Konsten att göra ingenting

Idag har jag varit ledig hela dagen. Och vad har jag gjort? Ingenting av det nyttiga slaget. Eller jo, jag stekte mig pannkakor till middag t.ex. Annars har jag gjort så lite som möjligt. Uppdaterat telefonen har jag ju också gjort. Och beställt en ny iPhone5s.

Sovit riktigt dåligt inatt. La mig i bra tid igår kväll. Kunde inte somna så jag la mig på spikmattan en stund (häromnatten somnade jag nästa direkt efter att jag lagt mig på den och vaknade nog en sådär 4-5 timmar senare, fortfarande på spikmattan…) men det hjälpte inte. Var uppe vid halv tre och tog ett par värktabletter för huvudvärken. Måste ha somnat sen och vaknade inte förrän vid nio. Trött som ett as, men det var bara till att ta sig upp och försöka göra någonting. Petade i mig lite frukost och ytterligare värktabletter. Testade att kombinera Ipren och Alvedon, men vill inte påstå att det gjorde nån skillnad. Sen har jag mest legat på soffan. Haft lite musik på tyst i bakgrunden.

Imorgon är det dags för medarbetarsamtal med chefen. Sista timmen på jobbet går åt till samtal och sedan blir det till att träna hos sjukgymnasten en sväng.

Det där med att minnas…

Vet inte för vilken gång i ordning, men idag var jag på Astrakanen igen. Ringde ner förra veckan och hörde mig för hur jag skulle göra med den där huvudvärken jag haft sedan jul. Fick en tid bokad till en av läkarna där och idag var det dags.

Fick berätta om mina besvär. Igen. Men det var ju den tredje läkaren jag berättade det för bara på Astrakanen. Han kollade reflexer, hörsel, blodtryck. Trycket var lågt, reflexerna bra och hörseln var väl också helt okej. Han kunde inte hitta några orsaker till långvarig huvudvärk och valde att skriva remiss för att få göra en CT (datortomografi). Då det är kortare väntetid i Oskarshamn skulle han skicka remissen dit.

Vad jag upptäckte i handväskan när jag kom till jobbet? Minneslappen med alla symtom jag har… Den glömde jag bort när jag var där, och insåg att jag bara kommit ihåg att nämna hälften. Till exempel glömde jag nämna att jag har svårt att minnas saker och att koncentrera mig…

Passade även på att fråga om den där knölen jag har på insidan av vänsterbenet, där jag var fästingbiten för ett par år sedan. Det är en fettknöl kunde han konstatera. Kan vara bra att veta, så slipper man undra.

Pillepillepill

Ägnade en liten stund av söndagskvällen till att fylla på dosetten för tre veckor framöver. Skönt ändå att det är för tre veckor i taget, kunde ju varit värre med bara en vecka, men typ tre tillfällen per dag.

I den lilla pillerasken ligger nu Levaxin, Betolvex och Dasselta för varje och Folsyra var tredje dag. Blir ju några små piller att trycka i sig, men det får det vara värt om man ska må riktigt bra.

Veckan flyger fram

Då var det fredag igen. Jobbfredag. Fredagsmys blir det ikväll - såklart.

Började dagen (började var väl att ta i, var där ju inte förrän kl 11, men det var det första vettiga jag gjorde idag) hos sjukgymnasten. Det är trevligt att träna där, för sjukgymnasten är ute i träningsrummet och pratar med dem som tränar när han inte har andra patienter, både träning och allt annat. Så var det aldrig när jag tränade på Distriktssjukgymnastiken för några år sedan. Men det är ju så olika på alla ställen så. Bokade nya tider för två veckor framåt.

Jobbhelg nu, i eftermiddag och ikväll är det som sagt jobb. Och imorgon. Och på söndag. Och på måndag… Tur att det är så trevligt på jobbet.

Always look on the bright side of life

 

If life seems jolly rotten
There's something you've forgotten
And that's to laugh and smile and dance and sing

 

Back to work

Har idag jobbat första dagen på ca. 3 veckor. Det är så kul att besöka boende och mötas av “Det var länge sedan du var här. Jag har saknat dig.” Sånt värmer faktiskt och gör det lite lättare. Tänkte att mittemellanturen kändes rätt lagom att börja med, men det har varit full rulle hela dagen och imorgon kör jag på ett dygn. Ingen rast och ingen ro. Tur att jag tycker om mitt jobb så mycket. Vissa stunder under året som gått har jag velat byta bort det, men fanken alltså vad jag skulle sakna det.

Det har tyvärr regnat nästan hela dagen, så vart jag än har gått har jag blivit blöt. Men det har varit ett ypperligt tillfälle att testa regnskorna jag köpte på Lidl för ett tag sedan. De får godkänt, men de är inte så sköna att gå längre i. Inte för mig i alla fall. Jag gick i dem från jobbet till Willys, handlade och gick tillbaka till jobbet. Det var väldigt skönt att byta tillbaka till gympadojjorna efteråt. Hoppas på bättre väder imorgon. Det måste ju inte vara jättevarmt och strålande solsken, men uppehåll vore ju trevligt.

Till lillsyrran: bildvarning

Idag är det sista sjukskrivningsdagen. Det känns rätt bra får jag säga. På måndag är det dags att återgå till vardagen på jobbet igen. Man vet ju aldrig hur mycket som hinner hända på två veckor, men känner jag mitt jobb rätt har jag lite att läsa ikapp.

Igår tog jag bort stripsen och tejpade sen med vanlig brun kirurgtejp.

Såhär såg såret ut en vecka efter operationen. Gult och svullet.

  Två veckor efter operationen är det mycket finare. Fortfarande svullet, men inte alls som en vecka tidigare.

Vanlig brun kirurgtejp syns knappt.

Många bilder från jakten

Det blev ju några fler bilder i måndags än de jag redan visat. Här är resten. Håll tillgodo.

Visa fullständigt album

Älgjakt 2013

Igår trotsade jag allt vad sunt förnuft heter och klev ur sängen kl. 4. Ja, på morgonen. Helt sjukt, jag vet. Till detta fanns det dock en god anledning. Eller ja, hur god anledning kunde diskuteras nåra timmar senare när jag satt i ett torn mitt ute i skogen och det bara var kallt och rått och mörkt…

Hur som helst, igår var det älgjaktspremiär i denna delen av landet. Jag var med för tredje året, men bara med kameran. Som tidigare år. Förhoppningen var ju naturligtvis att min käre far skulle få skjuta något, så att jag fick vara med hela vägen från skottillfälle till flådd älg. Det blev inte riktigt så, men vi tror att det var en älg modell större som gick i skogen bakom oss när vi satt på första passet på morgonen. Det brakade och knakade och flåsade bakom våra ryggar.

Morgonpasset.

Hela jaktlaget samlat för korvgrillning. Den som skjuter årets första älg bjuder på korv och öl vid nästa års första älgjaktsdag.

På pass nr. 2. Mitt ute i skogen.

Lingon fanns det gott om, och övermogna blåbär.

Årets första fällda älg, en kalv. Skytten är han som står nere till vänster i bild.

Pappa på väg till bilen efter att ha suttit väldigt kort på pass nr. 3.

Många samlade runt andra fällda älgen, en tjur modell större.

Skytt med sin fällda älg.

Upp med älgen på släpet för frakt ut ur skogen.

På plats i slaktarboden. Älgen ska hängas upp för att vägas och bli flådd.

En av dagens medverkande hundar, Tassa.

 

Inte så pjåkig krona får jag väl säga.

 

Det blev inga fler pass den dagen. Klockan blev alldeles för mycket och det skulle snart skymma, så när älgarna var upphängda och klara åkte vi hem. Jag fick kämpa för att hålla mig vaken vill jag lova. Kollade på Tonårsbossen, men somnade innan det var slut och vaknade lite efter nio. Har sovit som en stock inatt. Tänk att det ska behövas 12 timmar i skogen för att man ska lyckas komma till ro ordentligt.

Varning för bild

Idag vågade jag mig på att plocka bort tejpen på ärret. Hade kanske väntat nån dag om det inte varit för att det vattentäta skyddet som sköterskan la på i tisdags hade blivit vattenfyllt… Tyvärr är jag så löjligt känslig när det gäller mig själv att det var riktigt riktigt jobbigt att pilla bort de tre tejpbitar som satt kvar under förbandet.

Jag har lagt om syrrans äckliga opererade tå, lagt om mammas variga sår på ryggen, assisterat en sköterska vid omläggning av liggsår när jag jobbade i äldreomsorgen och plockat stygn på en kollega för några år sedan. Men när det kommer till mig själv håller jag nästan på att svimma. Löjligt, jag vet, men när de där usla tejpbitarna skulle bort blev jag alldeles yr och det svartnade för ögonen. Men jag har alltid varit sån vad jag kan minnas. Fick bort det tillslut och kunde konstatera att det ser fint ut ändå. Tvättade av lite och tejpade ihop det igen. Det var dock inte helt enkelt att tejpa själv faktiskt. Men det blev gjort i alla fall.

Svullet är det ju såklart, och gulnat. Men jag trodde det skulle vara mer blått. Fast jag känner mig mer säker nu än innan att det kommer bli fint när det läkt ihop ordentligt. Det är ju vad kirurgen sagt i alla fall, att det ska komma att läka ihop fint. Det han inte visste om det skulle bli riktigt lika fint är det lilla extrasnittet han fick göra innan jag åkte hem, för att få bort dränet (till höger i bild), men det ger sig ju. Skulle det se för jäkligt ut får ja väl försöka lära mig att leva med det.