Saknad

I måndags åkte Håkan till England för att jobba. 1 ½ vecka skulle han bli borta. Det är lång tid. Idag fick jag frågan om jag ville hämta dem i Nässjö redan på lördag. Yeaj, klart jag vill! Har saknat honom sedan jag lämnade honom på jobbet (fick följa med för att ta hem hans bil) och att han kommer hem flera dagar tidigare än väntat är fantastiskt skönt. Denna gången när han har varit borta har det gått bra. Sist han var borta (härom veckan) var det så jobbigt så och jag får erkänna att jag grät ganska mycket faktiskt.

Det är det som är nackdelen med hans jobb, att han periodvis reser mycket. I början när vi träffades åkte han först på en privat resa till en kompis i Östersund och sedan åkte han på jobb i Polen. Han var borta i tre veckor och det var väldigt jobbigt när vi annars träffades så ofta vi kunde.

Det värsta är att jag vet att han har mer resa på gång, han ska upp till Luleå snart. Mars har knappt börjat och han har varit iväg 3 gånger, och så den fjärde som är planerad. Årets första jobbresa blev till Irland på nyårsdagen och hemkomsten sköts upp gång på gång.

Självklart är det roligt att han får förtroendet att åka ut och jobba på det här sättet, men för mig som blir kvar blir det lite ensamt. Speciellt som jag har en bit till min egen familj. Då är det skönt att få vara del av en familj till och ha svärföräldrarna inte allt för långt borta. Och nu när jag pluggar har jag ju att göra även när älsklingen min inte är hemma.