Kyrksyster undrade ju över mitt kyrkliga engagemang, så jag tänkte att jag får väl försöka berätta hur det “kom till”, och vad jag gör idag.
Som så många andra 13-åringar fick jag hem en anmälningslapp till konfirmation nån gång i sjunde klass. Vill minnas att man skulle skriva vilka kompisar man vill läsa med och sådär, men jag hade inte så många kompisar så jag tänkte väl liksom strunta i det där med konfirmationen. Men så kom en klasskompis och frågade om vi skulle skriva varandra så det blev så att jag bestämde mig för att konfirmeras i alla fall. Det var definitivt ett av min bästa beslut i livet!
Jag hade säkert hittat Gud även utan konfirmationen, men det blev ju liksom en hjälp på traven.
Efter konfirmationen startades en ungdomsgrupp i församlingen, en väldigt liten sådan, för vi var bara fem stycken som var med. Jag var med där i många år, det var liksom det som fanns för “oss kristna ungdomar”. Jag älskade min tid i ungdomsgruppen, allvar med bibelläsning varvades med lek och skoj, som lasergame och sånt.
När jag blev för gammal för ungdomsgruppen så fanns det liksom inte så mycket annat som kyrkan kunde erbjuda, nästa steg var ju liksom syföreningen. Men jag nöjde mig med att “bara” vara en vanlig församlingsmedlem som gick på gudstjänster och sjöng i kör (vilket jag gjort sedan jag var en sådär 8 år gammal, sjungit i kör alltså).
Jag har väl hjälpt till med det jag kunnat genom åren. Har varit ministrant vid tillfällen, läst texter och sånt där. Men så blev jag tillfrågad om jag ville bli kyrkvärd, och för ganska precis ett år sedan blev jag välkomnad som kyrkvärd i Nybro församling. Sen gick det en liten tid och det drogs igång ett projekt med gudstjänstgrupper. Vi är fem grupper som tjänstgör var femte söndag, och inför varje tjänstgöringssöndag träffas gruppen och planerar för vem som ska göra vad just den kommande söndagen. Alla får göra det som de är bekväma med, och alla får liksom prova på alla de uppgifter som finns för de frivilliga i kyrkan. Vi som är kyrkvärdar från början har fortfarande kvar våra “titlar” och har ett lite större ansvar för att få det att fungera. Jag tycker att detta är ett jättebra sätt att få fler församlingsmedlemmar att engagera sig i gudstjänsten!
Ja, det var väl väldigt kort om mitt kyrkliga engagemang. Jag trivs i kyrkan, och det skäms jag inte för!
I hissen hemma häromdagen träffade jag en kvinna (vi har sjungit i samma kör förut, och nu bor vi i samma hus) och hennes familj och hon berättade för familjen att jag jobbar i kyrkan, trodde hon. Hon verkade lite förvånad när jag sa att jag inte gjorde det.
