Så det kan gå…

Idag har jag låst mig ute. Det kändes ju sådär. Hade en man här för att titta på mitt slagbord som vi inte har plats med i huset och han bestämde sig för att köpa det, så vi bar ut det i hans bil. Han sa att han hade ställt upp dörren, men den slog igen bakom mig när det blåste till, och där stod vi. Utan nyckel för att komma in. Letade rätt på ett nummer till grannen ovanför men inget svar, så jag ringde hyresvärden som lovade att slänga sig i bilen och komma. Strax därefter ringde grannen upp och när jag förklarat mig kom hon ner och låste upp. Fick ringa hyresvärden och avblåsa nödutryckningen. Mannen som var här fick sitt bord och jag fick mina pengar. Vi har ju en dörr på framsidan också, och den lämnade Håkan öppen när han åkte i morse, men när jag skulle till hälsocentralen efter lunch så var jag ju duktig och låste den…

Jag kommer känna igenom mina fickor efter nycklar mer noga innan jag går ut genom den dörren i ett liknande ärende igen. Har ju alltid nyckel med mig när jag går ut med soporna eller ska hämta posten, men nu föll det liksom bort.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar