För ett par veckor sedan konstaterade Håkan och jag att vi båda känner att vi "ligger efter" många av våra jämnåriga. Samtidigt är vi precis där vi vill vara. Vi är gifta, har hus och barn - ett riktigt Svenssonliv.
För egen del har till exempel kläder och utseende egentligen aldrig intresserat mig. Jag har aldrig sminkat mig eller brytt mig om att ha coola kläder. Om det beror på avsaknaden av vänner eller om avsaknaden av vänner berott på det går väl knappast att säga, som hönan och ägget, men det är väl mest troligt en kombination. Hursomhelst, kläder och smink har som sagt aldrig intresserat mig speciellt mycket och jag känner därför att jag har väldigt dålig koll. Kan knappt lägga en ögonskugga och lockas, enligt min man, till tantiga kläder. När andra fixar till tjusiga frisyrer i ett nafs lyckas jag knappt med en hästsvans.
Jag önskar att allt det där intresserat mig för en sådär 15 år sedan. På något vis känns det som att det hade underlättat idag. Inte för att jag vill snofsa till mig på något sätt, men för att kunna göra mig lite vardagssnygg likaväl som festsnygg. Jag väljer helst kläder som döljer allt, löst sittande kläder är min melodi, för att slippa visa upp min hemska kroppsform. Hej, hej kroppsförakt.
Jag har alltid brytt mig för mycket om vad folk kan tänka om mig, i alla situationer. I vuxen ålder har ingen kommenterat mitt utseende negativt, men ändå är jag så himla rädd för vad andra kan tänka. Helt stört, jag vet. Men jag kämpar och kämpar. Förut skulle jag aldrig kunna gå till brevlådan eller soptunnan i mjukisbyxor, det kan jag faktiskt nu. Alltid något.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar