Äntligen tummen ur

Vaknade inte precis på topp. En hejdundrande huvudvärk hälsade mig vaken. Inte roligt alls. Ett par panodil ihop med restan av morgontabletterna fick det bli.

Sålde en kattoalett till kyrkvaktmästar’n. Skönt att bli av med den. Nu ska tjejen som ville ha transportburarna komma och hämta dem och så är det bara en vanlig kattlåda och en klösbräda kvar. Intresserad?

Ett par panodil till gjorde susen och efter lite halvsovande i soffan kändes det mycket bättre. Så bra att jag satte mig vid skrivbordet för att knåpa ihop ett halsband till mammas kollega. Fick ett turkost halsband, silverfärgade kulor (som blev över sist) och ett fint hjärta på kedja att arbeta med. La till vita och turkosa sötisar i två storlekar. Återanvände låset som redan fanns på halsbandet jag fick.

Imorgon är det jobb igen. Skönt med ett jobb man tycker är trevligt.

Ja det är våren, ja det är våren

Vad underbart det var att vakna i morse. Solen sken från klarblå himmel och det var fantastiskt att öppna upp balkongdörren och äta frukost “i friska luften”. Kusin Linda, med mamma och pojkvän i sällskap, var här en kort sväng för att hämta de två kattbäddarna hon köpte av mig.

Efter lunchintag var det bara till att klä sig i svart, hur fel det än kändes med tanke på vädret, och ge sig bort till kyrkan för repetition. Skulle hoppa in på Willys på vägen för att köpa med mig en flaska vatten, men det var visst “vi-ska-handla-på-Willys-mitt-på-dagen-lördag” idag. Men vilken tur jag hade, jag hamnade bakom Josefin i mobila natt och fick gå före henne i kön, med en flaska Ramlösa i ena handen och Bach’s Magnificat i andra.

Konsert klockan 16. När den var slut var jag detsamma. Min nacke är helt körd för tillfället så det blir att hålla vetekudden varm och ta med den i sängen. Inte helt fel för all del.

Många långa år

Kalmar igår igen, för tredje gången på två dagar. Farmor blir kvar över helgen, inlagd på hjärtavdelningen, så vi åkte in med lite extra kläder. När vi satt där på rummet fick hon en rumskamrat, från Nybro. Som hon typ kände litegrann. Gubben hennes hade tydligen jobbat på Munksjö om jag fattade saken rätt.

När vi kom till Nybro igen lämnade vi av farfar hemma och tog en runda till systemet när vi ändå var ute. Lilla O fick snällt sitta kvar i bilen och medan vi var inne i butiken passade hon på att göra jäkelskap. Hon skulle låsa bilen från insidan, men när det var trögt i förardörren så tog hon i lite mer vilket gjorde att hela knoppen trycktes ner och de gick inte att öppna varken från in- eller utsidan. Smart. Så enda alternativet var att krypa in på förarsätet från passagerarsidan. Jag har gjort det en gång förut (på parkeringen vid Baronen i Kalmar) och det är INTE roligt.

Väl på Ripvägen kunde pappa fixa bildörren och vi intog tonfisksallad till middag. Senare på kvällen gräddades det våfflor som avnjöts med grädde och sylt. Mums. Det var på dagen 21 år sedan jag och mina föräldrar flyttade in i huset. Vi hann  också se när Växjö vann över Södertälje, på straffar efter förlängning.

Men alltså

När jag satt där inne på sjukhuset idag och såg alla sköterskor springa förbi kände jag att “men hallå, jag vill också springa omkring sådär och göra skillnad”. Ja, jag blev faktiskt sugen på att börja läsa till SSK igen. Men samtidigt är jag en bromskloss för mig själv. “Hur gick det förra gången? Jag har ju just fått ett jobb.” Ja, en del tankar som snurrar just nu. Nä, jag vet inte just nu. Alls. Jäkla tanke till att dyka upp.

På vift

Idag har jag varit i Kalmar. Två gånger.

Tjugo över sju ringde telefonen. Tänkte att det kanske var jobb på G, men ack så fel det var. Väldigt förvånande var att se att det vara farmor som ringde. Men det var hon som fanns i andra änden när jag svarade. Hon hade pratat med sjukvårdsrådgivningen, pga tryck över bröstet. och var på väg att ringa efter en ambulans. Så det blev för mig att klä på mig och gå in. När hon var ivägskickad till Kalmar blev det frukost för mig och sen åkte farfar och jag efter. Satt en dryg timme i ett akutrum och sen var jag tvungen att åka hem för att gå till jobbet en stund. Lunch efter det och sen in till Kalmar igen för att se vart de hade gjort av’na. Mötte upp mamma och pappa och hittade henne på ITVA. Vi drack kaffe och pratade en stund. Innan hemfärd åt vi räkmacka. Imorgon ska jag troligtvis åka in och hämta hem’na igen.

Vem kom på det där med icke webbaserade hemsideprogram?

Igår cyklade jag bort till Orrepellets igen. Tanken var att jag skulle föra över ett hemsideprogram från deras dator till min. Det gick inte. Gav upp efter nån timme och vi bestämde att jag skulle försöka hitta nått bra webbaserat gratisalternativ. Webbaserat då man lätt kan komma åt från vart man än befinner sig. *tummen upp* Hittad ett som verkar funka bra faktiskt, och la in informationen lite snabbt, bara för att ha något att visa upp för ansvarig på företaget. Nu ska vi bara få över det till hans webbhotell. Känns som att det kan komma att bli den krångligaste biten.

Helt värdelöst med icke webbaserade hemsidebyggare.

Har träffat gudfadern och hans familj. Trevligt.

På eftermiddagen begav jag mig bort till Orrepellets på Åvägen. Där kollade jag in nya sortimentet och pratade/fikade med mormor, morfar, Olof och Kamilla. Sist men inte minst blev det lite gos med sötaste kusinen som ju fyllde år igår. Därför åts resterna av gårdagens tårta upp och lillkillen fick två presenter av mig. En bok att bläddra i med kort att plocka med och strumpor. Med antihalk såklart. Snart får man väl jaga honom… Men just nu är han bara söt.

Lovade även min käre gudfar att jag skulle kika lite på hemsidan och hjälpa honom med det, så jag måste tillbaka någon dag och se om jag kan föra över hemsideprogrammet till min dator också. Tycker att det är lite roligt att pilla med sånt.

Här kommer en glad nyhet

När stenarna väl börjar rulla gäller det att hänga med i svängarna.

Sist jag skrev något jobbrelaterat måste varit nyheten om att jag kunde få en tjänst “om jag ville ha”. Det ville jag, så fr.o.m. 10 mars har jag en fast anställning i kommunen. Avtalet har anlänt och ligger här i ett kuvert, det ska in i en pärm så småningom tillsammans med andra jobbrelaterade papper. Det känns otroligt skönt att efter att ha slavat i drygt ett år och dessförinnan varit semester- och timvikarie på ett par ställen. Allt har gått fort tycker jag. Först efter att utbildningen var klar så gick jag arbetslös i ett helt år innan det hände något. Blev utskickad på praktik. Var där i en vecka och så ringde chefen för bemanningen och frågade om jag kunde jobba hos en brukare ett pass. När två veckor av praktiken gått fick jag avbryta, för då fick jag plötsligt ett vikariat på dryga året. När vikariatet var slut gick jag hemma i några dagar innan en chef undrade om jag ville börja jobba som timvikarie i ett av hennes ärenden och nu, en och en halv månad efter det samtalet sitter jag här med fast anställning. Fast eftersom det försvann en vikarie, jag, så har vi fått in en ny, Henrik. Verkar jättetrevlig. Synd att vi aldrig möter våra kollegor under arbetstid, mer än p-möten.

Det är mycket nytt, det kommer man ju inte ifrån. Men det är roligt. Jag brukar säga till brukaren att vi nog får ta och stå ut med varandra.

Denna veckan har jag jobbar mån, ons, fre och sön så det är väl med all rätt jag nu stupar i säng och inte behöver gå till jobbet förrän till helgen igen. Är dessutom ledig på lördag, så en hel vecka blir det, bortsett från en liten avstickare till jobbet om torsdag för lite möte med de andra assistenterna, brukaren och annan yrkesgrupp.

Konfaläger, Kastlösa 2011

Bättre sent än aldrig, men här kommer en mycket kort redogörelse över min konfalägerhelg på Öland för några veckor sedan. Jag tog själv inga bilder under helgen, mer än nån enstaka med mobilkamera, men jag hoppas att jag någon gång kan få se bilder som andra har tagit och kanske kunna länka dit.

Åkte från Nybro på fredagen. Mårten ringde på morgonen och frågade om jag ville åka med honom. Hans “resesällskap” och tillika fru hade blivit sjuk och kunde inte åka med i år, så han hade plats i sin bil för mig. Han hämtade upp mig och vi begav oss mot Öland. Hämtade ut nycklar till alla rum och gick ner för att sätta upp lappar där konfirmanderna skulle bo. Efter inkvartering var det lunchdags och därefter gemensam samling för alla grupper med information och lite lek. Lektioner av olika slag genomfördes och kvällen avslutades med Adam och Emils lekstuga. Eftersom det bara var tre lag i år fick alla pris. Och ledarfika till oss vuxna och ungdomsledare efter all städning och aftonbön.

Lördagen var fylld av lektioner. Bl.a. hade ungdomsledarna en med etiska diskussioner. Vår Spexkväll var lika kul som vanligt, iallafall för oss som medverkade. Efter kvällsfikat mådde en tjej, E, dåligt, så jag följde henne till rummet och såg till att hon kom i säng. Lovade att återkomma en stund senare, så när aftonbönen var slut halkade jag (bokstavligt, för jag råkade hitta en isfläck och satte mig på asfaltsgången…) ner till “logementet” för att se hur E mådde. Det var lite bättre tyckte hon och hon ville bara sova. Lämnade mitt nummer till kompisarna och sa att det var helt OK att ringa mig om det var nått, även om det skulle vara mitt i natten.

På söndagen vaknade jag av telefonen. Brukar visserligen göra det, men av alarmet och inte att någon ringer. En konfirmand i andra änden säger att E vill att jag kommer. Så det är bara till att dra på sig kläder och ge sig ut i den öländska morgonen och ner till de väntande tjejerna. Stackars lilla E mådde fortfarande dåligt och låg och pratade med sin mamma. Hann knappt säga hej och god morgon innan jag stod med en telefon i handen och pratade med en främmande människa (E’s mamma). E’s pappa var påväg till Öland för att hämta henne, så min uppgift blev att försöka få i henne lite frukost (först såg jag till att hon började morgonen med att dricka avslagen coca cola…). När pappa väl kom såg hon betydligt piggare ut och det var bara att se till att hon fick allt med sig hem och vinka av dem. Frukost, mässa och sen hem igen. Fast när vi skulle åka så ville inte Mårtens bil starta, så det var bara till att be föreståndaren om hjälp. Fast han hade för ny bil, så han fick åka hem och byta…

Behöver jag nämna att jag var trött när jag kom hem? Nä, trodde inte det, så jag gör inte det. Mellanlandade hos mor och far och skulle få skjuts hem av mamma efter att vi varit i kyrkan. Väl där blev jag plötsligt korsbärare och när jag tågade fram i mittgången önskade jag att jag hade tagit på mig något annat än jeans och en tröja med en jättestor fjäril över hela framsidan. Men det hann jag ju inte vid sju på morgonen…

Grattis lillkusin

Idag säger vi grattis till lille Albin som redan fyller ett år. Tänk vad tiden går.Tyvärr kan jag inte komma på kalaset eftersom jag jobbar, men present är inköpt och väntar på att få överlämnas. Hade inte hunnit slå in den igår när jag träffade övriga familjen som ska kalasa så jag får ta mig i kragen och överlämna den en annan dag.

Bild från Olivias konfirmation i maj förra året.

Ja, och så var det ju det där med att uppdatera…

Hmm, nu har det gått två veckor sedan jag lovade att återkomma. Inget verkar ju ha hänt här sen dess… Har jobbat en hel del sedan dess och ska göra så även imorgon. Men sen är jag ledig typ en hel vecka, så då har jag massor med tid att uppdatera och berätta skojsiga saker som hänt sedan sist, för roliga saker att berätta, det har jag.

Nä, nu blir det sängen, för imorgon är det som sagt jobb som står på schemat.

Var tålmodig

Här är det tomt just nu. Har varit på Öland, i Kastlösa för att vara exakt, på konfirmandläger och är därför lite trött just nu. Imorgon ska jag jobba, så jag återkommer en annan dag. Men vi har haft jätteroligt!