Bättre sent än aldrig, men här kommer en mycket kort redogörelse över min konfalägerhelg på Öland för några veckor sedan. Jag tog själv inga bilder under helgen, mer än nån enstaka med mobilkamera, men jag hoppas att jag någon gång kan få se bilder som andra har tagit och kanske kunna länka dit.
Åkte från Nybro på fredagen. Mårten ringde på morgonen och frågade om jag ville åka med honom. Hans “resesällskap” och tillika fru hade blivit sjuk och kunde inte åka med i år, så han hade plats i sin bil för mig. Han hämtade upp mig och vi begav oss mot Öland. Hämtade ut nycklar till alla rum och gick ner för att sätta upp lappar där konfirmanderna skulle bo. Efter inkvartering var det lunchdags och därefter gemensam samling för alla grupper med information och lite lek. Lektioner av olika slag genomfördes och kvällen avslutades med Adam och Emils lekstuga. Eftersom det bara var tre lag i år fick alla pris. Och ledarfika till oss vuxna och ungdomsledare efter all städning och aftonbön.
Lördagen var fylld av lektioner. Bl.a. hade ungdomsledarna en med etiska diskussioner. Vår Spexkväll var lika kul som vanligt, iallafall för oss som medverkade. Efter kvällsfikat mådde en tjej, E, dåligt, så jag följde henne till rummet och såg till att hon kom i säng. Lovade att återkomma en stund senare, så när aftonbönen var slut halkade jag (bokstavligt, för jag råkade hitta en isfläck och satte mig på asfaltsgången…) ner till “logementet” för att se hur E mådde. Det var lite bättre tyckte hon och hon ville bara sova. Lämnade mitt nummer till kompisarna och sa att det var helt OK att ringa mig om det var nått, även om det skulle vara mitt i natten.
På söndagen vaknade jag av telefonen. Brukar visserligen göra det, men av alarmet och inte att någon ringer. En konfirmand i andra änden säger att E vill att jag kommer. Så det är bara till att dra på sig kläder och ge sig ut i den öländska morgonen och ner till de väntande tjejerna. Stackars lilla E mådde fortfarande dåligt och låg och pratade med sin mamma. Hann knappt säga hej och god morgon innan jag stod med en telefon i handen och pratade med en främmande människa (E’s mamma). E’s pappa var påväg till Öland för att hämta henne, så min uppgift blev att försöka få i henne lite frukost (först såg jag till att hon började morgonen med att dricka avslagen coca cola…). När pappa väl kom såg hon betydligt piggare ut och det var bara att se till att hon fick allt med sig hem och vinka av dem. Frukost, mässa och sen hem igen. Fast när vi skulle åka så ville inte Mårtens bil starta, så det var bara till att be föreståndaren om hjälp. Fast han hade för ny bil, så han fick åka hem och byta…
Behöver jag nämna att jag var trött när jag kom hem? Nä, trodde inte det, så jag gör inte det. Mellanlandade hos mor och far och skulle få skjuts hem av mamma efter att vi varit i kyrkan. Väl där blev jag plötsligt korsbärare och när jag tågade fram i mittgången önskade jag att jag hade tagit på mig något annat än jeans och en tröja med en jättestor fjäril över hela framsidan. Men det hann jag ju inte vid sju på morgonen…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar