Varning för gnäll

Vissa människor klara man, av olika anledningar, inte av.

Jag har en sådan som jag möter med jämna mellanrum. Detta har jag gjort i några år nu, och jag har haft samma känsla inför denna människa i stort sett hela tiden. Hur mycket jag än anstränger mig för att inte låta personen “komma åt mig” så är det riktigt svårt.

Många (skulle väl vilja påstå att det är de flesta) förstår den där “vinken” som säger att “kliv undan, jag vill inte prata med dig”, medan vissa inte alls fattar (eller kanske inte vill fatta?). Och när man möter en som inte fattar är det jobbigt. Hur mycket lust man i det ögonblicket än har att be dem dra åt skogen så finns det ju lägen då det är mindre passande att göra det.

Man försöker bita ihop och göra allt för att personen inte ska “nå en”. Men det går till en viss gräns.

Det har gått så pass långt att jag överväger att skippa en viss grej, bara för att slippa denna människa. Jag får försöka hitta andra aktiviteter istället.

Min syster kan konsten att skapa dramatik

Igår när jag hade jobbat färdigt åkte jag bort till ÖoB för att se om de hade några timers till lamporna. Eftersom jag ändå befann mig i krokarna och klockan var strax före fem bestämde jag mig för att stanna till hemma och skjutsa upp Olivia till tågstationen. Hon skulle åka “hem” till Flyinge efter att ha tillbringat lovet hemma i Nybro. Vi stuvade in alla prylarna i bilen och åkte till stationen. Biljetterna plockades ut i automaten och vi traskade under spåren för att nå spår 2, från vilket tåget mot Lund skulle avgå. Innan vi når perrongen frågar jag igen (jag hörde efter innan vi körde hemifrån) om hon har allting med sig, eller om jag måste komma ihåg att ta med mig något när jag åker ner till Malmö flygplats den 18:e.

Vet ni vad hon kommer på då? Jo, att plånboken ligger kvar på bänken i köket. I plånboken finns ju liksom viktiga kort. Som bankkort. Med åtta minuter till avgång springer jag mot bilen samtidigt som jag ringer upp Elin. Ber henne slänga sig i bilen och komma med plånboken. Jag kan säga att det var låååång minuter innan hon dök upp. Jag vet inte hur många gånger jag kollade på klockan, men många var det. Vilken lycka det var när jag såg bilen och insåg att jag skulle hinna. Tanken att lämna mitt eget bankomatkort till Olivia hade redan hunnit komma ett par gånger.

Hade jag själv satt mig i bilen för att köra sträckan fram och tillbaka hade jag aldrig hunnit. Men nu hann jag, med någon minut tillgodo, att leverera plånboken till en liten syster som var lika nervös som jag.

I det läget tror jag att hon var extra glad över att ha 2 systrar som ställer upp. För  hade Elin kört henne, eller kanske gått ut med hunden när vi åkt så hon inte svarat i telefon, hade hon nog vackert fått finna sig i att åka till Skåne utan plånbok.

En lördag i november

Igår fick jag umgås med denhär:

och denhär:

Två kusiner i olika åldrar. Den ena mer foglig än den andra.

Jag åkte ut till Drottninghult igen för att underhålla lillfiskusinen medan föräldrarna flyttade. Strax efter mig anlände moster och kusin, så medan moster hjälpte till med flytt fick jag hjälp med underhållande av 1,5-åring. Mitt i stöket åt vi pizza i Orrefors. Därefter togs en promenad, men det tog inte lång tid förrän lillen somnade. Så jag hann hjälpa till med lite pryttlar också.

Efteråt åkte jag hem till systrarna där det bjöds på hamburgare. Sen blev det en promenad till kyrkogården. Mysigt som alltid vid Allhelgona.

Ja må hon leva

Idag fyller mamma år. Det blir dock inget firande (det hade vi förra helgen) för just i detta nu befinner hon sig tillsammans med pappa på mycket varmare breddgrader. Imorse t.ex., när jag satt hemma i köket och åt frukost innan jobbet och skickade ett litet grattis-sms fick jag följande svar:

Dagens goda gärning

Glömde ju att berätta vad som hände på kyrkogården.

Efter att vi tänt ljus på graven gick vi ner för att se om där fanns någon lykta att tända i vid minneslunden. När vi närmade oss såg det ut som att det liksom brann där nere, men det stod en man där och tittade så jag tänkte att det var ingen fara, för han gick sin väg. Men när vi kom ner brann det för fullt. Inte jättestort område, men spridningsrisken är ju kanske lite oroande när det står en massa ljus runtikring och torra buskar. Men med ett par hinkar vatten fick jag stopp på elden.

Med denna goda gärning i minnet kan jag sova gott.

Lite sliten

Har varit vaken sedan 6 imorse, då jag vaknade på jobbet. När jag kommit hem vid halv nio-snåret blev det en välbehövlig dusch och sedan gjorde jag en tacopaj till kvällen.

Gick in till farmor för att höra hur det gick igår när hon opererade ögat. Hon behövde handla lite och undrade om jag ville köra henne till Kvantum innan kaffet, så det gjorde vi. Åkte till Kvantum först alltså. Sen blev det kaffe.

När hon handlade köptes en söt gravdekoration som vi åkte och la på gammelmorfar och –mormors grav. Efter besöket på kyrkogården tog vi en snabb tur till torget då farmor ville köpa blomma till kvällens värdinna. Hon skulle nämligen på “tjejkväll" ikväll.

På eftermiddagen blev det några timmars repetition av Faurés Requiem, innan vi sjöng det i minnesgudstjänsten. Efteråt hade vi i kören knytkalas, därav tacopajen.

Nu är jag hemma igen. Mätt som tusan. Men hellre det än hungrig. Blev till och med en bit paj över som jag kan äta till lunch på söndag.

Jaktdag nummer två för fröken Meyer

I lördags klev jag upp tidigt igen för att bre smörgåsar, brygga kaffe och packa väskan med nödvändigheter. För andra gången skulle jag plocka med mig kameran och träffa grabbarna i skogen.

Samling kring elden.

Utdelning av kort för lottning av pass.

Är man inte säker på var man ska sitta får man ta till kartan.

“Var ligger det någonstans?”

“Du ska dit, så får han åka med dig? Han ska längre ner.”

Dagens glada skytt. Vi säger grattis!

Kan inte traktorn komma till älgen får man ta älgen till traktorn.

Upp med älgen på flaket för att frakta den till slaktpalatset.

En av hundarna, Tassa. Så söt så.

Sen finns det massa fler bilder, vissa med samma motiv som de visade och andra som kanske inte riktigt lämpar sig att visa här. Eller, det borde väl jag få bestämma, vilka bilder jag vill lägga upp i min egen blogg. Men av hänsyn till dem som kanske inte skulle vara läskunniga nog att ta en varning för “obehagliga” bilder så låter jag bli att visa bilderna på urtagning av inälvor, händer nedkörda i älghals och annat sånt där som andra kan uppfatta som obehagligt.

Då älgen drogs ut till traktorn kände jag mig som en uppsamlare. Fick plocka med mig en bössa, en jacka och slutligen en njure. Men det är ju inte på riktigt förrän man är lite blodig.

Typiskt höstväder denna oktoberdag

Men vad hände med vädret som ändå var helt okej? Jag var på stan en runda på förmiddagen och köpte några pumpor att dekorera hemmet med. Då var det inte mer än nio grader varmt, men det var helt okej även om det blåste.

Nu är himlen alldeles grå och det regnar. Verkligen ett bara-vara-hemma-och-plocka-väder. Men idag är inte en sådan dag. Idag är den dag då jag har ett halv arbetspass som börjar klockan 18.00. Men när det passet är slut har jag ledigt i några dagar (bortsett från ett par arbetsrelaterade möten) och då ska det bli städning i den Meyerska hemmet. Ja, mitt eget alltså. Inte något av de andra Meyerska hemmen i stan. De kan städa själva.

Med detta höstväder i tankarna är det nog lika bra att här får bli lite höstpyntat. Men som sagt, det får bli imorgon för nu blir det lite soffhäng innan det är dags att trotsa regn och rusk för att ta sig till jobbet.

En dag i skogen

Förra måndagen, alltså den 10:e oktober, tillbringade jag i skogen tillsammans med min far. Det var älgjaktspremiär och jag klev upp klockan 05.00. Fattar du? Fem på morgonen! Bara till att starta kaffebryggaren, klä på sig varmt och packa ryggsäcken med mat för dagen.

Utsikten från det torn där vi satt på morgonen.

Fikatajm. Traditionen i jaktlaget är att den som skjuter första älgen bjuder laget på korv året efter. Och öl.

Smidigt med Bullens, för det är bara till att ställa burken direkt i elden.

Jägare på väg.

Det första tecknet jag såg på att det faktiskt finns älg i skogen.

Årets första fällda älg. En kalv som sköts av han som satt i tornet närmast oss (vi såg honom från där vi satt).

Ska vi kalla det för jägarnas likbil?

Det var spännande att få vara med, även om bilderna i slutänden inte blev så många. Men det är ju svårt när man inte ser helt mycket älg. Dagarna efter såg de bra många fler än första dagen och hittills har de skjutit fyra älgar.

En hemlighetsfull förmiddag

I lördags efter att jag jobbat klart och hunnit göra mig iordning åkte jag och mamma till Emma, hon som driver bloggen VitaHemligheter. Hon är en f.d. arbetskamrat till min mor och vi åkte dit för att hämta ett par grejer som mamma beställt. Det blev kaffe och jättegod sockerkaka hos denna kreativa, inredningstokiga tjej och hennes supersöta ungar. Bland annat målar hon tegelpannor och förser dem med text, och det mest fantastiska med den historien är att hon textar för hand!

Kolla bara på detta. Jag säger det igen: För hand!

Klicka på bilden så trillar du in i hennes blogg.

Det var en trevlig förmiddag, och det var jättekul att få se hennes hem på riktigt, det som tidigare setts på bilderna i hennes blogg.