En vecka sedan senaste inlägget. Livet rullar på som vanligt skulle man kunna säga. Jobbar, sover, jobbar, sover. Äter emellanåt och funderar på framtiden.
Söker ett och annat jobb som kommer ut. Inte för att jag inte trivs där jag jobbar nu, utan för att jag känner att jag måste för att undvika att springa in i den där berömda väggen. Det är nog inte så långt bort faktiskt. Stressigt jobb i kombination med kronisk sjukdom stressar kroppen mer än vad jag kunde tro. Har fått klart för mig nu att det är dags att dra i nödbromsen. Men än så länge tar jag dagen som den kommer. Finns inte så mycket annat att göra. Den enda som kan göra något åt min situation är jag själv, så det går inte att sitta och rulla tummarna. Jag måste vara den som agerar. Och det gör jag nu.
Om två veckor är det dags att träffa doktorn för den här förbaskade tröttheten som alltid finns där, om jag så sover tolv timmar. Redan nästa vecka är det dags för nya prover.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar