En småtråkig söndag

Igår var vi på grillfest i Vissefjärda med en massa släktingar. När vi kom därifrån lämnade Elin av mig hemma hos mig vilket innebar att att jag inte hade cykeln hemma, fick hämta den idag och även plocka med mig saker hem som glömts i bilen och lämnats kvar hos familjen medvetet. Så efter kyrkan traskade jag bort för att få med mina grejer hem. Hade folket varit hemma kanske jag hade blivit kvar, men mamma och pappa åkte till Kosta så jag kände väl ingen större “nytta” av att vara kvar. De verkade precis ha ätit frukost när jag kom och jag kände väl ett behov av lunch så det blev ett stopp på Kvantum på vägen hem. Har dock inte blivit av att jag ätit än… Men hungern är den bästa kryddan, eller vad man säger.

Imorgon tänkte jag mig en tur till outleten i Kosta efter att jag visat upp mitt “fina” bett för farbror doktorn. Förutsatt att jag får låna bilen. Vill ha burkar till skafferiet. Gärna genomskinliga så man ser innehållet. Stapelbara. IKEAs utbud verkar inte så stort, och de som de har är så stora. Vad sjutton ska man förvara i en burk som rymmer 1,8 liter? Skickade bud med mamma att kolla efter burkar i Kosta idag, så om det det ser lovande ut så hoppas jag det blir en tur dit imorgon som sagt.

 

Update

Mamma meddelade att den sorts burkar jag är ute efter inte finns i Kosta, så det är ingen idé att jag åker dit. Hon var mer inne på nån butik i Kalmar. Den kunde hon dock inte komma på namnet på. Fick tips om Hammarplast i Tingsryd, verkar också rätt intressant i sammanhanget.

Har dock fortfarande inte ätit nått att tala om. Får ta tag i det.

Testing testing

Då testar jag väl att blogga från telefonen då. Spännande. Fick tag på en gratisvariant så jag kan inte lägga in några bilder tyvärr.

Dagens lunch - bästa pannkakorna

Idag på förmiddagen skulle jag infinna mig på Strandvägen. Gick hemifrån kvart över tio, passade på att ta en promenad runt halva sjön. Eftersom jag hade gott om tid satte jag mig ner vid en bänk och läste lite i Aftonbladet. Lagom till 11 var jag på plats på Strandvägen och skrev prov. Gick igenom svaren och fick min delegering. Gutt. Nu behöver jag inte ha en sjuksköterska som tittar mig över axeln när jag gör mitt jobb.

Efteråt gick jag hem till Ripvägen. Plockade av de mogna tomaterna och fixade lunch. Inte med tomater dock. Idag blev det LCHF-pannkakor. Bjuder på receptet här.

2 ägg

2 dl mjölk

2 dl vispgrädde

2 msk fiberhusk

salt

Vispa ihop ägg, mjölk, grädde och salt. Blanda i fiberhusken. Låt svälla några minuter. Ju längre tid smeten får stå desto mer sväller den. Det gör ingenting, men kan bli svårare att få ut i pannan. Stek som vanliga pannkakor, inget konstigt. Receptet ger 6-8 pannkakor. Smaklig måltid.

Obegripligt är bara förnamnet

Måndag förmiddag och det känns fortfarande lika overkligt att matas med artiklar om det ofattbara som drabbat Norge. Under tre dagar har jag fått vara medveten om något så obegripligt som det som hände i Oslo och på Utøya i fredags. Det är verkligen inget jag gillar att vara medveten om. Men det är inget man kommer glömma i första taget. Överallt påminns man.

Kusinerna samlades hemma hos moster i fredags kväll för att gå igenom det vi skulle göra på morfars kalas i lördags. När jag kom hem och loggade in mig på Facebook och möttes av statusar som denna begrep jag inte mycket kan jag tala om. Artiklarna som fanns på Aftonbladet kändes bara overkliga.

Igår, på Aftonbladet, läste jag utdrag från mannens dagbok, med alla hans planer. Alla dessa år som han planerat och skrivit ner sina lögner, för att veta vad han sagt. På ett sätt kan jag mitt i allt detta kaos tycka att gärningsmannen är imponerande. Jag menar alla dessa år av planer, inget har han gjort av en slump. För vartenda steg han tagit har det funnits ytterligare mening. Skrev sitt företag som jordbruk för att kunna köpa en bondgård, för att kunna flytta dit sitt labb och köpa konstgödsel.

Hur man kan ta båten ut till en ö där ungdomar samlats för att få umgås och diskutera med likasinnade och lära sig mer är för mig TOTALT obegripligt.

För att citera min syster: “Hur kan det hända i Norge? De låter ju alltid så glada när de pratar.” Terrordåd händer i mellanöstern hela tiden, där känns det som vardagsmat. Men där är det olika folkgrupper som krigar mot varandra.

Norge är så nära.

Man pratar hela tiden om att livet måste fortsätta efter något sånt här. Men hur ska föräldrar, syskon, barn, mor- och farföräldrar, mostrar och morbröder, fastrar och farbröder, kusiner och pojk- och flickvänner orka leva vidare efter detta? För 94 familjer har livet förändrats för alltid. Hur förklarar man för yngre syskon vad som hänt storasyster och storebror? Alla dessa ungdomar som sett sina kamrater skjutas till döds, och själva blivit skadade, hur ska de våga uttrycka sina politiska åsikter igen?

Norge finns i mina tankar och böner. På kvällarna tänder jag ljus för att ge mitt bidrag till denna mörka kalla värld.

Tyskland

Lördagen den 2 juli fick besked om att en av pappas kusiner gått bort. Eftermiddagen den 3 juli bestämde vi att jag skulle köra ner med farmor och farfar för att de skulle få gå på minnesstunden på tisdagen. Måndagen den 4 juli åkte vi.

Tidigt på måndagen var det dags att kliva upp ur den sköna sängen. Frukost intogs och alla väskor packades in i bilen.

Kaffe och smörgås åt vi vid Ekerödsrasten. Det är en klassiker. Titta på getterna såklart. Stegen var borttagen, så det gick inte att klappa dem.

Fortsatt resa mot Malmö. Funkade skitbra vid brokontrollen. Vi hade BroBizzen i vindrutan så bommen gick upp automatiskt. Väl över blev vi stående i kö ett par timmar. Det hade regnat kraftigt i Köpenhamn så motorvägen var vattenfylld. Tre motorvägsfiler skulle bli en och ledas genom en stad för att komma runt vattnet. Det tog sin tid. De där få kilometrarna tog ett par timmar som sagt.

Väl framme vid båten gick allt smidigt. Med BroBizz hamnar man i en VIP-kö och får köra ombord på båten först. Vi var väl i kontrollen tjugo i och båten gick kvart i. Gutt. Farfar kollade in de rätta sidorna i shopens katalog.

När vi kom av båten ville vi äta. Vi körde in i Burg, men det gjorde typ alla andra också. När vi väl kom dit vi skulle var det bara till att leta efter en parkering, vilket vi också hittade tillslut. Mat blev det och gott var det. Fortsatt färd mot resans mål.

Framme i Holle fick vi äntligen kaffe. En kaka till det, naturligtvis. Grillning av vildsvinsbratwurst och –korv på kvällen. Åh vad skönt det var att få lägga sig sen.

på tisdagen var det minnesstund i ett kapell på en kyrkogård. Jättefint. Det visades bilder på en stor skärm under tiden.

Efteråt var det fika på ett café nära sjukhuset där kusinen vårdats. Det kom mer folk än det hade räknats med så när jag kom med två av pappas kusiner var det redan överfullt. Vi satt nog 8 runt et litet litet bord för max 4 personer. Men finns det hjärterum… Träffade släktingar jag inte minns att jag någonsin träffat.

Sekt på balkongen på kvällen innan vi åt. Skål!

Bad Gandersheim på onsdagen. Först varsin kopp cappucino på en servering sen en liten promenad innan det var dags att sätta rumpan på nästa stol. Denna gång blev det tårta till kaffet. Farfar och onkel Friedel valde Frankfurter Kranz med inte mindre än 9 lager tårtbotten.

 

 

 

 

 

 

 

 

In till stan på torsdagen. Först kaffe och tårta på Café Beste. Sen en liten promenad till ett av alla glasscaféer för att äta glass.

Kvällsmat hos Günther och Magdalene.  Övriga på bilden är farfar och farmor, farfars bror med fru, kusin med fru och svåger.

Vilken utsikt!

Fredag förmiddag begav vi oss till Real, en mycket bra butik. Har allt man behöver. Vi köpte oss varsitt par skor. Lite godis blev det också. Och alkohol naturligtvis. Passade på att köpa vin och sprit där.

På eftermiddagen var vi bjudna till pappas kusin Iris. Hennes systrar Sonja och Kirsten var där också. Kaffe och tårtkalas. Fyra sorters tårtor/kakor. Ojoj. Orkade bara två. Men vilken baksida de hade. En egen “sjö”, ja den går att bada i, med riktig strandsand och strandstolar. En bro och ett litet porlande vattenfall.

Sysslingarna Ronja och Erik.

Yngsta sysslingen på det hållet, fem månader gamla Mattis (ja, han ska heta så).

Efter frukosten på lördagen åkte vi hem igen. Stannade i Heligenhafen för att köpa öl och cider. Åt gjorde vi också innan vi körde vidare. Sen blev det gräddfil i färjelägret och en tripp genom Danmark. När vi kom till Sverige blev det fika på Ekerödsrasten innan Nybro var sista målet. Åh, vad skönt det var! Borta bra, men hemma bäst.