Egentid som småbarnsförälder

Det är ett känsligt ämne, det här med så kallad egentid när man är förälder. Och vad är egentligen definitionen av ordet? För många är det att man som föräldrar får tid utan barn för att tex äta på resturang eller gå på bio. För andra är det att få vara helt själv, utan barn och partner, och göra något för sin alldeles egna skull. Men det är som sagt ett känsligt ämne. 

För mig betyder egentid helt enkelt att barnen inte är med. Sen om jag åker iväg på kören alldeles själv, storhandlar ihop med Håkan eller får spendera tid ensam i tvättstugan är inte så viktigt faktiskt. Eller som just i denna stund, när barnen sover och Håkan är i skogen, och jag kan dricka en kopp kaffe i lugn och ro - det är också egentid. När Erik var sju månader åkte jag till London med min mamma och mina systrar. Också en variant av egentid. 

Läser man de stora bloggarna så haglar det av negativa kommentarer om ordet egentid nämns. Många verkar tycka att skaffar man barn förlorar man rätten till att ha tid för sig själv, och ju fler barn desto mindre rätt till egen tid som förälder. Helt galet om du frågar mig. Som att man måste välja mellan att bilda familj eller kunna umgås med vänner eller ta en promenad alldeles ensam. Tänker att de som resonerar så inte har barn själva. 

När vi ber mor- eller farföräldrar om att vara barnvakt några timmar får ju barnen tid med dem och de kan skapa sitt egna speciella band dem emellan utan oss. Lika värdefullt för mor- och farföräldrar med egen barnbarnstid som för föräldrar att någon gång då och då få några timmar utan barnen. Samma om vi ber någon av grannarna om hjälp någon gång. Vilket privilegium att ha grannar som våra barn kan ty sig till om de skulle behövas. 

Att jag ibland behöver tid för mig själv betyder inte att jag inte älskar mina barn, för det gör jag verkligen, utan för att jag kan behöva andas lite på egen hand för att kunna älska dem ännu mer. Jag är inte bara mamma, jag är också fru, dotter, syster, sonhustru, arbetskamrat osv. Det är lätt att glömma bort att jag är Jenny också, en blandning av alla "titlar" som gör mig till mig. En person med egna behov att tillgodose för att orka älska min familj. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar