Plötsligt blev allt, med en gång, så svart. Som om någon knäppt med fingrarna och bestämt att nu, nu ska det bli mörkt. Ingen ska få se någonting, alla ska famla i mörkret, likt den som just släkt lampan i ett rum. Likt osäkra, ostadiga föl ska vi treva oss fram, är det tänkt, där i mörkret. Utan att veta vad som finns framför oss.

Klockan är elva, och det var gatlamporna som slocknade...