I morse, när jag låg och samlade kraft för att kliva ur sängen, ringde det. Min första tanke var att det nog var min kära mor som kollade om mitt hemnummer fungerade som det skulle. Såg ett bekant Nybronummer, och svarade. Såhär i efterhand skulle jag nog bara dragit täcket över huvudet och ignorerat ringsignalen. För det var chefen som ringde. Tro nu inte att jag inte gillar min chef, för det gör jag. Men situationen på jobbet är ganska komplicerad för tillfället, så jag har just åkt på att jobba 39,5 timmar i sträck, dvs. 14,5 timmar utöver de 25 jag påbörjar imorgon på morgonen. Jag får visserligen vara ledig en av mina jobbdagar nästa helg istället (så jag slipper dra på mig extra plustid), men jag kommer ju inte vara på topp på söndag skulle jag tro. Då ska vi sjunga gospel i Algutsboda, avfärd från Nybro kl. 12, ungefär två timmar efter att jag kommit hem från jobbet efter monsterpasset. Jaja, inte så mycket att göra åt nu. Det är väl i och för sig fint att chefen kan tala om för en framtida chef att man ställer upp när det krisar. Men ändå.
Nej, det är väl bara till att bita ihop och försöka göra det bästa av den nu uppkomna situationen. Typ se till så att jag får med mig allt jag behöver i matväg för ett och ett halvt dygn på jobbet. Och se till så att det finns nått att äta innan vi åker på söndag. Och så jobbar jag ju på måndag igen…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar