En man som heter Ove

Så har det hunnit gå en vecka in på det nya året. Det rasar på så fort så jag hänger inte riktigt med.

2016 kommer bli mitt/vårt bästa år hittills. Det är i år det händer, det där stora som jag drar på en liten stund till. 

Men annars flyter det på här. Vi jobbar, umgås och ser till att Timjan blir den finaste hunden. 

Timjan ja, har jag berättat om henne? Vår fina hund som vi hämtade i slutet av november. Kan ha glömt av det när jag tänker efter. Får ta och presentera henne sen.

Igår lämnade vi iallafall Timjan hos svärföräldrarna och åkte själva in till Mariannelund och gick på bio. Vi tittade på En man som heter Ove, en film som är baserad på en bok skriven av Fredrik Backman. Boken läste jag för ett par år sedan och har sett fram emot att få se filmen sedan de började prata om att de skulle göra den. Det var en bra film, precis som boken var, både rolig och sorglig. 

När vi hämtade hunden på vägen hem fick vi med oss en burk risgrynsgröt som vi åt när vi kom hem. Gröten alltså, burken har ingen tuggat på. Än.