Jag pratar med min syster. Eller, pratar är väl kanske inte rätt ord egentligen. Vi kommunicerar över MSN. Ja, du läste rätt. Jag och Elin sitter i varsitt rum, med varsin dator. Åh, så lat jag känner mig. Vi orkar inte ens ropa till varandra. Fast jag bör väl å andra sidan inte ropa så mycket. Jag hostar en del. Det liksom killar litegrann i min stackars hals, om jag inte hostar, för då river det.
Ang. rubriken. Pappa kallar oss "kids".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar