Operationen

Inskrivning

I onsdags var det alltså dags för inläggning på sjukhuset. Fick vänta en stund när jag kom dit, för rummet var inte klart. Det visade sig att det var bara gubbar på avdelningen men en kvinna kom samtidigt som jag och vi skulle få dela sal. Kändes skönt. Under tiden vi väntade togs prover och lite samtal med sjuksköterska. Sköterskan som hade hand om det stack två gånger utan att få nått blod. Ovanligt, för jag brukar inte vara svårstucken. Hon fick be en kollega och då gick det bra. Fick lite lunch och mitt i maten kom underläkaren och ville prata lite.

Fick träffa narkosläkaren på eftermiddagen och fick veta att jag skulle opereras tidigt. Jag var kirurgens första patient den dagen. Resten av kvällen var det bara till att försöka slappna av. Umgicks en del med rumskamraten Gunvor. Kvällsmat och mitt i maten kom kirurgen för ett kort samtal. Han undrade om jag hade några funderingar. Mamma och pappa kom förbi efter jobbet för att se hur jag hade det. Svårt att sova var det på natten kan jag lova. Snurrade ganska mycket, och visste ju att jag skulle upp tidigt.

 I´m sexy and I know it! Landstingets kläder är ju inte det snyggaste man kan bära, men hey, de fyller sin funktion och det var otroligt smidigt med knappar hela vägen, för alla kunde knäppa upp så mycket de behövde för att komma åt min kropp. ;)

Operationsdagen.

En sjuksköterska väckte mig vid halv sex för att jag skulle hinna duscha och skrubba mig i lugn och ro. Sen var det rena kläder som gällde och det blev lite tid över att läsa en stund innan de körde ner mig till operation. Fick en PVK i vänsterhanden och en fin mössa. In till operationssalen där jag fick lägga mig på operationsbritsen. Blev ordentligt uppkopplad med EKG, blodtrycksmanschett och pulsmätare. Jag blev ombedd att ta djupa andetag i syrgasmasken. Vet att jag tog två andetag, sen minns jag inget mer förrän jag vaknade på UVA. Hade ont men mådde tack och lov inte illa. Visade sig senare på natten att jag fått förebyggande mot det. Det tackar jag för. Låg kvar på UVA hela dagen. Var uppe och gick ganska snart för att gå på toaletten, men det var ett himla bestyr för att komma dit. Tillåt mig att beskriva ett toalettbesök på UVA:

• Be om att få gå på toa.
• Få tossor på fötterna.
• Kopplas loss från alla femtioelva slangar (EKG, puls och blodtryck).
• Försöka resa sig försiktigt.
• Sitta på sängkanten.
• Ledas av en sköterska till toaletten.
• Få hjälp att hålla reda på alla slangar som måste vara med (dropp och två drän för egen del).
• Upp med skjorta och ner med byxor.
• Göra det man ska.
• Få hjälp med att få upp byxor och ner med skjortan.
• Försöka tvätta och sprita händerna.
• Ledas tillbaka till sängen.
• Försöka hamna bekvämt på sängen.
• Kopplas ihop med alla slangar igen.

Ett helt projekt som tog en stund varje gång det skulle ske. Vid första tillfället jag skulle upp körde de dock sängen ända fram till toadörren så jag behövde inte gå så så långt då. Men å andra sidan så började det blöda från ena stället där det satt en dräneringsslang så sköterskan fick tejpa dit extra förband. Låg kvar på UVA till dagen efter (fredagen alltså) och jag har inget att klaga på. Alla var så vänliga och har försäkrat sig om att jag inte mått dåligt. Hade naturligtvis ont i halsen och hade även huvudvärk, men fick både morfin, ketogan och panodildropp för att hålla det i schack.

Kirurgen kom några timmar efter att jag vaknat för att tala om att allt gått bra och för att se så att jag mådde bra.

Dagen, och även natten, gick annars mest ut på att försöka ligga så bekvämt som möjligt för att det inte skulle göra ont. Varje gång jag höll på att somna gick blodtrycksmätningen igång (den gjorde det varje hel- och halvtimme på dagen och varje heltimme på natten) och så höll det på…

Dagen efter

På fredagsmorgonen låg jag fortfarande kvar på UVA men kort efter att nattpersonalen bytts mot dagpersonal blev jag upphämtad till avdelningen igen. Där fick jag frukost, och jisses vad gott det var efter 1½ dygn utan mat. Lite risgrynsgröt, te och smörgås. Mums.

Trött men glad att det är över. Så såg jag ut när jag kom upp till avdelningen igen på fredagen, med en dränslang på var sida.

Dräneringsslangarna skulle dras bort och den ena fick de ut utan problem. Den andra försökte både undersköterskan, sjuksköterskestudenten och sjuksköterskan att få ut, men det gick inte. Vi fick helt enkelt invänta kirurgen som fick kika på det och se vad han hade gjort…

Pappa kom efter jobbet, lagom till jag fick lunch. Sen väntade och väntade och väntade vi på kirurgen. När han kikade på dränet visade det sig att det på något vis hade fastnat i ett stygn och han skulle behöva skära lite. Så in på ett annat rum och få lokalbedövning och så blev det ett extra snitt. Tillbaka in på rummet och försöka tvätta av sig lite och få på sig kläder. Därefter fick vi vänta en stund på att jag skulle bli utskriven och få lite medikamenter med mig hem. Fick några alvedon och kalciumbrustabletter. Hämtade ute Levaxin och Pamol på apoteket innan vi åkte hem.

Såhär ser jag ut på halsen idag. Alla vita tejpremsor sitter över själva såret, det större vita plåstret och sen bruna tejpen till vänster täcker hålen efter dräneringarna. Tänkte att tejpen får sitta på över helgen iaf, så får vi se sen hur det ser ut.

Nu är jag hemma och det är så himla skönt. Jag ångrar absolut inte att jag valde att bli opererad, för jag tror att det kommer att bli så himla bra sen. Det är bara just nu som det är lite jobbigt, med att det göra ont när jag rör mig och när jag sväljer. Men det blir bättre och bättre för hela tiden. Att harkla sig, hosta och svälja är inget roligt än, men det kommer ju bli bra det också.

Återbesök på kirurgen om 4-6 veckor, tejpen kan jag försöka duscha bort om några dagar, stygnen försvinner av sig själva och kalciumprov ska tas på tisdag.