Idag vågade jag mig på att plocka bort tejpen på ärret. Hade kanske väntat nån dag om det inte varit för att det vattentäta skyddet som sköterskan la på i tisdags hade blivit vattenfyllt… Tyvärr är jag så löjligt känslig när det gäller mig själv att det var riktigt riktigt jobbigt att pilla bort de tre tejpbitar som satt kvar under förbandet.
Jag har lagt om syrrans äckliga opererade tå, lagt om mammas variga sår på ryggen, assisterat en sköterska vid omläggning av liggsår när jag jobbade i äldreomsorgen och plockat stygn på en kollega för några år sedan. Men när det kommer till mig själv håller jag nästan på att svimma. Löjligt, jag vet, men när de där usla tejpbitarna skulle bort blev jag alldeles yr och det svartnade för ögonen. Men jag har alltid varit sån vad jag kan minnas. Fick bort det tillslut och kunde konstatera att det ser fint ut ändå. Tvättade av lite och tejpade ihop det igen. Det var dock inte helt enkelt att tejpa själv faktiskt. Men det blev gjort i alla fall.
Svullet är det ju såklart, och gulnat. Men jag trodde det skulle vara mer blått. Fast jag känner mig mer säker nu än innan att det kommer bli fint när det läkt ihop ordentligt. Det är ju vad kirurgen sagt i alla fall, att det ska komma att läka ihop fint. Det han inte visste om det skulle bli riktigt lika fint är det lilla extrasnittet han fick göra innan jag åkte hem, för att få bort dränet (till höger i bild), men det ger sig ju. Skulle det se för jäkligt ut får ja väl försöka lära mig att leva med det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar