Måndag förmiddag och det känns fortfarande lika overkligt att matas med artiklar om det ofattbara som drabbat Norge. Under tre dagar har jag fått vara medveten om något så obegripligt som det som hände i Oslo och på Utøya i fredags. Det är verkligen inget jag gillar att vara medveten om. Men det är inget man kommer glömma i första taget. Överallt påminns man.
Kusinerna samlades hemma hos moster i fredags kväll för att gå igenom det vi skulle göra på morfars kalas i lördags. När jag kom hem och loggade in mig på Facebook och möttes av statusar som denna begrep jag inte mycket kan jag tala om. 
Artiklarna som fanns på Aftonbladet kändes bara overkliga.
Igår, på Aftonbladet, läste jag utdrag från mannens dagbok, med alla hans planer. Alla dessa år som han planerat och skrivit ner sina lögner, för att veta vad han sagt. På ett sätt kan jag mitt i allt detta kaos tycka att gärningsmannen är imponerande. Jag menar alla dessa år av planer, inget har han gjort av en slump. För vartenda steg han tagit har det funnits ytterligare mening. Skrev sitt företag som jordbruk för att kunna köpa en bondgård, för att kunna flytta dit sitt labb och köpa konstgödsel.
Hur man kan ta båten ut till en ö där ungdomar samlats för att få umgås och diskutera med likasinnade och lära sig mer är för mig TOTALT obegripligt.
För att citera min syster: “Hur kan det hända i Norge? De låter ju alltid så glada när de pratar.” Terrordåd händer i mellanöstern hela tiden, där känns det som vardagsmat. Men där är det olika folkgrupper som krigar mot varandra.
Norge är så nära.
Man pratar hela tiden om att livet måste fortsätta efter något sånt här. Men hur ska föräldrar, syskon, barn, mor- och farföräldrar, mostrar och morbröder, fastrar och farbröder, kusiner och pojk- och flickvänner orka leva vidare efter detta? För 94 familjer har livet förändrats för alltid. Hur förklarar man för yngre syskon vad som hänt storasyster och storebror? Alla dessa ungdomar som sett sina kamrater skjutas till döds, och själva blivit skadade, hur ska de våga uttrycka sina politiska åsikter igen?
Norge finns i mina tankar och böner. På kvällarna tänder jag ljus för att ge mitt bidrag till denna mörka kalla värld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar