Vad man är utbildad till och vad man är anställd till att göra

Såg en diskussion om huruvida en utbildad undersköterska ska städa eller inte hos omsorgstagarna. Intressant hur många som är utbildade undersköterskor men som jobbar inom t.ex. hemtjänst, är emot att de ska hjälpa omsorgstagaren med städ.

Det är inte din utbildning som talar om vad du ska och inte ska göra, det är vad du är anställd att göra och vad som står i arbetsbeskrivningen.

Jag är sedan i maj utbildad undersköterska. Jag kan jobba på sjukhus eller inom kommunal (eller privat för den delen) omsorg. Eller vad som helst som bedöms som lämpligt med eller utan min undersköterskekompetens.

En tjej som jobbade i ett mobilt team i min hemkommun var utbildad sjuksköterska men jobbade som omsorgsassistent. Med tanke på hennes högskoleutbildning skulle hon helt krasst kunna säga att "Nej, servera mackor och kaffe är jag inte utbildad till, jag tänker bara lägga om sår och dela mediciner, för det har jag fått lära mig på högskolan."

Själv jobbar jag just nu som elevassistent/resurs på en förskola. Man sökte någon med just undersköterskeutbildning av olika skäl. De tider "mitt" förskolebarn inte finns på plats kan jag inte sitta och rulla tummarna. Nej, jag är inte utbildad för att jobba specifikt med barn, jag är inte barnskötare eller förskolepedagog. Men jag har träffat, och jobbat med, barn tidigare. Jag är anställd som elevassistent/resurs och då får jag göra de arbetsuppgifter som behövs. Jag har ingen pedagogisk utbildning, men med sunt förnuft kommer man långt. Det behövs ingen utbildning för att få barn att låta bli att peta i näsan, eller äta med sked. Det krävs ingen utbildning för att byta en bajsblöja eller klä på barnen overaller och stövlar. Det som krävs är viljan att göra det.

Jag är inte utbildad servitör, men jag kan duka ett bord och ställa fram matbyttor. Jag är inte utbildad städare, men jag vet hur man dammsuger och torkar bord. Jag är inte utbildad barnskötare, men jag kan leka, trösta och läsa bok.

Nej, vi som är undersköterskor kanske inte är utbildade städare, men en dammtrasa och en dammsugare borde vi alla kunna hantera när vi är vuxna nog att bli anställda.

Det spelar ingen roll hur många års högskole- eller universitetsstudier jag har bakom mig. Är jag anställd för att arbeta i hemtjänsten eller på ett äldreboende är det arbetsbeskrivningen för just den arbetsplatsen som gäller. Jag är anställd på en förskola och då ingår det att byta bajsblöjor, torka snoriga näsor och trösta den som ramlat. Svårare än så är det inte. Eller, det borde inte vara det iallafall…

Äpplen och päron

Idag är en såndär dag som bara är. Jag är inte överdrivet glad och jag känner inte att jag är inne i en depressiv period. Jag bara är. Idag är en ledig dag som jag spenderar hemma. Jag plockar lite överallt och tar lite lite i taget.

Har just lagat ett kopparfärgat päron som jag köpte igår. När jag skulle ställa upp det idag så hade det gått sönder och det som är skaft och blad hade lossnat från själva frukten. Får se om det går med superlim, annars får jag väl köpa ett nytt när jag kommer förbi nästa gång. Äpplen och päron i kopparmålad keramik köpte jag på Karlsson igår. Det fanns både matta och blanka. Tänker att det blir fint i fönstren nu i höst.

Just idag känner jag mig tillfreds med mitt liv. Jag bor ett ett fint litet hus tillsammans med mannen i mitt liv. Vi planerar för vår framtid, med allt vad det innebär.

Andra bullar

Idag är det kanelbullens dag. Jag hade förberett för att baka bullar och Håkan lovade att utföra. Fantastisk fördelning om ni frågar mig.

När jag kom ner stod degen på jäsning och vi hjälptes åt att baka ut. Det blev två varianter; en med pistagemandelfyllning och en traditionell med kanel. Väldigt goda båda två. Vi avnjöt dem till förmiddagskaffet.

 

Jag skulle även kunna berätta att jag i fredags skrev på anställningsavtalet för en provanställning på Eksjö kommun. Jag kommer att jobba som elevassistent på förskolan Bullerbyn i Mariannelund.

Djurjour och gelé

Svärmor och svärfar var bortresta för ett tag sedan och då fick Håkan och jag bo där och ta hand om hundar, katter, får och höns. Några hönor låg på ägg, men inga kycklingar kläcktes under tiden de var i vår vård, fåren var lika många när vi kom som när vi åkte, hundarna löpte och var allmänt jobbiga och katterna skötte sig själva. Den lilla svarta katten satt fast i min hand när jag skulle slänga ner honom från soffan, men det är en annan historia…

Innan vi lämnade gården passade jag på att plocka ett par liter röda vinbär. Av bären kokte jag gelé häromdagen. Bara vinbär, vatten och socker. Så enkelt som det kan bli. En burk gelé fick svärmor som tack för bären. Eller ja, vi bytte, så vi fick en burk lingonsylt istället.

Denna väntan

Så går jag ännu en dag och väntar på att älsklingen min ska komma hem. Han åkte igår morse och kommer hem ikväll. Min underbara sambo! Innan han kommer hem passar jag på att plocka här lite. Plocka ur och i diskmaskinen, plocka av borden, tvätta, vattna blommor…

Idag är det torkväder ute, så just nu väntar jag på att tvättmaskinen ska gå klart. Solen skiner samtidigt som det blåser. Kanon! Härligt att hänga tvätten ute så länge det går. Sen hoppas jag att veden torkar till och att det är uppehåll ett par dagar till så att vi får in den under tak.

Ensam hemma

Håkan bortrest. Igen. Det är lite tufft såklart, även om det bara är två dagar denna gången. Han kommer hem ikväll igen. Blir extra deppig när han är iväg. Speciellt om han är iväg lite längre. Jag blir så himla ensam. I början var det skitjobbigt, jag kände det ibland som att han lämnat mig, att jag skulle få anpassa mig till ett liv ensam igen. Jag vet ju att det inte är så. Verkligen inte. Jag vet att han längtar hem. Men när tankarna kommer, så kommer de.

Men jag tuffar på här hemma. Plockar lite när jag får ork, och försöker hålla det i hyfsad ordning. Fast det går sådär. Tyvärr. Men jag försöker iallafall. Går här som en liten hemmafru och det känns okej. Jobbar lite då och då. Jag tycker att det fungerar rätt bra, även om ett fast jobb skulle vara önskvärt. Lite rutiner och struktur i livet.

Klänningen

Här kommer en bild på klänningen som mina fantastiska svärmor “slängde ihop” på några dagar. Hon är så himla duktig! Jag är så glad för båda mina svärföräldrar, och Håkans syskon också för den delen.

Henne ska jag definitivt “anlita” fler gånger! Har ett förslag till henne redan nu kan jag tala om. Hoppas att hon vill!

Runt borden

Nu har det gått sådär lång tid igen. Men det händer saker hela tiden.

I lördags tillexempel så var det “Runt borden i Skirö”. Då åkte vi runt till varandra och åt mat. Vid varje rätt träffade man nya människor. Till förrätt fick vi Pipérade (baskisk omelett) med skinka hos ett par som driver gårdsbutik. Håkan och jag bjöd på pulled pork och coleslaw till huvudrätt och till efterrätt fick vi limepaj och kladdkaka hos ett par sommargäster som bor i ett gammalt pingstkapell.

Det var verkligen jätteroligt att få träffa de som bor här, både fastboende och sommarboende. Det ska vi verkligen vara med på fler gånger!

Nysydd klänning till bröllop

Nu har det gått lång tid igen. Sommaren rullar på med jobb varvat med lata dagar. Håkan var i Östersund hos sina kompisar i ett par veckor i slutet juni början juli och där tog han äntligen sitt motorcykelkörkort. Vi har varit ute ett par gånger och jag kan säga att det för min del är en hel del ångest att åka bak. Men när det blir för jobbigt blundar jag och håller hårt om min älskling.

Vi har också hunnit med att gå på bröllop. En av mina fina systrar gifte sig andra helgen i juli. De var så himla fina. Efter vigseln var det fest i en bygdegård utanför stan. Vigseln var också utanför stan, fast åt andra hållet… Det var mycket trevligt. Tack för att vi fick vara med och fira er stora dag!

Till bröllopet fick jag en klänning uppsydd åt mig i all hast. Det var inte planerat från början. Jag hittade en snygg klänning på Ebay som jag köpte. Men när den väl kom var den alldeles för kort och hade konstig passform. Jag såg ut att vara typ en meter bred. Panik uppstod och jag grät i telefonen när jag pratade med Håkan. En stund senare ringde han tillbaka, då hade han pratat med sin mamma som lovat att sy en klänning. Jag hade bläddrat i en tidning hos svärföräldrarna några dagar tidigare och hittat en klänning jag gillade. En spetsklänning med underklänning. Sagt och gjort. Tygjakten började, en dryg vecka före bröllopet. De tyger vi fann på nätet hade för lång leveranstid, och de vi hittade i varsin tygbutik kändes inte helt okej. Men så hade svärmor en kompis som passerade Jönköping och kunde ta med sig tyget vi bestämt oss för. På måndagskvällen var delarna klippta och på tisdagen gjordes den första provningen. På torsdagen den andra och sista provningen och på fredagen hämtade vi den färdiga klänningen innan vi åkte till Nybro. Hon är fantastisk min svärmor.

Lugn

Nu har vi bott i vårt hus i två månader. Det känns helt underbart att ha en trädgård att gå ut i, precis när man vill. Inte lika underbart är mördarsniglarna som invaderar vår tomt när det regnar. Jag upptäckte häromdagen att de har gått bananas i vårt grönsaksland. De har ätit på rädisorna och blasten på morötter och palsternackor. Salladen ska vi inte tala om, där har de mumsat på ordentligt. Förbaskade kräk. Jordgubbarna har de däremot inte rört. Tur det i alla fall.

Annars känner jag ett lugn i kroppen sedan vi flyttade hit. I hur många år som helst har jag haft svårt att somna om kvällarna. Legat och vridit och vänt i många timmar, hur trött jag än varit. Nu är det ju inte så att jag somnar så fort jag lägger huvudet mot kudden, men det är ju inte de där timmarna av vridande och vändande. Så har det varit sedan första dagen här. Kanske är det kroppens sätt att säga att “Nu är ni på rätt ställe!”. Jag vet inte. Men skönt är det. Sen är jag skittrött när jag vaknar, så sömnkvalitén är ju inte så bra. Men det gör inget just nu. Huvudsaken är att jag känner ett lugn på kvällen, som gör att jag faktiskt somnar.

Till och med nu när min älskling är bortrest somnar jag. Förut var det sådan himla ångest när han inte var hemma, speciellt om kvällarna, när man fick tid att fundera. Hela våren var kaotisk, när han reste mycket i jobbet och var borta en vecka i taget. Bor man då lite för långt från sin egen familj är det skönt med svärföräldrar som tycker om en. Jag vet att jag alltid är välkommen dit.