En vecka går så fort

För en vecka sedan låg jag på UVA på sjukhuset i Kalmar. Mådde efter omständigheterna helt okej. Just då förstod jag inte alls varför kirurgen bara skulle sjukskriva mig i två veckor, det lät som hur kort tid som helst efter att ha blivit karvad i halsen under 1 timme och 40 minuter. Idag känner jag att två veckor verkar väldigt rimligt. Det står i läkarintyget att jag får gå och jobba innan om jag kan, men jag tror att jag behöver den kommande veckan till att samla lite krafter. Denna första veckan har det blivit väldigt mycket bättre än vad det var när jag kom hem i fredags.

Jag blir väldigt snabbt trött i rösten och håller mig ganska tyst när jag träffar folk, för att inte slita på rösten för mycket. Men även det blir bättre och bättre. Sen är det en anspänning i nacken när man försöker röra sig på ett så skonsamt sätt för halsens framsida som det bara går. Snart kan jag nog komma igång hos sjukgymnasten igen.

I tisdags var det dags för nya prover på kalciumnivåerna i blodet. Fick ju en släng av kalciumbrist efter operationen så det behövde kollas upp. När jag ändå var på Astrakanen frågade jag om någon hade tid att kolla till såret och jag fick träffa en sköterska. Hon tog bort tejp och plåster som satt över dräneringshålen men lät tejpen över själva operationsärret sitta kvar. Hon konstaterade att det såg fint ut och så satte hon över ett vattentätt förband.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar