Idag när jag skulle handla på Kvantum i eftermiddags hände något som jag inte trodde var möjligt. En bil backade ut från sin plats (nej, det är inte som var omöjligt). Jag gör mig redo att ta den platsen när det kommer en bil från andra hållet. Där ser jag min parkeringsplats försvinna och jag måste parkera långt bort. MEN; personen i den andra bilen sökte ögonkontakt med mig, pekade på platsen och såg frågande på mig. Jag nickade. Sen höjde jag upp en hand och vinkade, och körde in. Jisses, jag radade upp en massa svordomar att säga högt för mig själv, men jag slapp.
Jag är väldigt tacksam för att jag fick denna plats liiite närmre ingången, för det räckte med en kort stund i jakt på varor och en lååång kö, sen var jag helt slut och hjärtat slog som om det var jagat av tåget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar