När jag hör signaturmelodin till Melodikrysset kommer minnena fram. Ring så spelar vi är slut, det doftar som hos mormor och morfar, i tanken åker fötterna upp på tvärbrädan, gränsen, under köksbordet, hästar och kor syns utanför köksfönstret. Mormor skruvar upp volymen på radion, sätter sig med pennan i högsta hugg. Under en timmes tid sitter vi vid köksbordet och lyssnar till Anders Eldemans röst som läser ledtrådar och spelar musik. Ju mer vi är tillsammans, ju gladare vi bli.
Gränsen under bordet ja, har man fötterna på fel sida kan man räkna med att få sig en spark. Den oskrivna regeln gäller fortfarande, oavsett vem som råkar befinna sig på andra sidan. Ja, så har det varit sedan mamma var liten, så är det idag, så kommer det att fortsätta vara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar