Ibland säger min sambo till mig att jag är söt. Inte snygg, men väldigt söt. Det är ju fantastiskt att få höra en sån sak av sin sambo, men problemet ligger i att jag har så svårt att ta till mig det. Det är en gammal kommentar som gör det så fruktansvärt svårt för mig att förstå att någon tycker att jag är söt.
En gång, på högstadiet, sa en klasskamrat till mig att jag var fet och ful. En gång, men det räcker för att ha fått mig att känna mig sådan resten av livet. Helt omedvetet, varje gång någon säger att jag ser bra ut eller är söt, så dyker det där minnet upp. Det sårar mig lika mycket varje gång det dyker upp, och jag minns precis hur det var. Jag undrar om han idag är medveten om hur mycket han sårade mig.
Att under nära 15 år bli påmind om denna händelse varje gång någon säger att man är söt är verkligen inte lätt. Det har förstört mig ganska mycket faktiskt, har fått mig att tro att alla nog tycker att jag är fet och ful. Jag vet ju såklart att det inte är så, men det förföljer mig.
Jag jobbar på det, att själv se att jag nog är rätt söt ändå. Det tar tid, men det får det väl göra då.
Jag älskar min Håkan, som stöttar mig i allt!
