Det löser sig

Nu är det bekräftat att jag har fått en praktikplats. Min 4 veckor långa praktik i kursen Akutsjukvård kommer jag att göra på Medicinavdelning 41, invärtesmedicin, på Oskarshamns sjukhus. Om två veckor ska jag åka dit för att säga hej till min handledare och förhoppningsvis få koll på hela schemat. Som det ser ut idag vet jag bara hur jag ska gå den första veckan, men det räcker ju en liten bit.

Det största problemet blir att bemästra min morgontrötthet. När det är dagturer börjar jag 06.45. Har en restid på en knapp timme vilket gör att jag behöver köra hemifrån absolut senast 05.30 för att vara ombytt och klar tills det är rapporteringstid. Det löser sig, man lyckas alltid när man måste. På Kyrkogatan började morgonturerna 06.30, men då hade jag max 10 minuter till jobbet med cykel… Jaja, det är bara till att bita ihop. Det gäller ju bara 4 veckor. En aning jobbigt kan det ju bli när ett kvällspass som slutar 21.30 följs av ett dagpass som börjar 06.45. Inte många timmar att sova på. Kanske kan låna en säng på avdelningen… ;) Nä, men det löser sig.

Huvudsaken är att jag äntligen har en praktikplats och ska få lära mig saker iklädd landstingspyjamas. Som jag har längtat, ända sedan det blev klart att jag skulle läsa denna kurs. Bara tre veckor kvar tills det är dags.

Lördagstacos

Igår kväll hade vi besök av Håkans föräldrar och bror. Vi bjöd på tacos med vildsvinsfärs. Supergott är det. Resterna åt vi till middag idag. Vi skulle gjort chokladfondant också, men vi var så mätta att vi bara ställde fram godisskålen.

Hundarna hade de med sig, och det är med hundar som med barn, är det tysk får man kolla vad de har för sig… När vi andra satt och åt och pratade i godan ro passade Maja på att lägga sig tillrätta i soffan. Jag hade inte hjärta att köra ner henne.

Vi har egentligen sagt att vi inte ska ha hundarna i soffan på grund av allergi, men vi kanske får omvärdera lite. Det är rätt mysigt att sitta i soffan och ha en hund bredvid sig/i knät.

Tiden går galet fort

Idag är det ett år sedan jag träffade min fina fina Håkan för allra första gången. Jag var galet nervös och han har sagt att det tog en halvtimme innan vi fick ögonkontakt, att jag mest tittade på allt annat. Det stämmer säkert, tyvärr. Men jag minns än hur nervöst och pirrigt det var. Samma pirr kan jag känna än idag när vi ses efter att ha varit ifrån varandra ett tag, som nu när han varit borta en vecka. Jag kommer säkert känna pirret i magen när han kliver innanför dörren i eftermiddag.

Jag måste säga att året har verkligen gått fort och vi har hunnit med att uppleva mycket tillsammans. Vissa saker slår andra med hästlängder, men jag hade inte velat vara utan en enda av de tillfällen jag fått uppleva tillsammans med min älskling.

För, säg 1 år och 1 månad sedan, hade jag aldrig kunnat drömma om att mitt liv skulle kunna se ut som det gör nu. Jag tänkte faktiskt att efter som jag var så pass “gammal” redan, så skulle jag troligtvis tillbringa resten av livet på egen hand. Det kändes sorgligt då, men det var så jag trodde att det skulle bli. Idag vet jag annat, tack och lov!

Överraskades med blomsterbud. Fina blommor från min fina sambo. Han hann dock komma hem innan blommorna kom och hade börjat fundera på om det var nått som strulat ihop sig. Men bara en liten stund efter att han sagt det så ringde de och ville leverera.

Bä bä vita lamm

Svärföräldrarna har fått de första lammen nu, och fler är på väg fick jag veta. I morse skickade jag ett meddelande till svärmor för att höra hur det var med dem och det tog inte lång tid innan jag fick denna bilden skickad till mig:

Så himla söt. När tillfälle ges ska vi åka och titta på dem och klappa på dem. Det har jag bestämt.

Helgen som gick

I fredags mitt på dagen blev jag upphämtad av svärmor för färd mot Västervik. Vi kollade till deras segelbåt först och sen blev det shopping. Ska vi sätta ett tema på dagen är det “pyssel”. Började på en loppis och sen blev det fyndande i en liten mysig butik med både pysselsaker och inredning. Där köpte vi fjädrar till påskriset och tillbehör till pyssel. Ett av målen med utflykten var att köpa presenter till Håkans kusin och det lyckades vi med. Både i den lilla inredningsbutiken och på TGR lyckades vi få med oss både det ena och det andra innan det blev en snabbis på Willys och hamburgare på Sibylla.
Vi åkte vidare till Karlssons, men där var det inte alls så kul. Fick tag i en rundtång iaf, hittar inte min…
Sista stoppet var Jula och där handlade vi tills de stängde. Sen drack vi kaffe i bilen innan vi åkte hem. Jag blev lämnad i Järnforsen för att få med mig Håkans bil hem.

På lördagen blev jag bjuden till svärföräldrarna på middag. Passade på att vika klart en bok medan svärmor tovade ett par ägg och en höna för att testa sig fram till ett nytt projekt. På kvällen var det kalas för kusin J som fyllde 12 igår. God mat och efterrätt.

Det var skönt att få komma hemifrån en sväng. Blir så lätt att jag “fastnar” hemma när Håkan är iväg. Jag blir liksom så instängd med mitt plugg.

Jag är jätteglad för mina svärföräldrar som “tar sig an mig” och umgås med mig även när Håkan inte är hemma. Ni är bäst!

Saknad syster

Igår kväll ringde en av mina systrar. Vi pratade i en och en halv timme om allt och ingenting. Vi konstaterade att vi ringer varandra för sällan, men det är så mycket annat som ska hinnas med om dagarna, både när det är vardag och när det är helg.

När man bor hemma tillsammans är det oftast inte lika roligt att prata med varandra. Men nu när vi båda är vuxna och har flytt hemstaden åt varsitt håll så känns det på något sätt lättare, och roligare. Det är inte ofta vi är i Nybro samtidigt och därför blir det inte att vi ses heller. Sist vi sågs var vid nyår, inte mer än drygt två månader tillbaka i tiden, men ändå. Man kan berätta saker för varandra som händer i sitt egna liv, i sin egna “stad”. Dela bekymmer och ta hjälp av varandras kunskaper. Åtminstone jag uppskattar det betydligt mer nu, när vi båda lämnat boet och skaffat egna familjer, blivit en del av någon annans familj.

Jag tycker om min sambos familj, och jag tror att de tycker om mig. Lite iallafall. Det har han sagt så jag får lita på det. Det kunde ju varit så att de inte tyckt om mig alls, och det hade ju varit illa.

Imorgon ska svärmor och jag åka till Västervik på en shoppingrunda. Vi delar pysselintresset, så nån liten pysselbutik lär få besök.

Promenad i solen

När Håkan kom hem efter jobbet tog vi en promenad i det sköna vädret. Vi kunde gå med bara tjocktröjor på, fantastiskt. Nu börjar det äntligen gå mot vår. Vi gick en kort bit längs sjön och sen bort till ICA för inköp av lite middagsmat. Lyxade till det med korv med bröd idag. Imorgon tänker jag blomkålssoppa med baconströssel.

Nä, nu måste jag upp och hämta tvätten.

Tjing.

Världens bästa sambo

I morse hintade jag lite fint till Håkan att det är Internationella Kvinnodagen idag och att det kanske var läge för frukost på sängen. Hörde efter en stund hur det skramlade i köket och in kom han med en skål av gårdagens chokladlasagne. Sen satt vi i sängen och åt denna söta “frukost” tills telefonen ringde och störde med jobb. Kläder på och så blev det en snabb sväng till Järnforsen.

Strålande solsken idag och det var skönt ute, om än en aning blåsigt.

Snart hemma igen!

Då var det lördag igen. Tycker att det går fort mellan helgerna på nått vis, så brukar det ju inte vara. Det brukar ju sega sig fram, och så går helgen fort. Men men, det är helg igen hur vi än gör. Och en bra helg dessutom. Håkan kommer ju äntligen hem igen. Jag är superglad! Har förberett en liten överraskning tills ikväll. Hoppas att det uppskattas.

Hela morgondagen ska vi få umgås och njuta av att vi har varandra. Sen jobbar han på kontoret några dagar innan det är dags att åka igen.

Denna gången har det fungerat bättre för mig när han har varit iväg än var det var när han var borta förra veckan. Då var det skitjobbigt och jag deppade ihop totalt. Det var så många tankar som kom upp. Denna gången har vi t.o.m. pratat på Skype. Senast igår fick jag se min älskling samtidigt som jag pratade med honom. Fantastiskt!

När jag blir osäker sneglar jag ner på min vänstra hand. Då påminns jag om den kärlek jag är omgiven av och så blir jag bubblig i hela kroppen. Det är världens finaste ring som jag fått av världens finaste Håkan. 

Soooool

Idag skiner solen i Hultsfred. När jag skrivit färdigt på skolarbetet för dagen tror jag att det får bli en promenad. Behöver handla också, men listan är för lång för att jag ska fixa att gå till affären. Tyvärr.

Nu är jag snart klar med första inlämningen på nya kursen. Den här har varit svår, för jag har aldrig läst sjukvård innan. Men förhoppningsvis blir det lite lättare med tiden.

Saknad

I måndags åkte Håkan till England för att jobba. 1 ½ vecka skulle han bli borta. Det är lång tid. Idag fick jag frågan om jag ville hämta dem i Nässjö redan på lördag. Yeaj, klart jag vill! Har saknat honom sedan jag lämnade honom på jobbet (fick följa med för att ta hem hans bil) och att han kommer hem flera dagar tidigare än väntat är fantastiskt skönt. Denna gången när han har varit borta har det gått bra. Sist han var borta (härom veckan) var det så jobbigt så och jag får erkänna att jag grät ganska mycket faktiskt.

Det är det som är nackdelen med hans jobb, att han periodvis reser mycket. I början när vi träffades åkte han först på en privat resa till en kompis i Östersund och sedan åkte han på jobb i Polen. Han var borta i tre veckor och det var väldigt jobbigt när vi annars träffades så ofta vi kunde.

Det värsta är att jag vet att han har mer resa på gång, han ska upp till Luleå snart. Mars har knappt börjat och han har varit iväg 3 gånger, och så den fjärde som är planerad. Årets första jobbresa blev till Irland på nyårsdagen och hemkomsten sköts upp gång på gång.

Självklart är det roligt att han får förtroendet att åka ut och jobba på det här sättet, men för mig som blir kvar blir det lite ensamt. Speciellt som jag har en bit till min egen familj. Då är det skönt att få vara del av en familj till och ha svärföräldrarna inte allt för långt borta. Och nu när jag pluggar har jag ju att göra även när älsklingen min inte är hemma.

Veckans sista dag

Då kör vi en söndag. 1 mars är det redan, otroligt vad fort tiden går. Vi pratade om du förut, Håkan och jag, att det har gått så himla fort hittills. Om knappt tre veckor är det ett år sedan vi sågs första gången på en pizzeria i Nybro. Idag är vi sambos och väntar på att få flytta till vårat hus. Känns helt fantastiskt!

Livet kunde inte vara bättre just nu.