Här är jag!

Jisses, jag har inte bloggat på över en månad nu. Känns ju lite sådär när jag hade “lovat” mig själv att ta tag i bloggandet igen. Men jag får väl lov att göra som så många andra och skylla på semestertider. Hur eller hur så har min dator betett sig lite konstigt ett tag, sedan började den funka igen för att bli seg igen. Eller, det är inte själva datorn som är seg, utan internet. Så jag ringde bredbandssupporten igår och fick då veta att det är så segt för att jag surfat för mycket. Jag vet ju att det är möjligt (mamma jobbar på kundtjänst och har tala om det vid något tillfälle), men trodde inte att jag skulle lyckas på typ en vecka… Men så är det. Bara till att acceptera, men jag skyller även det på semestern och erkänner att datorn står på hela dagarna när jag är hemma. Det är musik och mail och det ena med det tredje.

För att återknyta till semestern så var jag bortrest en vecka i skiftet juni/juli, men jag återkommer med en liten resumé senare, när jag valt ut några fina bilder från resan.

Jobbet har varit vardag sedan en dryg vecka och även idag står jobb på schemat.

Busy busy day

Dagen idag har inte varit en slappardag precis.

Började med ett besök på doktorernas öppna mottagning. Åkte ner så att jag var där innan den öppnade. Förklarade mina bekymmer (ont i typ alla leder jag har och ont över bröstet) och blev provtagen. Så originellt… Fick höra att ledvärken kanske kan bero på en av mina mediciner.

Från Astrakanen direkt till frisören. Satt ett par timmar och njöt av att bli fixad i håret, så nu är det lockigt och fint igen.

Efter frisörbesöket hoppade jag in hos farmor och farfar för att meddela att jag beställt pengar till vår Tysklandsresa nästa vecka.

Handling innan hemfärd och sen lite plock och pysselhemmavid. Nu har jag landat i soffan framför 112 – På liv och död.

Slutet på en bostadsera

Det har hunnit gå några dagar sedan sist.

De senaste dagarna har bestått av rensning i lådor hemma hos föräldrarna. De har haft sitt hus ute till försäljning sedan april och sista veckorna har det varit så gott som sålt. Allt som saknats har varit de nya ägarnas underskrifter på kontraktet. Men idag blev det alltså helt färdigt. Huset är sålt och päronen ska flytta till en lägenhet.

Igår hade vi också besök av Zigge, medan hans husse, matte och lill-husse var på shoppingäventyr. Zigge hittade en annan hund:

Den där andra hunden skulle han minsann ge sig på. En ful rackare som gjorde EXAKT som Zigge gjorde.

När ska det ta slut?

De sista veckornas dagar har präglats av en sak: smärta. Jag har fanken ont, och är stel, överallt. I varenda led man kan komma på. Det som dock förbryllar mig en del är att det flyttar runt. Det gör inte ont på samma ställe hela tiden, utan det flyttar runt. Ena stunden är det knäna som ger mest problem, några timmar senare är det handlederna. Eller höfterna. Eller nacken. Eller fingrarna. Eller varför inte fotlederna. Sjukt irriterande att inte kunna sätta fingret på vad det är.

Med posten idag kom en kallelse till arbetsterapeuten. Naturligtvis har jag fått en tid när jag inte kan. Det är så typiskt. Men det gick fort att få en tid i alla fall. Jag ringde i måndags. Fick ju ringa igen och kommer få en ny tid…

Ledig? Jo jag tackar…

Semester i all ära, men vissa saker rullar på som vanligt ändå. Jag fick minsann börja dagen nere på Astrakanen och bli stucken. Nån endokrinöverläkare på sjukhuset, som jag ännu inte har träffat, ville att prover skulle tas igen, är ju ungefär 6 veckor sedan sist (tog prover senast på Valborgsmässoafton).

På eftermiddagen mötte jag upp pappa på Smålands Motor. Betalade mitt nya bilbatteri och sen åkte vi till Ripvägen. Där blev det glass. Mums.

På kvällen åkte vi till farmor och farfar och där bestämdes det att jag ska ta farfar ner till Tyskland veckan efter midsommar. Han ska på 70-årskalas hos sin yngste bror.

S-E-M-E-S-T-E-R!

Igår gick när jag gick av mitt jobbpass väntade 4,5 veckors ledighet. Det var också så att vi hade sista p-mötet innan sommaren och alla samlades hemma hon kollegan C. Där hade hon tänkt att vi alla skulle få gravera varsitt eget smycke. Först hade alla ångest övar att välja en snygg glasbit, sen hade alla ångest över vad de skulle gravera… Men så småningom var alla nöjda med sina alster och några av oss ville göra mer. Det var verkligen superroligt! Jag graverade in en g-klav på min bit.

På kvällen firade jag att det nu äntligen är semester. Vintern har varit lång och våren har känts rätt tung och jobbig på det personliga hälsoplanet så det ska bli skönt att få vara ledig. Men hur som helst så hade jag rabarber i kylen så det blev rabarberpaj och vaniljsås framför kvällens TV.

Chans att vinna en bok hos 56kilo

Åh, jag tar den. Chansen alltså. Tryck HÄR så hamnar du direkt i rätt inlägg och kan ta chansen att försöka vinna du också.

En recept- och motivationsbok är det. Bara till att hålla tummarna.

Pärlan är hemma igen

Bilen mår bra nu. Igår kunde jag hämta ut den med ett nytt batteri.

Pappa ringde och sa att jag kunde hämta den innan jag började jobba vid 14, så jag gick ner till verkstan. Men när jag kom ner var den ju inte alls klar. Han (servicekillen) hade sagt att han skulle ställa ut den till kl. 16… Menmen, de bytte batteriet medan jag väntade, och han som bytte det sa att det som satt i verkade vara originalbatteriet. Så det har ju suttit ett tag (bilen är årsmodell 2003 och nu är det ju 2013).

Krya på dig lilla bilen

Min stackars lilla bil har fått åka till bildoktorn på Sågaregatan.

Igår kväll beställde jag hämtmat och för att maten fortfarande skulle vara varm när jag kom hem igen så tänkte jag ta bilen. När jag kom ut kunde jag inte låsa upp den med knappen på nyckeln (är ju fjärrstyrt c-lås på lilla pärlan). Låste upp med nyckeln i tron att batteriet kanske var slut. Men när jag vred om nyckeln hände inte ett dugg. Inte ens en klick. Det var totalt dött.

Idag kom pappa och mamma upp med startkablar och tillslut kunde lilla bilen startas. Nu står den alltså och väntar utanför verkstaden. Vi får se vad felet är. Kanske är det bara batteriet. Eller är det generatorn. Nu är det bara till att vänta på att se vad de hittar för fel.

I väntan på egen skörd

Att gå ut på balkongen känns nästan som att gå ut i djungeln. Det har växt ordentligt i hinkarna sista veckorna. De små jordgubbsplantorna som planterades har liksom växt  och brett ut sig ordentligt och rädisornas blad är stora som jag vet inte vad.

De små stövlarna (typ storlek 22) är av betong och dem har jag gjutit själv på en kurs hos Studieförbundet Vuxenskolan. Det var en rolig kurs som jag kan tänka mig att gå igen.

Sen har vi tomaterna. De växer och frodas också. I två balkonglådor har jag planterat totalt sex plantor som jag ska ha för egen del. Sen har jag ett tiotal plantor till om någon skulle vilja ha.