Idag är det ett år sedan jag träffade min fina fina Håkan för allra första gången. Jag var galet nervös och han har sagt att det tog en halvtimme innan vi fick ögonkontakt, att jag mest tittade på allt annat. Det stämmer säkert, tyvärr. Men jag minns än hur nervöst och pirrigt det var. Samma pirr kan jag känna än idag när vi ses efter att ha varit ifrån varandra ett tag, som nu när han varit borta en vecka. Jag kommer säkert känna pirret i magen när han kliver innanför dörren i eftermiddag.
Jag måste säga att året har verkligen gått fort och vi har hunnit med att uppleva mycket tillsammans. Vissa saker slår andra med hästlängder, men jag hade inte velat vara utan en enda av de tillfällen jag fått uppleva tillsammans med min älskling.
För, säg 1 år och 1 månad sedan, hade jag aldrig kunnat drömma om att mitt liv skulle kunna se ut som det gör nu. Jag tänkte faktiskt att efter som jag var så pass “gammal” redan, så skulle jag troligtvis tillbringa resten av livet på egen hand. Det kändes sorgligt då, men det var så jag trodde att det skulle bli. Idag vet jag annat, tack och lov!
Överraskades med blomsterbud. Fina blommor från min fina sambo. Han hann dock komma hem innan blommorna kom och hade börjat fundera på om det var nått som strulat ihop sig. Men bara en liten stund efter att han sagt det så ringde de och ville leverera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar