Konsten att göra ingenting

Idag har jag varit ledig hela dagen. Och vad har jag gjort? Ingenting av det nyttiga slaget. Eller jo, jag stekte mig pannkakor till middag t.ex. Annars har jag gjort så lite som möjligt. Uppdaterat telefonen har jag ju också gjort. Och beställt en ny iPhone5s.

Sovit riktigt dåligt inatt. La mig i bra tid igår kväll. Kunde inte somna så jag la mig på spikmattan en stund (häromnatten somnade jag nästa direkt efter att jag lagt mig på den och vaknade nog en sådär 4-5 timmar senare, fortfarande på spikmattan…) men det hjälpte inte. Var uppe vid halv tre och tog ett par värktabletter för huvudvärken. Måste ha somnat sen och vaknade inte förrän vid nio. Trött som ett as, men det var bara till att ta sig upp och försöka göra någonting. Petade i mig lite frukost och ytterligare värktabletter. Testade att kombinera Ipren och Alvedon, men vill inte påstå att det gjorde nån skillnad. Sen har jag mest legat på soffan. Haft lite musik på tyst i bakgrunden.

Imorgon är det dags för medarbetarsamtal med chefen. Sista timmen på jobbet går åt till samtal och sedan blir det till att träna hos sjukgymnasten en sväng.

Det där med att minnas…

Vet inte för vilken gång i ordning, men idag var jag på Astrakanen igen. Ringde ner förra veckan och hörde mig för hur jag skulle göra med den där huvudvärken jag haft sedan jul. Fick en tid bokad till en av läkarna där och idag var det dags.

Fick berätta om mina besvär. Igen. Men det var ju den tredje läkaren jag berättade det för bara på Astrakanen. Han kollade reflexer, hörsel, blodtryck. Trycket var lågt, reflexerna bra och hörseln var väl också helt okej. Han kunde inte hitta några orsaker till långvarig huvudvärk och valde att skriva remiss för att få göra en CT (datortomografi). Då det är kortare väntetid i Oskarshamn skulle han skicka remissen dit.

Vad jag upptäckte i handväskan när jag kom till jobbet? Minneslappen med alla symtom jag har… Den glömde jag bort när jag var där, och insåg att jag bara kommit ihåg att nämna hälften. Till exempel glömde jag nämna att jag har svårt att minnas saker och att koncentrera mig…

Passade även på att fråga om den där knölen jag har på insidan av vänsterbenet, där jag var fästingbiten för ett par år sedan. Det är en fettknöl kunde han konstatera. Kan vara bra att veta, så slipper man undra.

Pillepillepill

Ägnade en liten stund av söndagskvällen till att fylla på dosetten för tre veckor framöver. Skönt ändå att det är för tre veckor i taget, kunde ju varit värre med bara en vecka, men typ tre tillfällen per dag.

1390672_560241604047903_848845716_n

I den lilla pillerasken ligger nu Levaxin, Betolvex och Dasselta för varje och Folsyra var tredje dag. Blir ju några små piller att trycka i sig, men det får det vara värt om man ska må riktigt bra.

Veckan flyger fram

Då var det fredag igen. Jobbfredag. Fredagsmys blir det ikväll - såklart.

Började dagen (började var väl att ta i, var där ju inte förrän kl 11, men det var det första vettiga jag gjorde idag) hos sjukgymnasten. Det är trevligt att träna där, för sjukgymnasten är ute i träningsrummet och pratar med dem som tränar när han inte har andra patienter, både träning och allt annat. Så var det aldrig när jag tränade på Distriktssjukgymnastiken för några år sedan. Men det är ju så olika på alla ställen så. Bokade nya tider för två veckor framåt.

Jobbhelg nu, i eftermiddag och ikväll är det som sagt jobb. Och imorgon. Och på söndag. Och på måndag… Tur att det är så trevligt på jobbet.

Always look on the bright side of life

 

If life seems jolly rotten
There's something you've forgotten
And that's to laugh and smile and dance and sing

 

Back to work

Har idag jobbat första dagen på ca. 3 veckor. Det är så kul att besöka boende och mötas av “Det var länge sedan du var här. Jag har saknat dig.” Sånt värmer faktiskt och gör det lite lättare. Tänkte att mittemellanturen kändes rätt lagom att börja med, men det har varit full rulle hela dagen och imorgon kör jag på ett dygn. Ingen rast och ingen ro. Tur att jag tycker om mitt jobb så mycket. Vissa stunder under året som gått har jag velat byta bort det, men fanken alltså vad jag skulle sakna det.

Det har tyvärr regnat nästan hela dagen, så vart jag än har gått har jag blivit blöt. Men det har varit ett ypperligt tillfälle att testa regnskorna jag köpte på Lidl för ett tag sedan. De får godkänt, men de är inte så sköna att gå längre i. Inte för mig i alla fall. Jag gick i dem från jobbet till Willys, handlade och gick tillbaka till jobbet. Det var väldigt skönt att byta tillbaka till gympadojjorna efteråt. Hoppas på bättre väder imorgon. Det måste ju inte vara jättevarmt och strålande solsken, men uppehåll vore ju trevligt.

Till lillsyrran: bildvarning

Idag är det sista sjukskrivningsdagen. Det känns rätt bra får jag säga. På måndag är det dags att återgå till vardagen på jobbet igen. Man vet ju aldrig hur mycket som hinner hända på två veckor, men känner jag mitt jobb rätt har jag lite att läsa ikapp.

Igår tog jag bort stripsen och tejpade sen med vanlig brun kirurgtejp.

1382875_550300285042035_432726021_nSåhär såg såret ut en vecka efter operationen. Gult och svullet.

1382355_554475941291136_627098744_n  Två veckor efter operationen är det mycket finare. Fortfarande svullet, men inte alls som en vecka tidigare.

tejpVanlig brun kirurgtejp syns knappt.

Älgjakt 2013

Igår trotsade jag allt vad sunt förnuft heter och klev ur sängen kl. 4. Ja, på morgonen. Helt sjukt, jag vet. Till detta fanns det dock en god anledning. Eller ja, hur god anledning kunde diskuteras nåra timmar senare när jag satt i ett torn mitt ute i skogen och det bara var kallt och rått och mörkt…

Hur som helst, igår var det älgjaktspremiär i denna delen av landet. Jag var med för tredje året, men bara med kameran. Som tidigare år. Förhoppningen var ju naturligtvis att min käre far skulle få skjuta något, så att jag fick vara med hela vägen från skottillfälle till flådd älg. Det blev inte riktigt så, men vi tror att det var en älg modell större som gick i skogen bakom oss när vi satt på första passet på morgonen. Det brakade och knakade och flåsade bakom våra ryggar.

DSC_0203Morgonpasset.

DSC_0210Hela jaktlaget samlat för korvgrillning. Den som skjuter årets första älg bjuder på korv och öl vid nästa års första älgjaktsdag.

DSC_0230 På pass nr. 2. Mitt ute i skogen.

DSC_0237 Lingon fanns det gott om, och övermogna blåbär.

IMG_1642 Årets första fällda älg, en kalv. Skytten är han som står nere till vänster i bild.

DSC_0242Pappa på väg till bilen efter att ha suttit väldigt kort på pass nr. 3.

DSC_0244Många samlade runt andra fällda älgen, en tjur modell större.

DSC_0253Skytt med sin fällda älg.

DSC_0261Upp med älgen på släpet för frakt ut ur skogen.

DSC_0278På plats i slaktarboden. Älgen ska hängas upp för att vägas och bli flådd.

DSC_0284En av dagens medverkande hundar, Tassa.

 

DSC_0291 Inte så pjåkig krona får jag väl säga.

 

Det blev inga fler pass den dagen. Klockan blev alldeles för mycket och det skulle snart skymma, så när älgarna var upphängda och klara åkte vi hem. Jag fick kämpa för att hålla mig vaken vill jag lova. Kollade på Tonårsbossen, men somnade innan det var slut och vaknade lite efter nio. Har sovit som en stock inatt. Tänk att det ska behövas 12 timmar i skogen för att man ska lyckas komma till ro ordentligt.

Varning för bild

Idag vågade jag mig på att plocka bort tejpen på ärret. Hade kanske väntat nån dag om det inte varit för att det vattentäta skyddet som sköterskan la på i tisdags hade blivit vattenfyllt… Tyvärr är jag så löjligt känslig när det gäller mig själv att det var riktigt riktigt jobbigt att pilla bort de tre tejpbitar som satt kvar under förbandet.

Jag har lagt om syrrans äckliga opererade tå, lagt om mammas variga sår på ryggen, assisterat en sköterska vid omläggning av liggsår när jag jobbade i äldreomsorgen och plockat stygn på en kollega för några år sedan. Men när det kommer till mig själv håller jag nästan på att svimma. Löjligt, jag vet, men när de där usla tejpbitarna skulle bort blev jag alldeles yr och det svartnade för ögonen. Men jag har alltid varit sån vad jag kan minnas. Fick bort det tillslut och kunde konstatera att det ser fint ut ändå. Tvättade av lite och tejpade ihop det igen. Det var dock inte helt enkelt att tejpa själv faktiskt. Men det blev gjort i alla fall.

1382875_550300285042035_432726021_n

Svullet är det ju såklart, och gulnat. Men jag trodde det skulle vara mer blått. Fast jag känner mig mer säker nu än innan att det kommer bli fint när det läkt ihop ordentligt. Det är ju vad kirurgen sagt i alla fall, att det ska komma att läka ihop fint. Det han inte visste om det skulle bli riktigt lika fint är det lilla extrasnittet han fick göra innan jag åkte hem, för att få bort dränet (till höger i bild), men det ger sig ju. Skulle det se för jäkligt ut får ja väl försöka lära mig att leva med det.

En vecka går så fort

För en vecka sedan låg jag på UVA på sjukhuset i Kalmar. Mådde efter omständigheterna helt okej. Just då förstod jag inte alls varför kirurgen bara skulle sjukskriva mig i två veckor, det lät som hur kort tid som helst efter att ha blivit karvad i halsen under 1 timme och 40 minuter. Idag känner jag att två veckor verkar väldigt rimligt. Det står i läkarintyget att jag får gå och jobba innan om jag kan, men jag tror att jag behöver den kommande veckan till att samla lite krafter. Denna första veckan har det blivit väldigt mycket bättre än vad det var när jag kom hem i fredags.

Jag blir väldigt snabbt trött i rösten och håller mig ganska tyst när jag träffar folk, för att inte slita på rösten för mycket. Men även det blir bättre och bättre. Sen är det en anspänning i nacken när man försöker röra sig på ett så skonsamt sätt för halsens framsida som det bara går. Snart kan jag nog komma igång hos sjukgymnasten igen.

I tisdags var det dags för nya prover på kalciumnivåerna i blodet. Fick ju en släng av kalciumbrist efter operationen så det behövde kollas upp. När jag ändå var på Astrakanen frågade jag om någon hade tid att kolla till såret och jag fick träffa en sköterska. Hon tog bort tejp och plåster som satt över dräneringshålen men lät tejpen över själva operationsärret sitta kvar. Hon konstaterade att det såg fint ut och så satte hon över ett vattentätt förband.

Att byta ett mot ett annat

Det slog mig idag att samtidigt som jag blev av med en sjukdom (hyperthyreos) fick jag en annan (hypothyreos) som jag kommer att få leva med resten av livet. Livslång medicinering med Levaxin. Jag har inte reflekterat så mycket över det innan, har mest varit glad att slippa giftstruman och dess symptom; hjärtklappning, värmeintolerans, att alltid gå på högvarv, ständig trötthet o.s.v. Istället kommer jag visserligen att få lära mig att leva med andra symptom, såsom alla dessa, men en kropp på lågvarv känns nånstans lite bättre än att den ständigt går på högvarv (kan ju leda till hjärtproblem bl.a.).

Har en hel del nytt att läsa in mig på alltså. Jag hoppas att jag fortsatt får vara en patient på Sköldkörtelmottagningen framöver och få hjälp med frågor och funderingar, tips och råd.

Det heter inte improvisera, det heter forska när man inte vet vad man gör

Var det så här det gick till i torsdags?



När mamma och pappa var och hälsade på mig i onsdags kväll pratade de om denna sketch med Magnus och Brasse. Kollade på den igår och skrattade så det gjorde ont. Det är min typ av humor detta.

Operationen

Inskrivning

I onsdags var det alltså dags för inläggning på sjukhuset. Fick vänta en stund när jag kom dit, för rummet var inte klart. Det visade sig att det var bara gubbar på avdelningen men en kvinna kom samtidigt som jag och vi skulle få dela sal. Kändes skönt. Under tiden vi väntade togs prover och lite samtal med sjuksköterska. Sköterskan som hade hand om det stack två gånger utan att få nått blod. Ovanligt, för jag brukar inte vara svårstucken. Hon fick be en kollega och då gick det bra. Fick lite lunch och mitt i maten kom underläkaren och ville prata lite.

Fick träffa narkosläkaren på eftermiddagen och fick veta att jag skulle opereras tidigt. Jag var kirurgens första patient den dagen. Resten av kvällen var det bara till att försöka slappna av. Umgicks en del med rumskamraten Gunvor. Kvällsmat och mitt i maten kom kirurgen för ett kort samtal. Han undrade om jag hade några funderingar. Mamma och pappa kom förbi efter jobbet för att se hur jag hade det. Svårt att sova var det på natten kan jag lova. Snurrade ganska mycket, och visste ju att jag skulle upp tidigt.

1376536_546212598784137_517578075_n I´m sexy and I know it! Landstingets kläder är ju inte det snyggaste man kan bära, men hey, de fyller sin funktion och det var otroligt smidigt med knappar hela vägen, för alla kunde knäppa upp så mycket de behövde för att komma åt min kropp. ;)

Operationsdagen.

En sjuksköterska väckte mig vid halv sex för att jag skulle hinna duscha och skrubba mig i lugn och ro. Sen var det rena kläder som gällde och det blev lite tid över att läsa en stund innan de körde ner mig till operation. Fick en PVK i vänsterhanden och en fin mössa. In till operationssalen där jag fick lägga mig på operationsbritsen. Blev ordentligt uppkopplad med EKG, blodtrycksmanschett och pulsmätare. Jag blev ombedd att ta djupa andetag i syrgasmasken. Vet att jag tog två andetag, sen minns jag inget mer förrän jag vaknade på UVA. Hade ont men mådde tack och lov inte illa. Visade sig senare på natten att jag fått förebyggande mot det. Det tackar jag för. Låg kvar på UVA hela dagen. Var uppe och gick ganska snart för att gå på toaletten, men det var ett himla bestyr för att komma dit. Tillåt mig att beskriva ett toalettbesök på UVA:

  • Be om att få gå på toa.
  • Få tossor på fötterna.
  • Kopplas loss från alla femtioelva slangar (EKG, puls och blodtryck).
  • Försöka resa sig försiktigt.
  • Sitta på sängkanten.
  • Ledas av en sköterska till toaletten.
  • Få hjälp att hålla reda på alla slangar som måste vara med (dropp och två drän för egen del).
  • Upp med skjorta och ner med byxor.
  • Göra det man ska.
  • Få hjälp med att få upp byxor och ner med skjortan.
  • Försöka tvätta och sprita händerna.
  • Ledas tillbaka till sängen.
  • Försöka hamna bekvämt på sängen.
  • Kopplas ihop med alla slangar igen.

Ett helt projekt som tog en stund varje gång det skulle ske. Vid första tillfället jag skulle upp körde de dock sängen ända fram till toadörren så jag behövde inte gå så så långt då. Men å andra sidan så började det blöda från ena stället där det satt en dräneringsslang så sköterskan fick tejpa dit extra förband. Låg kvar på UVA till dagen efter (fredagen alltså) och jag har inget att klaga på. Alla var så vänliga och har försäkrat sig om att jag inte mått dåligt. Hade naturligtvis ont i halsen och hade även huvudvärk, men fick både morfin, ketogan och panodildropp för att hålla det i schack.

Kirurgen kom några timmar efter att jag vaknat för att tala om att allt gått bra och för att se så att jag mådde bra.

Dagen, och även natten, gick annars mest ut på att försöka ligga så bekvämt som möjligt för att det inte skulle göra ont. Varje gång jag höll på att somna gick blodtrycksmätningen igång (den gjorde det varje hel- och halvtimme på dagen och varje heltimme på natten) och så höll det på…

Dagen efter

På fredagsmorgonen låg jag fortfarande kvar på UVA men kort efter att nattpersonalen bytts mot dagpersonal blev jag upphämtad till avdelningen igen. Där fick jag frukost, och jisses vad gott det var efter 1½ dygn utan mat. Lite risgrynsgröt, te och smörgås. Mums.

1374742_546795082059222_1455748667_n Trött men glad att det är över. Så såg jag ut när jag kom upp till avdelningen igen på fredagen, med en dränslang på var sida.

Dräneringsslangarna skulle dras bort och den ena fick de ut utan problem. Den andra försökte både undersköterskan, sjuksköterskestudenten och sjuksköterskan att få ut, men det gick inte. Vi fick helt enkelt invänta kirurgen som fick kika på det och se vad han hade gjort…

Pappa kom efter jobbet, lagom till jag fick lunch. Sen väntade och väntade och väntade vi på kirurgen. När han kikade på dränet visade det sig att det på något vis hade fastnat i ett stygn och han skulle behöva skära lite. Så in på ett annat rum och få lokalbedövning och så blev det ett extra snitt. Tillbaka in på rummet och försöka tvätta av sig lite och få på sig kläder. Därefter fick vi vänta en stund på att jag skulle bli utskriven och få lite medikamenter med mig hem. Fick några alvedon och kalciumbrustabletter. Hämtade ute Levaxin och Pamol på apoteket innan vi åkte hem.

sår Såhär ser jag ut på halsen idag. Alla vita tejpremsor sitter över själva såret, det större vita plåstret och sen bruna tejpen till vänster täcker hålen efter dräneringarna. Tänkte att tejpen får sitta på över helgen iaf, så får vi se sen hur det ser ut.

Nu är jag hemma och det är så himla skönt. Jag ångrar absolut inte att jag valde att bli opererad, för jag tror att det kommer att bli så himla bra sen. Det är bara just nu som det är lite jobbigt, med att det göra ont när jag rör mig och när jag sväljer. Men det blir bättre och bättre för hela tiden. Att harkla sig, hosta och svälja är inget roligt än, men det kommer ju bli bra det också.

Återbesök på kirurgen om 4-6 veckor, tejpen kan jag försöka duscha bort om några dagar, stygnen försvinner av sig själva och kalciumprov ska tas på tisdag.

Inte många timmar kvar

Jahaja, då var jag inlagd på sjukhuset sedan i förmiddags. Har fått en kvinnlig rumskamrat från Oskarshamn, eller ja, nått mindre ställe däromkring. 

Det började inte så bra med att de fick sticka mig tre gånger för att få ihop lite blod. 

Allt känns ändå bra hittills. Träffat både narkosläkaren och kirurgen. Personalen är trevlig och maten är god. 

Tidigt imorgon (07.15) är det dags. Får väl se hur jag mår efteråt.