För tre år sedan var det jag som klev upp tidigt för att åka och träffa klassen för att inta champangefrukost. För tre år sedan var det jag som med betygen i handen och mössan på huvudet stod på lastbilsflaket utanför Åkrahällskolan och längtade efter att så springa ner för röda mattan, ut i vuxenlivet med allt vad det skulle komma att innebära. Det var jag som fick ett plakat i handen och blommor runt halsen. Jag gick med i tåget till badhusparken och sjöng för allt vad halsen höll. Jag minns att det var både glädje och sorg. Glädje över att äntligen ha tagit studenten, men samtidigt sorgen över att vi inte skulle träffas mer. Inte på det viset. Det fanns även en oro för hur det skulle bli efter sommaren. Skulle man komma in på högskolan, eller skulle man vara tvungen att behöva söka jobb direkt? En efter en av klasskamrater och kompisar flyttade från Nybro för att fortsätta sina studier på annan ort, så även jag...
Nu, tre år senare, är det min kära syster som gjort samma sak. De hade tyvärr inte samma tur med vädret som vi hade, men det verkade det inte vara någon som grät över. Alla såg så lyckliga ut, och alla var så fina, där de stod på flaket med sina respektive klasser och väntade på att få springa ut till väntande släkt och vänner. Nu är det Elin som väntar med spänning på vad som ska hända till hösten, som ska se sina vänner spridas över landet och skaffa högre utbildningar.
Fler bilder finns på bilddagboken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar