Dagen började med att jag tog mig hem till Ripvägen, för att vara där medan rörmokaren fixade vatten i det nyrenoverade badrummet. Nu ser man äntligen ett slut på hela projektet. Och fint blir det. Jättefint. Det känns större också. Det är det ju förstås. En garderob fick vika hädan för att väggen ut mot gatan skulle kunna flyttas en liten bit. (Tar nog en och annan smygbild och lägger upp här när det är klart).
Sådär kvart i nio försvann rörkrökaren med orden “Jag måste hämta en grej och gå på ett möte, men jag är tillbaka senast halv elva skulle jag gissa”. Visst, no problem, jag hade ju ändå inget planerat. Just då. För när han var iväg ringde en kollega och sa att vi MÅSTE träffas idag. Kändes ju inte helt omöjligt, men klockan hade redan hunnit passera halv elva när vi talades vid. Hur eller hur så kom han tillbaka kvart i tolv. Ja, se hantverkare. Jag talade om läget och sa att han kunde gå ut källarvägen om det var så att jag inte skulle hinna tillbaka, men tack och lov så kom Elin hem precis när jag skulle gå. Så jag kom iväg. Men när jag nått mitt mål visade det sig att det vi skulle gjort inte var möjligt att genomföra, så det blev fika hemma hos kollegan istället.
Väl på Ripvägen igen var Hammarstedt-killen fortfarande kvar. Men han gick ganska snart. Och så var det ju det där med middag. Tillslut bestämde vi oss för hamburgare och klyftpotatis. Elin och jag stod för detta medan Olivia fick den stora äran att cykla iväg och köpa hamburgerbröd. Det var lättare sagt än gjort, för det kollades på både ÖoB och Statoil innan det blev lyckat resultat på Netto. Resultatet blev kanon. Man gör egna hamburgare och egna klyftpotatis för sällan, helt klart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar