Igår var det dags att göra det där hörseltestet. Det var precis som jag kunde minnas från skolan. Satt med hörlurar på mig, med sjuksköterskan bakom ryggen, och tryckte på en knapp när det pep.
Men har jag varit där för många gånger när sköterskan kommer ut i väntrummet, innan jag hunnit anmäla mig, tittar direkt på mig och säger: “Ja du Jenny, då kan du följa med mig”. Samma sak var det efteråt när jag skulle tala om att jag redan var klar: “Ja, jag tyckte väl att du var här, men sen försvann du”.
Jaja, nu är det bara till att invänta läkarens bedömning. Skulle väl kunna tänka mig att jag får vänta tills om tre veckor när jag ska dit i “annat” ärende (eller ja, allt skit jag drabbas av hänger säkert ihop). Men innan dess ska jag klämma in en provtagning. Gah, tycker verkligen inte om att bli stucken. Hade någon slags “förhoppning” om att man skulle vänja sig, men efter förra årets oräkneliga provtillfällen känns det inte speciellt mycket bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar