Vi följer spåret..

Pappa och jag var ute och gick med hunden efter att jag kommit hem från skolan. Gick ner Glasbruksgatan, en bit längs ån och upp mot Qvarnaslät. Förbi sjön och sedan längs Storgatan hem. Det var en kort runda med det kändes rätt skönt efteråt.

Nu ikväll gick pappa och jag igen, men utan hunden denhär gången. Oj vad långt vi gick. Först längs Fredrikslundsgatan, svängde av mot järnvägstunneln. Vid fordonsprogrammet svängde vi upp och gick längs med järnvägen, på det nya spåret, bort förbi brukshundsklubben. En timme var vi ute ungefär, gick väl cirkus 5 kilometer (har jag ungefärligt räknat fram med hjälp av internetkarta och linjal, hur tillförlitligt detta är vågar jag inte svara på).

När vi kom hem sa jag till Elin att vi hade varit duktiga, att vi hade följt ett spår. "Jaha, gick ni i Svartbäcksmåla?" Nej, ett järnvägsspår, pucko.

Nacken är helknas idag. Svårt att vrida huvudet åt vänster, kan inte sätta hakan mot bröstet för det gör så jäkla ont. En stråle av smärta går längs halsryggen. Lite läskigt faktiskt, för det gör riktigt ont. Får väl se om det är bättre morgon, hoppas det för dagen blir lång. Men så är det, imorgon är en annan dag!