Hopplöshet

De senaste dryga tre åren har jag, som ni säkert redan vet, haft ont i ryggen. Det har gått upp och ner och framåt och bakåt hela tiden. Vissa dagar har varit bättre, andra sämre. Idag tog jag tag i saken, igen, och ringde till vårdcentralen. Träffade min nya doktor, Nils-Ola. Jättefina, nya, fräscha lokaler. Tyvärr kunde han inte göra mer än att skriva ut Diklofenak. Han sa att jag skulle fundera över mitt liv, träna, ta hand om mig själv. Talade om att jag har börjat fundera på om det inte bara har satt sig i huvvet ändå, han sa att det inte är så, att jag faktiskt har ont. Hopplösheten tränger sig på. Första läkarbesöket -04 (första ryggskottet) sas det att det skulle bli bra "om några veckor". Men det har gått "några veckor nu", 168 ungefär (ETT år är ju BARA 52 veckor..), det är 1120 dagar. Är det någon idé att tror att det ska bli bättre? Det känns rätt hopplöst..

2 kommentarer:

  1. Vad tråkigt att de på vårdcentralen inte kan få bort ditt ryggont! :( Lider med dig. Du får kämpa på som du gjort hittills och inte ge upp!

    KRAMAR

    SvaraRadera
  2. Det är tungt, tar en massa kraft, tyvärr. Gick ju till VC just av den anledningen, att jag inte orkar längre..

    SvaraRadera