Chans att vinna en bok hos 56kilo

Åh, jag tar den. Chansen alltså. Tryck HÄR så hamnar du direkt i rätt inlägg och kan ta chansen att försöka vinna du också.

En recept- och motivationsbok är det. Bara till att hålla tummarna.

Pärlan är hemma igen

Bilen mår bra nu. Igår kunde jag hämta ut den med ett nytt batteri.

Pappa ringde och sa att jag kunde hämta den innan jag började jobba vid 14, så jag gick ner till verkstan. Men när jag kom ner var den ju inte alls klar. Han (servicekillen) hade sagt att han skulle ställa ut den till kl. 16… Menmen, de bytte batteriet medan jag väntade, och han som bytte det sa att det som satt i verkade vara originalbatteriet. Så det har ju suttit ett tag (bilen är årsmodell 2003 och nu är det ju 2013).

Krya på dig lilla bilen

Min stackars lilla bil har fått åka till bildoktorn på Sågaregatan.

Igår kväll beställde jag hämtmat och för att maten fortfarande skulle vara varm när jag kom hem igen så tänkte jag ta bilen. När jag kom ut kunde jag inte låsa upp den med knappen på nyckeln (är ju fjärrstyrt c-lås på lilla pärlan). Låste upp med nyckeln i tron att batteriet kanske var slut. Men när jag vred om nyckeln hände inte ett dugg. Inte ens en klick. Det var totalt dött.

Idag kom pappa och mamma upp med startkablar och tillslut kunde lilla bilen startas. Nu står den alltså och väntar utanför verkstaden. Vi får se vad felet är. Kanske är det bara batteriet. Eller är det generatorn. Nu är det bara till att vänta på att se vad de hittar för fel.

I väntan på egen skörd

Att gå ut på balkongen känns nästan som att gå ut i djungeln. Det har växt ordentligt i hinkarna sista veckorna. De små jordgubbsplantorna som planterades har liksom växt  och brett ut sig ordentligt och rädisornas blad är stora som jag vet inte vad.

De små stövlarna (typ storlek 22) är av betong och dem har jag gjutit själv på en kurs hos Studieförbundet Vuxenskolan. Det var en rolig kurs som jag kan tänka mig att gå igen.

Sen har vi tomaterna. De växer och frodas också. I två balkonglådor har jag planterat totalt sex plantor som jag ska ha för egen del. Sen har jag ett tiotal plantor till om någon skulle vilja ha.

Självklart klickade jag…

Fick ett mail om att jag måste uppgradera mitt Swedbank-konto. Rätt spännande eftersom jag inte är Swedbankkund. Det är för ovanlighetens skull inte ens välskrivet, annars brukar det ju ändå kunna vara väldigt välgjort, åtminstone vid en första anblick. Naturligtvis gick jag ju på det. Inte.

Men det är säkert en och annan som gör, trots allt.

Sveriges nationaldag

Denna Sveriges nationaldag har spenderats ihop med päronen på Ripvägen. De passade på att utföra trädgårdsarbete och jag njöt i solen. I min vitrandiga klänning var jag ju själv inte helt bra klädd för arbete, men jag bistod med hejarop.

Till lunch blev det mackor med stekta ägg och pannbiff. Väldigt gott.

Framåt eftermiddagen blev det rabarberpaj och grädde till kaffet. Därefter blev det mer njutning i solen, och vi skålade för Sverige denna dag såklart. Sen lyssnade vi på tyska nationalsången och googlade fram när Tyskland har sin nationaldag…

Vädret har verkligen varit underbart! Mer sånt i kommande fem veckor.

Namnbyte

Ikväll var det årsmöte och avslutning i motettkören, eller Nybro Kammarkör som vi visst ska heta numera. Det klubbades igenom på själva mötet. Därefter var det grillning för hela slanten och mycket prat med trevligt sällskap.

Ett mindre trevligt sällskap som funnits vid min sida precis HELA dagen är huvudvärken som inte vill släppa trots maxdos Alvedon. Men jag ber att få återkomma. Tjing.

Försvinn äckliga små kryp

Idag när solen tittade fram blev jag sugen på att plantera om tomaterna till större krukor. De jag ska behålla själv hamnade direkt i balkonglådorna och resten har jag skramlat ihop innerkrukor till.

När jag vattnade alltihopa upptäckte jag bladlöss på jordgubbsplantorna. Små, äckliga kryp. Blä. Nu är allt sprayat med såpavatten och jag hoppas att det ska göra susen.

Det tar sig sa pyromanen

Det börjar hända grejer på balkongen nu. Soffan är äntligen färdigmålad och står på sin tänkta plats. Än återstår det “pynt och piff”, men innan sommaren gör sitt intåg på riktigt hoppas jag att det känns mer färdigt. Har ju en balkong till men jag har lagt krutet på denna, eftersom det är denna man ser och det är där jag nog kommer vara mer. Men vad det lider ska det väl bli nått fint av den andra också.

Såhär såg den ut från början. Det är knappt att man vill minnas det. Liten och söt var den, men det var väl allt. Nu har den blivit vit och istället för den långa randiga dynan ligger det två stolsdynor, från IKEA med namnet Bertil, på locket. Inuti soffan är det tänkt att planteringspryttlar ska få stå. Jord, krukor, verktyg och sånt som man inte vill ha framme, men ändå lättillgängligt.

Under tiden jag målade kändes balkongen som ett måleri. För när jag ändå skulle måla soffan passade jag på att måla en blompall och en större ljusstake. På ljusstaken funderar jag på att ställa en hinkplantering, eller köpa en större ljuslykta. Jag har inte bestämt mig än, men jag ska fundera en stund till. Men det är ju inget som hindrar att man är ombytlig och gör det som känns rätt för stunden.

Borden har jag köpt av en bekant för 20 kr stycket. Först var jag inne på att måla även borden vita, men jag tycke att det blir fint med något som bryter av det vita ändå. Nu funderar jag mer på om man kanske skulle ha en matta under eller nått sånt, för lite extra myskänsla.

Mitt kyrkliga engagemang

Kyrksyster undrade ju över mitt kyrkliga engagemang, så jag tänkte att jag får väl försöka berätta hur det “kom till”, och vad jag gör idag.

Som så många andra 13-åringar fick jag hem en anmälningslapp till konfirmation nån gång i sjunde klass. Vill minnas att man skulle skriva vilka kompisar man vill läsa med och sådär, men jag hade inte så många kompisar så jag tänkte väl liksom strunta i det där med konfirmationen. Men så kom en klasskompis och frågade om vi skulle skriva varandra så det blev så att jag bestämde mig för att konfirmeras i alla fall. Det var definitivt ett av min bästa beslut i livet!

Jag hade säkert hittat Gud även utan konfirmationen, men det blev ju liksom en hjälp på traven.

Efter konfirmationen startades en ungdomsgrupp i församlingen, en väldigt liten sådan, för vi var bara fem stycken som var med. Jag var med där i många år, det var liksom det som fanns för “oss kristna ungdomar”. Jag älskade min tid i ungdomsgruppen, allvar med bibelläsning varvades med lek och skoj, som lasergame och sånt.

När jag blev för gammal för ungdomsgruppen så fanns det liksom inte så mycket annat som kyrkan kunde erbjuda, nästa steg var ju liksom syföreningen. Men jag nöjde mig med att “bara” vara en vanlig församlingsmedlem som gick på gudstjänster och sjöng i kör (vilket jag gjort sedan jag var en sådär 8 år gammal, sjungit i kör alltså).

Jag har väl hjälpt till med det jag kunnat genom åren. Har varit ministrant vid tillfällen, läst texter och sånt där. Men så blev jag tillfrågad om jag ville bli kyrkvärd, och för ganska precis ett år sedan blev jag välkomnad som kyrkvärd i Nybro församling. Sen gick det en liten tid och det drogs igång ett projekt med gudstjänstgrupper. Vi är fem grupper som tjänstgör var femte söndag, och inför varje tjänstgöringssöndag träffas gruppen och planerar för vem som ska göra vad just den kommande söndagen. Alla får göra det som de är bekväma med, och alla får liksom prova på alla de uppgifter som finns för de frivilliga i kyrkan. Vi som är kyrkvärdar från början har fortfarande kvar våra “titlar” och har ett lite större ansvar för att få det att fungera. Jag tycker att detta är ett jättebra sätt att få fler församlingsmedlemmar att engagera sig i gudstjänsten!

Ja, det var väl väldigt kort om mitt kyrkliga engagemang. Jag trivs i kyrkan, och det skäms jag inte för!

 

I hissen hemma häromdagen träffade jag en kvinna (vi har sjungit i samma kör förut, och nu bor vi i samma hus) och hennes familj och hon berättade för familjen att jag jobbar i kyrkan, trodde hon. Hon verkade lite förvånad när jag sa att jag inte gjorde det.