också vara med? Klicka in dig till Lindas länktågsinstruktioner här. 

Livet kan ändras fort, även till det bättre

Om någon hösten 2013 hade sagt till mig att jag inom fem år skulle vara gift, ha barn och ett familjeliv på landet, med allt vad det innebär, hade jag bara skrattat åt den personen. 

Då, oktober 2013, var jag nyopererad för giftstruma och kämpade på ett jobb som ett halvår senare höll på att skicka in mig i den berömda väggen me huvudet före. Med giftstruman blev jag mindre stresstålig än jag varit tidigare, något jag verkligen blev medveten om på våren 2014 när jag liksom kraschade hos sjukgymnasten och blev nertvingad till vårdcentralen med yrsel och bröstsmärta. Två veckors sjukskrivning räckte. Den gången. I samma veva bytte jag jobb. Från en heltidstjänst på en gruppbostad med 7 boende till en 70%-ig assistenttjänst med arbetstid främst kvällar och helger. Det var också då Håkan och jag fick kontakt för första gången. 

Nu, oktober 2018, ligger jag i husets största sovrum. Huset på gården på landet. I byn med de bästa grannar jag någonsin haft (jag ljuger inte, har verkligen aldrig haft så bra grannar som nu). Jag är gift med min fina Håkan och har två fina barn. Och en hund. Jag har förmånen att få vara föräldraledig från min fasta tjänst på kommunen. 

Med Håkan i mitt liv fick jag också en familj till. Svärföräldrar, svägerskor och svågrar. Och extrakusiner (Håkans kusiner alltså). 

Mitt liv är kanske inte perfekt i andras ögon, men jag gör vad jag kan för att skapa ett drömliv. På mitt sätt. Vårt sätt. Gör vad som känns bäst för oss. 

Nu blir det frukost med min underbara familj! 

Vill du veta hur det är att ha småbarn?

Om du inte har egna barn och vill veta hur det är kan du be någon (vem som helst som kan lyda uppmaningen "riv ut allt du kan och strunta i att jag ber dig sluta") att bära in helt random saker till dig när du sitter på toaletten. 

T.ex. en tom konservburk från soporna och en tom pankoförpackning. Om förpackningen inte redan är tom ber du din "någon" att tömma den på köksgolvet först. 

Smaken av simhall

Det går inte att komma ifrån. Varje gång jag äter lättsaltade chips så "smakar det simhall". Inte så att det smakar klor eller något sånt, men när jag var liten och besökte simhallen och besökte simhallen med kompisar så hände det mer än en gång att besöket avslutades med just en liten påse lättsaltade chips. Och saft. Gul eller röd saft som serverades från en maskin i en brun plastmugg. 

Trots att detta utspelade sig i Nybro simhall för en sådär 20 år sedan så kommer smak- och doftsinnena tillbaka varje gång jag äter lättsaltade potatischips. Doften av klorerat vatten i simhallen i min barndoms stad. 

Purina Beyond med kyckling

~Sponsrat inlägg~

Genom smartson har Timjan fått testa Purina Beyond med kyckling. Inget tillsatt vete, inga konstgjorda färgämnen, smakämnen eller konserveringsmedel. 

Ingen tvekan om att fodret gick hem! De första dagarna blandade vi det nya med hennes ordinarie foder. Det var det nya som smaskades först.

Ännu en bra grej är att jag fick hem två påsar, en till Timjan och en att ge bort till en vän. Så är du sugen på att testa är det bara till att höra av sig. Först till kvarn!

Hemmagjorda dammsugare

Av sockerkakan Erik och jag bakade häromdagen blev det ju dammsugare. Inte det lättaste, men ack så gott. Förutom smulor av sockerkaka så smulade vi även ner några kolakakor som var kvar sedan dopet, och lite av vårt hemmagjorda ströbröd. Jag är kluven till att göra dem igen. Alltså, de blev så himla goda! Men lite knöliga att tillverka som sagt. Själva smeten mjuknade jättesnabbt när den stod i rumstemperatur och skulle rullas. Att den var så mjuk ställde sedan till det när "korvarna" skulle kläs med marsipan. Den tunna marsipanen torkade så fort. En annan gång ska jag testa att göra på ett annat sätt.

De blev godkända av familjens, just nu, yngsta snasktestare!

På tredje dagen...

Så var den då här, dagen då maken ÄNTLIGEN fick ta bössan med sig ut på älgjakten. Polisen har haft mycket att göra med alla licenser inför jakten men i fredags ringde de och sa att allt var klart och att licensen borde komma på måndag. Det kom dock ingen licens i måndags och Håkan var besviken. Men så igår låg det där brevet i vår gröna låda. Så efter två dagar dom drevkarl kunde han i morse gå ut som en riktig jägare. Smörgåsar i ryggsäcken och bössan på ryggen. 

Själv har jag fått hjälp av Erik med att baka en sockerkaka. Delar av den ska bli dammsugare. 

Hur ska jag orka om veckan börjar såhär?

Då kör vi måndag igen. Maken är ute i älgskogen och barnen är grinigare än någonsin. 

Eriks feber har äntligen släppt efter fyra dagar men tillsammans med vår BVC-sköterska bestämde vi att skjuta på dagens planerade BVC-besök till nästa vecka. Han är fortfarande snorig och hostar en del, känns dumt att vaccinera när utgångsmåendet är sådär redan från start. 

Ludwig börjar bli snorig. Inte så konstigt med tanke på att Erik envisas med att byta napp med honom hela tiden, hur jag ska få honom att sluta med det vet jag inte. Tips, någon? 

När jag var ute och tömde en kruka med vissnade blommor på komposten så fick jag syn på ett smultron i krukan. Och minst fem blommor räknade jag till. Hösten levererar. 

Kärlekshelg

Igår gifte sig min svägerska K med sin T på Skärva Herrgård utanför Karlskrona. Första gången jag var på en borgerlig vigsel. 

Efter frukost kom min mormor och körde oss till tåget. Barnen var med min mamma hela dagen. Efter byte i Emmaboda rullade Krösatåget mot Karlskrona. Vi hämtades av R och åkte ut till festplatsen. 

Höga dekorationer med torkade lönnlöv,
röda rosor och pärldetaljer. 

Efter lunch utomhus (!) hjälpte jag svärmor med att färdigställa dekorationerna till det rum där själva vigselceremonin var och sen blev jag som min mormor 🙈, jag stod och diskade glas medan alla andra gäster pratade och umgicks. 

När K och T fått varandra fortsatte dagen med fotografering, middag och dans. 

Tack för att vi fick dela dagen med er! 

❤️

En heldag med kusinbus

Hela måndagen spenderades hos barnens farmor. Efter dopet i lördags stannade faster och kusin kvar i Småland så igår fick kusinerna umgås riktigt ordentligt. Nyttigt för Erik att lära sig att dela med sig. Blir ju inte så mycket sånt annars. De gånger vi är på kyrkans barnverksamhet leks det i max en timme, sen är det sång och fika. Jag kan sakna att gå på tex öppna förskolan (vilket vi aldrig gjort), men att åka till Eksjö för det känns inte superlockande. Inte för att det skulle vara nått fel på ÖF i Eksjö, men att åka sju mil nån gång i veckan för att gå på ÖF lockar inte jättemycket. Det är så himla trist att de stängde i Mariannelund lagom tills Erik var stor nog att börja gå dit. 

Såhär gör man med tutan! 

Helst skulle ju Erik o kusin B ha samma leksak, samtidigt. 

Ludwig då? Jo, han låg i babygymmet mitt på köksgolvet och var så nöjd så. 

Det är inte så ofta kusinerna får tillfälle att ses pga långa avstånd så att få en hel dag såhär var ju helt fantastiskt. Sist de sågs var innan Ludwig föddes och han är ju redan fyra månader. 

Att visa legitimation i vården

När jag körde in till Eksjö tidigare idag kom jag att tänka på att typ enda stället där jag får visa legitimation när det gäller kontakt med sjukvården är när jag ska träffa kuratorn. På alla kallelser står alltid att man ska ta med legitimation, men det är nästan aldrig man behöver visa den. Inte ens när jag skulle opereras förra veckan behövde jag visa den. 

Alltså skulle egentligen vem som helst som är kvinna och ser ut att vara i 30-årsåldern och kan rabbla mitt personnummer kunna gå till doktorn och utge sig för att vara jag. Tänk vilka konsekvenser det skulle kunna ge. 😱

Jo just det förresten, på akuten när jag hade gallstensanfall i somras fick jag visa den. Jag stod dubbelvikt av smärta över receptionsdisken och kämpade som bara den för att få fram körkortet.

Dopförberedelser

Det börjar dra ihop sig till dop. Nästa lördag döps Ludwig i Ingatorps kyrka och efteråt bjuder vi på lunch i församlingshemmet. Ett 40-tal personer blir vi, både vuxna och barn. Liksom till Erik så gör jag en vimpel med hans namn. Jag tänker att de får hänga på deras rum längre fram och när de inte vill ha dem uppe längre kan de läggas i respektive minneslåda.

Jag har bakat både chokladsnitt och kolakakor senaste veckan och idag har vi haft prästen här på dopsamtal. Psalmer är bestämda, liksom alla texter vi fått vara med och välja. 

Har du sett herr Kantarell?

En stund efter frukost packade vi in barnen och hunden i bilen. En snabb handlingstur i Hjältevad och sedan ut i skogen på svampjakt. Vi fick äntligen tillfälle att inviga de svampknivar vi köpte förra året när min kusin sålde jultidningar. 

Håkan var ute på jaktrunda igår eftermiddag/kväll och hittade lite svamp. Den hamnade i korgen idag. Erik var inte helt imponerad av att behöva traska omkring i skogen. Det gick bra när han fick hålla handen, annars stod han still och skrek. Det slutade med att jag bar honom på ena armen och svampkorgen i den andra. Inte helt bra känner jag i magen nu...

Timjan sprang mellan oss i skogen och var så nöjd med tillvaron. Det sista hon gjorde innan vi skulle åka hem var dock att bada i nån härlig dypöl... Så det blev en dusch med vattenslangen när vi kom hem igen. Fy tusan som hon såg ut, alldeles svart. Hon luktade inte pepparkaka heller, om vi säger så. Måste komma ihåg att tvätta kudden som ligger i hennes bur i bilen.