Timjan

I slutet på november åkte Håkan och jag till Stockholm. Vi åkte när jag hade slutat jobba på fredagen och tog in på hotell. Vi bodde preciiis vid Globen. När vi checkat in och fräschat upp oss en aning efter den långa resan blev vi upphämtade av Håkans syster Åsa och åkte hem till henne och hennes sambo för att umgås och äta mat tillsammans. Vi hade med oss oxfilé och älgfilé och så stod Åsa och Roberto för tillbehören. Riktigt gott var det. Vi fick sötpotatis till köttet och det va för mig en ny smakupplevelse. Framåt kvällen blev vi tillbakaskjutsade till hotellet och tog en drink i baren. 

Efter en god natts sömn och hotellfrukost checkade vi ut och styrde bilen mot Märsta. Där skulle vi äntligen få träffa vår underbara lilla nya familjemedlem för första gången, en underbart söt liten beagle/cockerspanielflicka som vi döpt till Timjan. Vi pratade en stund med hennes "gamla" matte och kelade med vår lilla goding innan vi sa hej då och åkte hemåt. Hela vägen hem låg hon i mitt eller Håkans knä och sa knappt ett ljud.

Lilla Timjan, inte många dagar efter hemkomst.

Att få följa denna lilla krabat och se henne växa upp och bli mer och mer vuxen är helt fantastiskt. Att få följa hennes utveckling från att inte kunna någonting till att säga till när hon behöver ut och kunna "sitt" och "ligg" är fantastiskt roligt. Nu till våren ska vi gå på valpkurs.

Här ligger hon gärna, på fårskinnet på soffans ryggstöd...

Hon är ett riktigt litet charmtroll, även om hon ibland går en på nerverna. Som när Håkan var bortrest innan jul och hon tyckte att det var kul att stjäla julgranskulorna från granen och springa iväg med dem i munnen. Eftersom det är glaskulor var väl inte matte riktigt lika road av det hela... Men annars så är det bara min laddningskabel till mobilen som fått sätta livet till. Och en av svärmors hemvävda dukar. 

... eller här, PÅ datorn.

Hon blir mer och mer modig när vi är ute i trädgården. Det betyder att hon tar sig mer och mer friheter också. Men vi jobbar på det där, med mycket godis i fickorna ska det tillslut gå att ha henne lös och att hon kommer när man ropar. Men ibland är det helt enkelt för mycket där ute som är mer intressant än matte och husse. 

Men hur jobbig hon än är ibland så är hon världens goaste lilla hund, snart 15 veckor gammal.