Nu är han 2 månader, vår älskade son. Erik heter han förresten och är en riktigt liten goding. Livet rullar på med blöjbyten, matning och annat nödvändigt. När Erik var 4 veckor gammal började Håkan jobba igen efter ledighet, det var en extra stor omställning att behöva klara sig själv på dagarna, men det går ju när det liksom måste. Vi har det bra här hemma Erik, Timjan och jag.
Förra veckan var vi på BVC och uppmätte 54,5 cm och 4150 g. Det är en ökning på 4,5 cm och 890 g sedan födseln. Nästa vecka är det dags igen. Han växer så det knakar vår lilla grabb.
Timjan accepterar honom fullt ut nu. I början gick hon iväg när han skrek men nu springer hon och tittar till honom när han låter.
Hej! Har precis hittat din blogg=) Tack för trevlig läsning! Jag fick i april i år veta att jag också har Graves och blev direkt satt på Thacapzol och Levaxin.. Nu verkar det inte dämpa antikropparna tillräckligt för att slippa risken för återfall, så på onsdag ska jag ta mig ända till Borås för spårjodsundersökning. Veckan efter blir det förhoppningsvis radiojodbehandling. Usch, lite ångest börjar jag ju få nu.. Mest för hur jag ska må efteråt med rätt inställning av Levaxin. Hur har det gått för dig? Känner du direkt om du har för låg eller hög dos? Dessutom undrar jag, efter att bara skummat igenom dina sidor, varför de var så snabba med op istället för radiojod? Hade du små barn då kanske så att det inte var lämpligt? STORT GRATTIS till lillen=) Varma hälsningar från Agneta.
SvaraRaderaHej.
RaderaDet går bra här faktiskt.
Jag tålde inte varken Thacapzol eller Tiotil och pga min unga ålder, var bara 25, så var radioaktivt jod inget alternativ.
Tack!
Nej, så klart. Det förstår jag. Vad skönt att allt är bra med dig nu, hoppas också att allt löser sig=) Ska visst göra behandlingen två gånger med något halvårs mellanrum men det får gå. Trevlig sommar nu, Agneta
Radera