Ser jag verkligen så gammal ut?

På morgonen/förmiddagen gick jag med farmor till stan för att agera smakråd. Vi började på Duveskogs men där fanns inget som föll i smaken så vi gick vidare till Grattes. Besöket där gav dock inte bara resultat för farmor. En klänning och två sjalar fick följa med mig hem.

Inne på Grattes hände även följande:

En av expediterna började prata med mig

Exp. – Hej. Hur mår Rickard nu för tiden? Vi var skolkamrater.

Jag – Eh, jo, han mår väl bra. Jobbar och sliter.

E – Vad bra. Vart är det han jobbar nu? Det funkar med ryggen och det?

J – Smålands motor i Kalmar. Där funkar det bra.

E – Ja men vad bra. Jag måste hjälpa kunden här, men du får hälsa. Och så hastade hon iväg till sin kund.

Så där stod jag med en hälsning till pappa från någon jag inte visste vem hon var. När hon sen kom förbi igen frågade jag vem jag skulle hälsa ifrån.

E – Caroline.

J – Ja, men jag ska hälsa till honom.

E – Ja, alla era barn är väl stora nu?

J – Nja, jag ÄR ett av barnen. Det äldsta.

E – Nej, menar du det? Förlåt, jag trodde du var hans fru. Men då förstår jag att du inte visst vem jag är. Jag ber om ursäkt igen. Men du är så himla lik din mamma. Nej, nu skäms jag.

J – Det är lugnt. Det var inte första gången, och troligtvis inte sista heller.

Så idag blev jag alltså misstagen för att vara min mamma. Igen.

Men jag bröt ihop och kom igen. Med en ny handväska i en påse. Satt inte helt fel faktiskt.