Kraterbullar

Åh, vad jag är trött! Ibland undrar man varför man gick till jobbet. Idag är en sån dag. Idag skulle vi tillverka "pinnharar", kartongharar på en blompinne med piprensare som armar och ben och flörtkula som huvud. Inte allt för komplicerat.. egentligen.. Första gruppen gick bra, de är lite äldre (trean till sjuan). Men sen kom nästa grupp (förskolan till tvåan) och helvetet brakade lös. Nej, okej då, så illa var det inte riktigt, men en viss fröken X fungerar inte ihop med en viss herr Y. Först och främst var fröken X höjljudd och ville ha hjälp först, även om andra bett om det före. X och Y började tjafsa ganska tidigt och båda bidrar, mer eller mindre, lika mycket. Ljudnivån riskerar i sådana lägen att bli lite väl hög, vilket den också blev. X kröp bl.a. under bordet och gjorde allt för att irritera Y, som i sin tur gjorde ungefär likadant för att irritera X. X´s ilska gick ut över Y´s pinnhare, som fick pinnen avbruten och huvudet avslitet. Även armar och ben rök från kroppen. Detta resulterade i att Y´s lillasyster blev ledsen då hon visste att Y tyckte om sin hare. Elisabeth, pysseltant nummer två, ryckte in och tillverkade en ny pinnhare åt Y.
Men sen har vi ju Algot, killen som gör slitet värt. En helt underbar grabb som vänder regn till solsken, moll till dur för att prata i musiktermer. En sån solstråle. Om han hade varit typ tio år äldre så... :P

När jag kom hem blev det te och smörgås. Den energin behövdes verkligen. Till Bygglov bjöds det kaffe och kraterbullar som pappa ( ! ) hade gjort. *mums*

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar