Majskolvar är inte bra för hundar

Igår fick vi göra en utflykt jag inte riktigt räknat med, eller velat göra. Vi fick åka med Timjan till Läckeby djursjukhus. 

I fredags hade vi kompisar över på grillfest. Håkan och jag åt bl.a. grillad majskolv och resterna slängdes på komposten. I söndags var Timjan i komposten och käkade de där resterna av majskolvarna. På måndagsmorgonen upptäckte vi att hon spytt lite här och var under natten, på många ställen låg små högar med majs. Inget mer med det, bara att städa upp. Hon mådde som vanligt, åt och drack och var med oss på promenad. Men så natten till igår hade hon bajsat inne på ett flertal ställen och när vi klev upp var hon väldigt slö, gick sakta, nosade inte på Erik en enda gång och var verkligen inte sig själv. Så jag ringde veterinären i Vimmerby som tyvärr inte kunde ta emot förrän fredag men ansåg att hon behövde kollas på direkt. Jag blev hänvisad till Jönköping (9 mil) eller Kalmar (14 mil) och valde att ringa till Läckeby (Kalmar). Jag tänkte som så att om det skulle vara något, att jag skulle behöva hjälp på nått sätt, så finns mina föräldrar inte allt för långt bort. Nu valde Håkan att följa med så vi hämtade honom på jobbet och körde mot Kalmar. 

Boven i dramat.

Väl på plats kände en djurvårdare igenom henne, sen kom veterinären. Timjan röntgades och vi fick veta att hon inte verkade ha några majskolvsrester i tarmarna som orsakade stopp (vilket just majskolvar kan göra, de är för hårda för hundar). Vi fick välja på om vi ville ta med henne hem direkt eller om de skulle hålla kvar henne för observation. Eftersom vi faktiskt fick välja så kände vi att vi ville ta med henne hem igen, så vi löste ut oss och åkte hemåt.

Hungriga och trötta stannade vi hos mina föräldrar. Vi hade förvarnat dem om att vi ville ha nått i magen innan vi åkte hem och hade räknat med kaffe och smörgås men när vi kom var grillen tänd och vi fick hamburgare. Mina underbara föräldrar! ♡

Dumma majsätande hund. Skönt att det gick bra.